Tar det lite kort igen. Och förlåt för att jag bara är här inne och gnäller nu men vet inte vem jag skall ta det med annars.
Har varit hemma idag, både för att vovven behövde till veterinären och för att jag inte mår bra. Har ont i huvudet och är helt slut i kroppen, känner mig typ febrig. Vovvens sår sprack upp igår så vi behövde kolla upp det, men visade sig inte vara någon fara. Att jag mår såhär beror bland annat på allt tjafs på jobbet, det har nog påverkat mig mkt mer än vad jag trodde. Och så allt annat som händer (eller inte händer) som jag hade trott. Är väl nere i en svacka helt enkelt. Tänkte stanna hemma imon oxå faktiskt, om det nu är så att jag faktiskt har feber kanske det blir fler dagar.
Fick precis veta att kollegan kanske får vara kvar ändå, men inget som är helt bestämt. Och det är ju bra, då kanske allt tjafs lägger sig lite. Men får erkänna att jag blir besviken att jag inte får ha mitt andra ämne oxå, men då fylls säkert min tjänst upp med något annat roligt. I vilket fall är det värt det om det blir bättre stämmning på jobbet. Men det som känns jobbigt då är att det säkert skall bli "som vanligt" mellan mig och kollegan. Vi umgick en del innnan men om jag skall vara ärlig är jag inte sugen på det längre. Känns som hon inte är värd det efter att hon suttit vänd från mig i personalrummet och knappt hälsat på mig när vi mötts. Visst jag kanske är barnslig nu, och förstår att hon är ledsen men tycker det är fel att det går ut över mig, så att jag oxå ska behöva må dåligt över nåt jag inte kan påverka. Men förhoppningsvis kanske det känns bättre efter lite tid.