Är det bara jag som har svårt för att tänka på nåt annat än bröllop??

fryser: Tack du, och detsamma!

Just nu vet jag inte om 2010 blir ett bra år för oss. (Känner ni oxå att det bara händer massa neg på mitt håll..?)

Svärfar med fru var här igår. Vi berättade att vi ska ha barn igen. Svärfar börjar skratta (inte glatt) och säger att de visste att jag (!!) skulle härma min bror. De fick sitt andra i jan och det är 13 mån emellan. Vi kommer ha 16 mån emellan.

Sen frågar hans fru om vi inte skulle göra abort.

Så först har jag lurat M till det här barnet, för det var så han menade och la fram det, sen ska jag ta bort det.

M, den kära mesen, yppar inte ett ljud. De attackerar mig ganska hårt, jag känner mig mer än kränkt, och han säger inte ett ljud. Såhär i efterhand säger han att han blev så ställd att han inte visste vad han skulle säga. Han vill inte riktigt ta upp det hela med sin pappa, och gör han inte det och förklarar på ett TYDLIGT sätt att jag inte sitter och styr över honom så blir det inget bröllop i sommar. Då blir det snarare en separation, för jag kan inte leva m ngn som inte kan stå upp för oss / mig.

Har haft bättre dagar...

fryser: Tack. Skulle jag dra hela historien med svärfar skulle det inte finnas plats för ngt annat i den här tråden. Höjdpunkten var nog när han sa att det var jag som gett M cancer (för ett par år sen). Är det så att jag skulle orsaka cancer så borde han ju verkligen oroa sig, kan tyckas.

Jag önskar lite att M kunde ta det steget du tog men det är hans sista släkting i livet och han har ALDRIG sagt ifrån till honom så jag tror inte att det kommer nu heller...

Det känns väldigt svårt att stanna kvar hos honom om det skulle vara så. Skulle dock inte kunna ta bort bebben oavsett..

Han fru är lika vidrig hon, det var hon som tyckte vi skulle göra abort. En galen rysk donna som tror att hon är universums mitt.

Jag vill inte se dem mer, men som mamma sa då vinner de. Men M behöver göra ett ställningstagande var hans lojalitet ligger. Vi pratade om det igår o han säger att den ligger hos oss men jag är inte säker. Då skulle han ha stöttat mig igår...

Sorry att jag är helt ot...

Svärfar har velat få bort mig från början, jag har stulit hans son. (sunt jag vet) Och bryter jag / vi så vinner han på så sätt. Jag tänker inte sänka mig till deras nivå, det kommer inte hända. Samtidigt känns det ju verkligen som svärfar vinner om vi inte gifter oss och gör slut ist. Men jag orkar verkligen inte med det här längre. Känns hemskt att han ska behöva göra valet mellan mig och sin far, men nu ser jag ingen annan utväg. Jag förstår inte hur jag ska orka ha svärfar i vår närvaro när han faktiskt sagt att vårt andra barn inte är välkommet. Det är ju helt sjukt!!

Va söt du är som tar det med gubben din

M hävdar att de "pratat" ut om det hela, jag är inte nöjd. Är väldigt tveksam till om han skulle stå vid min sida om det stormade igen. Tänkte ta upp det men vill inte bråka inför fröken. Han är så förbannat mesig med sin pappa, tror inte att bidskapet går fram då, eller det vet jag att det inte gör..

Att hans fru hade föreslagit abort förnekade han bestämt TROTS att vi båda hörde det. Svin är vad de är.

Tror nog att jag ska göra en liten twist på om de ska komma på giftemålet eller inte..

Tack fina ni för ert stöd.

M har pratat med svärfar, vet inte om jag tycker att det räcker men min bror sa ngt bra; Att lyssna på dem är som att lyssna på psykpatienter, skulle du göra det? De är inte en så stor del i vårt liv och M kommer nog vara mer observant så vi försöker skita i det.

M vill absolut inte att vi ska leva sånt liv hans pappa levt / lever, så jag tror han tog det ganska hårt ändå, men han är inte den pratglada typen i såna lägen. Vi får se, den saken kommer att komma upp igen, jag har inte gett mig.

fryser: Vi har gått igenom så mkt skit redan.. M fick ju cancer när vi hade varit tillsammans 1,5 år. Hans pappa var ju igång då med så vi har väl bestämt oss för att han inte ska få komma emellan men ibland orkar man bara inte.. Vi har varit tillsammans i över 5 år och det händer ngt skit varje år. Men nu börjar det bli mer bra saker än dåliga om åren så hoppas det vänder!

Vad ni är fina!

Skumt, hade skrivit mkt mer men det försvann visst.

Alla har sina motgångar och jag hoppas att våra är över snart..

Idag gick det lite framåt med bröllopsplaneringen föresten! M´s skjorta och slips är inköpt. Han kommer bli så fin..

Kram på er fina donnor!

Solen verkar skina på alla ställen förutom här.. :-/

Graviditeten börjar sätta sna spår nu... Jag mår så illa!! Trodde jag skulle klara mig bättre den här gången, men det verkar inte så.. Känns inte som jag är en så bra mamma för tillfället, kan inte bära på henne då kräks jag nästan, ingen ork för jag får inte i mig ngn mat. De rekommenderar ju medicin mot illamående men när jag tog den när skruttan var i magen blev jag okontaktbar. Så det vill jag inte göra igen..