Är jag en egoist?

Är han speciell för att han är emot otrohet?

Näää, kom igen! Du kan hitta någon som förtjänar dig bättre!

De allra flesta är väl helt emot otrohet.

Förlåt att jag säger det, men du borde nog gå i terapi tjejen. Du har varit i 2 förhållanden där du blivit misshandlad och detta verkar leda åt samma håll. Han är väldigt dominant och sjukligt svartsjuk.

Du måste lära känna dig själv bättre och komma ur detta att du väljer män som behandlar dig illa. Du är värd något mycket bättre. Jag är inte religiös men jag kommer att tänka på psalmen "Du vet väl om att du är värdefull". Du ÄR värdefull tjejen! Låt INGEN trampa på dig! Du är en del av själva skapelsen, precis som alla andra. Du har rätt till dina drömmar och ditt eget liv!

Var rädd om dig!

Håller med tidigare inlägg, du är värd alla dina drömmar och ett lyckligt liv. Om han nu är så kontrollerande att du är rädd för att sitta vid datorn för att han ska tro att du är otrogen är det något som är väldigt fel. Han kanske är bättre än de som misshandlade dig eftersom han inte gör det själv, men sjuklig kontroll är psykisk misshandel. Vem som helst är inte bättre än ingen. Lev ditt liv så som du vill leva det så kommer du förr eller senare att hitta en man som vill dela livet med dig och skapa ett gemensamt liv där ni båda är lyckliga och respekterar och stöttar varann.
Börja med att kika lite på var du vill bo, hur du vill bygga upp din kennel och andra praktiska saker så ska du se att modet kommer att förverkliga dina drömmar.
En jättestor kram till dig, hoppas det löser sig!

så du har aldrig skrivit inläggstexten innan i ett annat inlägg och ställt mer eller mindre samma fråga? Det hela låter så uppenbart konstigt att jag bara tror du tycker synd om dig själv och vill ha empati.

TS: Har du varit i kontakt med någon stödgrupp för anhöriga till missbrukare? Om inte så är det ett hett tips, jag känner några som har varit i situationer som liknar din och som har fått hjälp.

Jag tycker du ska börja med att flytta till ett eget boende, bli särbosom du känner att du inte vill göra slut. Lär dig att stå på egna ben och att ingen man ska säga åt dig vad du ska eller inte ska göra.
Är man i ett förhållande får man ge och ta; man kan inte få sin vilja igenom 100 % av tiden, men man ska heller inte krypa ihop till en skugga som finner sig i sin partners alla nycker.

Jag tror ni båda (helst enskilt) är i behov av samtalsterapi hos någon psykolog. Kolla upp vilka alternativ till terapi det finns. En varning dock: det finns så många som utger sig för att vara än det ena än det andra, men se till så du går hos någon som har en genuin utbildning; psykolog är en skyddad yrkestitel.

Och som någon skrev: att vara emot otrohet är knappast en unik egenskap; de flesta jag känner (både tjejer och killar) är helt emot otrohet, och så tror jag faktiskt majoriteten av befolkningen känner.
Var gränsen för otrohet går, är förstås upp till varje par, men om man inte ens får sätta sig vid datorn för att den andra är svartsjuk och tror att man är otrogen, DÅ lever man i ett osunt förhållande.

Att leva ensam är faktiskt inte så dumt det heller; personligen skulle jag hellre leva ensam än med en man som beter sig som din fästman. Hårda ord, kan tyckas, men försök se objektivt på hur han beter sig; jag tycker det verkar som om ni BÅDA faktiskt skulle må bäst av att vara ensamma en tid och få tänka igenom era liv.

say yes skrev 2010-02-15 10:57:21 följande:

Jo, TS har skrivit ett inlägg tidigare med ungefär samma innehåll, det stämmer. Själva grundfrågan hon ställde var en annan, men texten i inlägget gick ut på samma sak och jag tror att det egentligen är det hon vill ha svar på men hon vågar inte fråga.

TS, jag tror att det du i grunden undrar är just om han är rätt man för dig och om det verkligen är meningen att livet ska vara såhär - och på den frågan svarar jag att han inte är rätt man för dig och att det inte alls är meningen att livet ska vara såhär. Du är värd bättre än så och det kan bli så också. ALLT ÄR MÖJLIGT! Herregud, apartheiden försvann från Sydafrika, Nordirland och England har slutit fred, Berlinmuren har fallit. Prins Charles fick till och med gifta sig med Camilla Parker Bowles! Då kan du bryta dig loss, kanske flytta till en helt annan ort och starta en kennel!!!

Psykisk kontroll och elakheter är också misshandel och dessutom kan det eskalera så att han till sist också misshandlar dig fysikt.

Har inte du skrivit ett antal trådar om den här mannen, eller missminner jag mig?

Jag ser inget fel i att han inte vill ha en till hund och uttrycker det, förståelsen är ju dock inte super hos honom som det verkar. Däremot hur han tar andras parti, vilka han umgås med och hur ert förhållande verkar vara i helhet tycker jag borde väcka en tanke hos dig i om du verkligen ska vara kvar. Det är bara du som kan välja men fundera över varför du är med honom, vad du missar om du är själv, vad du får om du är själv/utan honom.

I övrigt håller jag med Sebastiána och poängen med Prins Charles! Tänkvärt!!

