Oj då! 
Mynta brukar man ha svårt att ens stoppa om den tagit fart... 
fru AM skrev 2010-04-01 16:59:36 följande:
Vänner, jag läste ända dit! 
Bra jobbat tjejen!!!
Tänk, nu är det gjort och lilla plutten bor hemma hos dig istället för inuti!
Morning Ladies höll jag på att säga-och sa visst också. Här har jag vågat vakna och slutligen gå på toa ännu en dag. Inget blod. (men det är lätt att få för sig att det liksom stoppas upp långt därinne av en barriär av progg-gucka...)
12 dagar efter ÄP, lika med dag 26.
Inget blod alltså-men tydligen magsjuka! Min sambo låg just på toa och ulkade.
Jag hade ett bryt igårkväll då jag ordnat med middag och dukat och försökt vara normal, och så kom han hem men satte sig skitlänge i telefon, frågade inte hur jag har det, ingen kram..ja ni fattar.
Till saken hör att jag inte fått tag på honom på telefon på hela dagen och jag ville så gärna höra hans röst. Det visade sig att han glömt atala om att stället han var på igår får de inte ha telefonen med på. Så jag hade verkligen gått här och längtat efter att han skule komma hem så jag inte var så ensam.
Och hans reaktion på att jag blev ledsen var att han blev förbannnad och gapade. Värdelöst.
Sonen blir ju jätteledsen när vi bråkar. Och då mår jag så outsägligt dåligt för DET så jag vill bara försvinna.
Det här är så TYPISKT oss-jag känner mig bortglömd och osynlig och föröker förklara att jag behöver att han bryr sig om mig konkret. Han blir arg för han känner sig anklagad och då blir jag arg för att jag blir frustrerad när han inte förstår. Jadda jadda.
Ja, och så idag så undrar han ju såklart "hur är det, hur går det, hur mår du?" så man istället undrar om han blivit hel nipprig.
Jag vet inte, alla andra kanske alltid pratar väldigt sansat och lyssnar på varandra ochh förstår , men hos oss dras den här valsen ganska ofta. Som regel när jag känner mig sårbar.
Och så kommer förståelsen och det BRA samtalet lite senare oftast.
Oj, det var inte tänkt att jag skulle dra upp allt det där här nu faktiskt...det bara kom ut. Sorry!
Ore, nä, just det. När alla känslorna och all rädslan rinner över och man är som ett litet hjälplöst barn "DUMMA DEJ som inte är i närheten när jag behöver dig" typ.
Usch vad vidrig situation för din svåger! Min sambo hamnade i en liknande situation under en av sina FN-missioner. Det är verkligen inte roligt.
Gulle dej! 
Snart har dag 26 gått.... 
*kniper ihop ögonen hårt hårt*
Lappis, vad mysigt ni verkar ha!
Vickan, jag antar att mormor och morfar är idel glädje över att ha er där?
Tinga, vilket SKIT med kräksjuka, både för festen, men allra mest för att ni inte kan mata som ni vill bara för det! 
Parnassia, Det närmar sig! Och HOPPAS verkligen ryggen blir bättre!
Här har dag 27 precis tagit slut. Drömde om blod igen så jag vaknade av mina egna kvidande "nej nej" och världens råångest för att gå upp. Molandet vrålar "MEEEENS" men hela dagen har gått utan annat än att jag snart torkat mig blodig av ren utslitning och skavsår i mitt stackars underliv...
Jag undrar om jag inte måste göra ett test imorgon ändå. För att inte bli helt galen.
Nu går jag och lägger mig med min molande mage och hoppas sova bättre.
Lappis, jag förstår verkligen på djupet vad du menade med att tidiga mornar var värst. Fy fan!
Nå, nu är det inte annan återvändo än att snart vet vi. Ingen vecka utan dagar kvar. *blundar, ber en stilla bön och hoppas*
Det är lika tomt i rutan där det blå strecket ska vara som det tydligen är i min livmoder. Det känns precis lika tomt känns i mitt hjärta. 
Jag har testat...
Tack alla underbara gulliga tjejer för att ni finns därute. Det vore så förfärligt ensamt annars.
Igår grät jag i attacker och var helt mosig och trasig till slut.
Idag är jag i limbo. Ett ingenting. Magen känns precis som förut-som att mensen borde komma i samma sekund jag skriver det. Men än har det inte börjat. Det vet jag ju kan bero helt på Progesteronet-eller bara på att det kan ta fler dagar än 28.
Samtidigt finns ju det precis alla i alla trådarna säger "du kan ha testat för tidigt". Det tycker jag verkar jättekonstigt och osannolikt och ett fåfängt hopp.
Ändå kommer jag ju inte kunna vara ledsen klart förrän det blött.
Så jag får vara i ingentinget antingen till torsdag eller till den sekund det börjar blöda.
AM, hoppas huset är som ni vill och mer därtill och känns i hjärtat!
Snö? Här SPÖ-regnar det. Min stackars sambo hade åkt till skogen för att dra stockar(vi har fått lov av grannen här att ta en del till gratis ved bara vi drar fram det ur skogen). Han blev tvungen att åka hem igen för det är ett sanslöst skyfall.
Men hörni, ni minns väl hur vintrarna varit under några år i Sthlm? Snön har kommit jättesent. Så när folk vill ha den -runt jul-var där ingen, men vid min sons födelsedag 17/2 har det kommit och sedan snöat -precis som det ofta gör både i mars och april. Då har folk stått i blomsteraffäreerna och klagat ihjäl sig över bakslag och elände.
Och jag har sagt att det finns en orsak att inte så mycket blommar i april ute och att NEJ ni kan inte sätta ut Pargonerna nu och det kallas aprilväder av en orsak...
...Valborg brukar ju förövrigt vara en sådan där dag då det är SVINkallt, trots att första góa värmen ofta kommit då. Så man fryser häcken av sig medan man värmer framsidan vid brasan...
