Tack, ni fina, för alla snälla och uppmuntrande ord.
Känner mig inte speciellt modig, utan har mer resignerat inför att vi inte har något val. Inget plus, inget barn.
Det ska nog ordna sig. *omfamnar hela tråden*
*skrattar åt Ninnis benämning "Skäggmannen" (hans kommentar: Till hennes försvar ska sägas att hon aldrig har träffat mig.) 
*
Fru E: många kramar. Ha det så gott det går i Göteborg. *vägrar släppa greppet om tummarna*
Blommis: tumhållning hela dagen. *kramar om*
Bruttan: skönt med bättre järnvärde. Mysigt att kunna ta pistmaskinen upp på toppen. 
Ninnis: jo, jag vet att det är det du syftar på 
men maken vet det inte och benämningen gör honom lite förvirrad.
Lycka till idag.
Jenny: något nytt om jobbsituationen?
Villemoa: hur går det för dig? Hur mår du?
Önskar er alla en finfin onsdag. Kom ihåg: imorgon kan vi säga "Imorgon är det fredag".
*skakar också lite oförstående på huvudet*
Fru Sy: *småfnissar åt felinloggningen *
Trist med den sura kollegan. Har du vågat/kunnat prata med henne eller fixar du att inte tänka på det?
Mina indianer har dragit och jag sa åt dem att kika in hos dig, men vi får se om de lyder.
Då är det inte samma, för det här var en sköterska som ger råd via telefon. Synd, det hade ju varit skönt om man kunde konstatera att det finns ett enda stolpskott på gyn i Norrbotten.
Men skönt iaf att hon är en duktig gynekolog.
Ninnis, har granskningen varit snart eller håller du fortfarande på med förberedelserna?
God morgon.
*Plötsligt businloggad 
*
Villemoa: skitjobbigt att må så illa. *kramar om*
för taskigt bemötande.
Ninnis: hur går det med granskningen?
*håller tummar för Blommis och EA, för allt vad tygen kommer*
Massa kramar.
Ninnis: men det blev ju perfekt att det löste sig så med ledigheten *kram*
Lanovia: ja, det är ju det där när båda inte är på topp... Och speciellt när man har olika sätt att hantera det jobbiga. Förstår att det blir grinigare när ni båda är trötta. Hemskt att gå omkring och tro att man ska bli lämnad! Jättebra att ni har kunnat prata om det. *kramar*
Vi är för övrigt tillbaka i vår vanliga jargong, så depp-dippen är över för nu. Igår hade vi lite quality time när vi krälade omkring under makens bil för att byta avgassystem.
Fru Sy: härligt att de små kräken lyssnar ibland (indianerna alltså ). Så bra att du har pratat med kollegan. Det låter klokt att ge henne tid.
*ger Villemoa en till kram*
Kanske inte quality time, men det var roligt . Sedan är det något visst när maken befinner sig i sin naturliga miljö (garaget, alltså ). Han blir liksom alldeles extra intressant... Men jag kanske är konstig.
Och så tycker jag att det är kul att skruva, så det blir bara skoj. Minuset var att jag klämde mig och fick en fin blodblåsa.
