I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan

När jag var och handlade nu ikväll smet jag in på Lindex och provmätte mina barnkläder mot deras för att kolla att storlekarna stämde. Tog med mig ett par byxor i varje storlek och en tröja in i provrummet och mätte, kändes som jag gjorde något man verkligen inte fick. Men jag kollade ju bara lite, var ju inte så att jag snodde något eller så men ändå var jag jätterädd att bli påkommen... men det hade iaf ett bra resultat, jag hade mätt och tänkt rätt när jag ritade kläderna

Ja verkligen.

*Vinkar till Hvidis*

Vad härligt att mannen har semster nu Hvidis!! Låter som ni har det underbart hemma hela familjen, och vad skönt att du får sova lite extra. Det är du värd så passa på och njut.

*Skålar tillbaka i rödvinet*

*Hämtar en chokladpudding i kylen* Skall här firas så kan det ju göras ordentligt!

den var riktigt god kan jag säga Nästan så jag är sugen på en till. Kom just på att vi har kladdkaka kvar i kylen sen kalaset igår, bjuder runt till de som vill ha. *Går och hämtar en bit av den oxå*

Nu är det duschen och rakhyveln som gäller

God natt tjejer! Hoppas jag kan logga in från jobbet imon, är ju mer igång här på dagen...

Hemma igen efter läkarbesöket, och jag vet inte riktigt vad jag känner faktiskt. Jag skall fortsätta med provera i några månader till, men nu skall jag äta de helt regelbundet så jag får en regelbunden cykel. Det gjordes ul på äggledarna idag igen, och det såg ut som förra gången. Många små äggblåsor men ingen skillnad alls i storlek på dem. Nu kollade jag lite hur de låg och det var inte som ett pärlband utan lite utspritt, om det nu spelar någon roll...

Det togs oxå ett cellprov på mig och så fick jag hem så både mannen och jag skall göra klamydiatest och skicka in. Fick även papper hem som vi skall läsa på och fylla i inför utredningen som skall påbörjas på riktigt till sommaren. Hon prtade om juni, juli eller augusti, men de har stängt i juli så jag skall försöka komma dit innan de stänger, men får väl räkna med att vi inte är igång förren i augusti.

Då skall det tydligen tas blodprov på mig på dag 2 el. 3 och sen skall vi dit tillsammans på dag 13 el 14. Men det är ju lääääääääääääääääääänge tills dess så det får jag försöka att inte tänka på riktigt än.

Nu när jag skrivit ner detta känner jag att det faktiskt känns ganska jobbigt, pratade lite med mannen innan i telefon men har ingen lust att prata med han heller. jag saknar att ha någon att prata med om allt detta. Innan pratade jag mycket med en tjej men sen hon blev gravid känns det inte lika självklart att prata med henne längre.

Ska nog återgå till tv:en igen, får se om jag återkommer lite senare igen.

Men jag vill att det skall "vara som för alla andra"

Tycker bara överskriften på papperna vi fick att läsa på "inför utredning om ofrivillig barnlöset" känns helt knäppt och jobbigt, så här skulle det ju inte vara...

Och hur gör man nu, vet att det är en dum fråga men våra föräldrar väntar ju att det skall bli barnbarn snart. De vet ju att jag är barntokig och vi har alltid sagt att efter vi gift oss när nån har frågat... eller först var det: när jag pluggat färdigt, när vi har hus, när vi har gift oss vad säger man nu då? Ska man prata med dem om hur det är? Samtidigt vill jag inte ha alla frågor hela tiden som jag vet att vi kommer få isf... vill helt enkelt inte säga något till dem men vet inte om jag orkar hålla tyst heller... hur har ni andra gjort?

Skrev precis ett långt inlägg om hur jobbigt det känns nu, men det bara försvann

Tar det lite kort igen. Och förlåt för att jag bara är här inne och gnäller nu men vet inte vem jag skall ta det med annars.

Har varit hemma idag, både för att vovven behövde till veterinären och för att jag inte mår bra. Har ont i huvudet och är helt slut i kroppen, känner mig typ febrig. Vovvens sår sprack upp igår så vi behövde kolla upp det, men visade sig inte vara någon fara. Att jag mår såhär beror bland annat på allt tjafs på jobbet, det har nog påverkat mig mkt mer än vad jag trodde. Och så allt annat som händer (eller inte händer) som jag hade trott. Är väl nere i en svacka helt enkelt. Tänkte stanna hemma imon oxå faktiskt, om det nu är så att jag faktiskt har feber kanske det blir fler dagar.

Fick precis veta att kollegan kanske får vara kvar ändå, men inget som är helt bestämt. Och det är ju bra, då kanske allt tjafs lägger sig lite. Men får erkänna att jag blir besviken att jag inte får ha mitt andra ämne oxå, men då fylls säkert min tjänst upp med något annat roligt. I vilket fall är det värt det om det blir bättre stämmning på jobbet. Men det som känns jobbigt då är att det säkert skall bli "som vanligt" mellan mig och kollegan. Vi umgick en del innnan men om jag skall vara ärlig är jag inte sugen på det längre. Känns som hon inte är värd det efter att hon suttit vänd från mig i personalrummet och knappt hälsat på mig när vi mötts. Visst jag kanske är barnslig nu, och förstår att hon är ledsen men tycker det är fel att det går ut över mig, så att jag oxå ska behöva må dåligt över nåt jag inte kan påverka. Men förhoppningsvis kanske det känns bättre efter lite tid.

Det som är posivit om hon får stanna är att då kan vi fortsätta försöka med barntillverkningen. jag var nästan inne på att vi skulle vänta ett tag nu och skydda oss bara för det skulle kännas dum om hon fick gå och jag sedan skulle bli gravid. Inte för att jag tror att det kommer funka nu helt plötsligt men det hade inte förvånat mig om jag skulle behöva ha dåligt samvete för det oxå...

Tack för du uppmärksammade det. Datorn loggade tydligen in på fel atomatiskt....

Tittar bara in en snabbis, är svårt att hinna med att sitta här när man är på jobbet.
Det ser ut som innan med jobbsituation, kollegan är fortfarande sur. Men jag försöker att inte tänka på det så mycket. Indianerna har inte kommit än, men det verkar som de är på intågande. Fast har varit så i ngn dag nu så blir trött på dem. Så om det är någon som har några indianer över, får ni gärna skicka dem till mig!

Nu måste jag återgå till jobbet...