olika stadier i livet

Jag var i samma position som du en lång tid. Jag var säker på vår samhörighet, ville gifta mig och kunde inte förstå varför han tvekade. Jag tjatade länge men sen började andra saker hända i mitt liv (vårt liv) och rätts som det var slutade jag tjata och upptäckte att man kan leva ihop ändå. Vi tog vårt förhållande längre genom att skaffa "vuxenliv" tilsammans. Jag tog examen (högskola), fick fast anställning, vi köpte hus och flyttade. Vi skapade oss en drivkraft som förde oss närmare tillsammans och så en dag kom han hem med förlovningsringar. Än så stundar inget bröllop för det är han inte redo för men han tyckte att det var dags att ta förhållandet ännu ett litet kliv framåt.

Vi har det bra ihop, har en stabil situation och trivs med livet som det är och då känns det rätt. Ibland kan livet helt enkelt kännas för osäkert för att man ska känna sig trygg i att fatta stora beslut. Inte för att det betyder att man inte vill dela livet ihop men det kan kännas betyngande med osäkerhet utan att man kan sätta ord på det, att man är orolig för vad man kan "drabba" den andre med.