Igår morse hade jag ont i skallen, men kl 8:50 invigde jag min nya löparoutfit. Efter 200 meter höll jag på att dööööööö.
Snacka om att man har URUSEL kondis!! Det är rent skamligt
Men jag tillät mig att hämta andan mellan varven, promenerade där det var som blötast, hoppade o kryssade mellan pölarna. Större delen av rundan joggade jag i alla fall. Hej å hå, hur ska detta gå?
Blir det nånsin lättare månne?
Vi har haft så himla varmt i helgen, varmast i landet hörde jag! +25 i skuggan (+28 i Haparanda) och stekande sol.
Igår samlades vi med vänner hos oss och grillade, ungarna i kvarteret hade vattenkrig och sprang omkring i bikini.
Imorse var dock lillskruttan hängig och kräktes upp frukosten. Så hon är hemma med pappa idag.
Leksi: stor kram! Det du känner är inget att skämmas för, vi är rätt många som känt så efter förlossningen. Det är en jätteomställning och tar tid att komma in i den nya lunken med bebis och allt vad det innebär. Man är lycklig och älskar sitt barn vanvettigt, men man är så trött och har ont överallt och man gråter, gråter, gråter...
Inte för att det hjälper dig just nu, men det är faktiskt sant: Det BLIR lättare... ge det lite tid. KRAM!!!