Tack alla ni men jag är rädd och dels för honoms utbrott och dels för han surar och kanske börjar dricka igenm.Jag avvaktar och ser och tänker för jag är ingen tuff människa och har svårt att hantera konflikter.Tyvärr men jag går hos psykiater sen 12 år tillbaka men det hjälper mig ej

Tack alla ni men jag är rädd och dels för honoms utbrott och dels för han surar och kanske börjar dricka igenm.Jag avvaktar och ser och tänker för jag är ingen tuff människa och har svårt att hantera konflikter.Tyvärr men jag går hos psykiater sen 12 år tillbaka men det hjälper mig ej

Det är ENBART du som kan förändra din situation -- du kan inte förändra honom och du har rätt till en tillvaro där du inte behöver gå omkring och oroa dig för att din sambo ska bli arg eller börja dricka.

Fundera på ett särboskap åtminstone, och se om det blir bättre när ni inte "nöter" på varandra hela tiden.

Och funkar det inte med psykiatern, tycker jag du ska ta upp det med honom/henne. Du har möjlighet att byta psykiater/psykolog om du vill. Det är ju bara ett slöseri med bådas tid att du går dit år ut och år in om du inte får hjälp.

Är du rädd för vad han ska göra om du lämnar honom?

Eftersom psykologen inte hjälper tycker jag att du ska vända dig till en kvinnojour. De har träffat många kvinnor som är/har varit i samma situation som du.

Om han skulle börja dricka igen är det ingen annans fel än hans eget.

Moviegirl skrev 2010-02-15 13:09:39 följande:

På riktigt; det är inte ditt problem om han börjar dricka igen. Hans sjukdom är inte din huvudvärk om ni inte lever tillsammans och han förtjänar (som det låter) inte att leva med dig. Lämna honom och gå vidare med ditt liv, du är för ung för ge upp ditt liv! Lämna även psykiatern och byt till en som kan hjälpa dig!
Lycka till!!

Jag tyckte jag kunde läsa mig till att du har någon sorts kontakt med dina föräldrar. Kan du inte få lite stöd från dom om ni har någon närmre relation? Det låter som om du behöver se på dig själv från någon annans ögon.

Jag har själv tidigare i livet haft osunda förhållanden och lärt mig en läxa från den tiden. När min lillasyster senare kom upp i den åldern att hon började skaffa pojkvänner så var mitt bästa råd till henne att lyssna på sina vänner. De känner henne bäst!
Jag säger samma sak till dig TS, lyssna på dina nära och kära!

Ta hand om dig och låt inte NÅGON trycka ner dig!

Min mamma säger att man måste anpassa sig i ett förhållande och att om jag har en dröm så måste jag anpassa mig efter vad han anser så tyvärr verkar det som om jag måste ge upp min dröm ändå men sånt är livet för mamma säger att pappa ej vill ha en hund fast hon vill och då måste hon anpassa sig efter det såd et gör hon.den ena kan inte bestämma allt utan man måste komprimissa och då får jag ge mig efter som vi redan har 2 hundar nu och han vill ej ha en till.Det gör mig ledsen

Han verkar leva sitt liv till 100%, så varför gör inte du det? Om det är någon man ska kunna förvänta sig support och hejjar-rop ifrån så är det den man valt att leva med. Min sambo är min största fan-club OCH min jury-idol. Han pushar mig att uppfylla mina drömmar, samtidigt som han talar om för mig när jag är helt ute i det blå, så att jag slipper skämma ut mig.

Jag förstår om det känns läskigt att lämna honom, men helt ärligt - vad tillför han i ditt liv egentligen??

Run Moviegirl Run!

Förlåt, men om du är 46 år så behöver du kanske inte lyssna SÅ mycket på dina föräldrar
I och för sig har din mamma rätt i att man måste anpassa sig, men då ska BÅDA parter anpassa sig; den ena ska inte vara hustyrann och bestämma ALLT, och den andra finna sig i det. Man måste hitta en rimlig balans i förhållandet.

Jag förstår verkligen inte hur din mor kan anse att det är en kompromiss om hon vill ha en hund, men din pappa inte vill det, och så nöjer hon sig med att hans vilja går igenom. Är det en kompromiss?

Om du har en stark dröm om att starta en kennel måste du väga det mot ditt nuvarande liv: vill du sitta hemma med en karl som du verkar rädd för ELLER vill du leva ditt liv som DU vill?

Rakt ut sagt så verkar du lite rädd för att vara ensam och fatta dina egna beslut. Du frågar i tråd efter tråd om vad vi tror och vad du borde göra, och säkert 95 % av svaren du får, går ut på att du ska tänka mer på dig själv, bli särbo eller göra slut. Ändå stannar du kvar hos karln och lyssnar mest på din mamma som verkar tycka att du ska finna dig i det liv du har.

Nej, det är inte du som är egoist, däremot mannen du bor med! Jag har själv levt i ett förhållande med en missbrukare, och det blir inte bra! har du försökt att läsa ditt inlägg "utifrån"? Du mår bäst att flytta ifrån honom, och när du fått lite distans till det hela och märker att du själv också får utrymme i ditt liv och kan börja leva dina drömmar, är möjligheten stor att ditt självförtroende växer och då har du också möjlighet att möta någon som är bra för dig.

Har skummat genom tråden lite och skrev lite i din förra tråd... Du är dina föräldrars dotter, Du har lärt in Ditt mönster av dem som kan det bäst... Alltså din Mamma och din Pappa. Om du funderar ett tag så kommer du säkert att känna igen en del av det du upplever nu och hur man hanterade detta (kanske i en annan form)... från din uppväxt. (Pappa styr mamma lyder)... Ett upprepande av det mönster som du behöver bryta för att få en ändring till stånd. Det du fortfarande har att tillgå, det är dig själv, AA för anhöriga till alkoholister och kvinnojouren, om du är rädd att det blir våld eller hot om våld om du inte anpassar dig till honom. Det är bara DU som kan skapa dig ett liv som är värt att leva.... men du kan ta hjälp av ovanstående!!