Inlägg från: passionsblomman |Visa alla inlägg
  • passionsblomman

    I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan

    Annars mår jag bra, tack alla som frågar. Jag tror HELA tiden att det ska vara blod, men än har det inte blivit det.

  • passionsblomman

    Fru Syy, GRATTIS till butiksledet! HUrra! Det är ju jättekul! *korkar upp skumpa*
    Arkitekt skulle jag prata med fler innan jag valde. Jag förstår precis din frustration. Jag har suttit i liknande samtal och jag tror man ska lsssna på sog själv om det inte känns rätt. För kan de inte lyssna och ta in vad det är ni är ute efter, då spelar det kvitta om de är bäst i världen för övrigt.

    Det är samma med florister eller vad som helst. Jag ger alltid tipset att man ska välja en florist man "lirar" med. Vissa är så högfärdiga med "sin" stil och vad de "vägrar befatta sig med" etc, så dkan stå där och sälja den stilen då tycker jag.

    Och som sagt, det är ju ett GAMMALT hus ni skaffat! Låt ingen vara där och klåfingra! Det är klåfingergrejor man sedan retar sig på. Som mycket av det vi vill ändra här.

  • passionsblomman

    Äh, nu glmde jag ju: Lilla Syy, du får gärna inboxa mig, bara för att jag vill se!!

    Förresten drömde jag för en tid sedan att du började sy upp specialdesignade och exklusiva Barbiekläder som var unika och blev jätteeftertraktade och du gjorde succé och fick leverera till samlare världen över! Det du!

  • passionsblomman

    Jaaa, det är EXAKT "nu kommer indianerna med stormsteg-känslan"

    Fru E skrev 2010-03-31 13:26:53 följande:


    Blommis-är det molvärken som gör att du tror att indianerna ska komma spännande det här och lovande med molvärk
  • passionsblomman

    Ninnis, ååååh vad GOTT!!! Kanske skulle man göra lite sådana till en av påskadagarna...

    Sonja, det är precis som vanligt i den här karusellen: molvärk kan precis likaäl vara ett tecken på att indianerna verkligen lurar bakom knuten redo att skjuta skarpt. SAMTIDIGT som det är ett vanligt symtom på motsatsen.

    När jag insåg att jag var gravid med sonen för så himla läge sedan var det absolut enda symtom jag kan minnas att det kändes som att jag skulle ha mens när som helst, men den kom aldrig.

    Det är det som blir tortyren, det blir ju hopp och rädsla i ett och på samma gång. Och det enda man kan göra är att vänta och se, en dag i taget.

    Idag och precis NU faktiskt, så är det exakt på timmen som jag fick tillbaka det lilla embryot med sina fyra snygga celler...

    Tänk att jag sett det på TV!

  • passionsblomman

    Ninnis, ja öl passar bättre!
    Jag vill också äta smörriga bröd och dricka öl! Gärna med dig!

    Villemoa, jaaaa, måtte den...

Svar på tråden I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan