Ni som gifter er i kyrkan- kommer eran pappa "överlämna" er?

Många intressanta inlägg i den här tråden, kul att läsa!

Jag lärde mig nyligen att så många som 70 000 ungdomar inte har möjlighet att själv välja vem de ska gifta sig med - i Sverige!
Det är en av anledningarna till att jag tycker att det är så viktigt att värna om de jämlika traditioner som vi har i Sverige och som, tyvärr, är smått unika i världen.
Alla små saker vi tillsammans gör förbättrar livet för andra tror jag. Vi lever inte var och en helt skilda från varandra utan allt vi gör påverkar vår omgivning.

Problemet med det som jag ser det är att symboliken är så fruktansvärt tydlig. Det är svårt för en utomstående att tolka på annat sätt än just att bruden lämnas över till någon annan. Man måste gå in och intervjua alla medverkande för att få veta hur det ligger till.

Jag skulle inte ha något emot det om det verkligen inte var verklighet för så otroligt många kvinnor i världen. En annan sak som skulle förändra min syn på det hela vore om det i ca 50% av fallen var kvinnan som stod där framme och väntade medan mannen leddes in av en förälder.

Jag håller inte med om att hon fördummar och förlöjligar någon. Hon beskriver bara vilken känsla hon får av att se en brudöverlämning.
Det kan ju vara en bra vetskap att ha om man nu tänker genomföra detta. Att det faktiskt finns ganska många som reagerar så här när de ser detta. Om jag skulle göra något kontroversiellt så skulle åtminstone jag vilja veta hur jag påverkar min omgivning så att jag kunde fundera på om jag verkligen tyckte att det var värt det.
Tänk så hemskt att i efterhand få veta att folk mår dåligt eller om man inte har tänkt igenom symboliken och inser vad man har manifesterat utan att egentligen tycka så själv.

Jag kan mycket väl tänka mig att om jag hade varit yngre och bara sett bröllop på amerikanska filmer så hade jag också velat göra likadant.
Hade jag då fått veta om betydelsen i efterhand hade minnet av min bröllopsdag varit förstörd!
Bättre att få veta i förväg så att man kan undvika sådant, därför är sådana här trådar jättebra.

Chris24, jag har varit på ett bröllop med brudöverlämning, självklart så sa jag inte ett ord om vad jag tyckte om detta. Det finns väl inte en enda vettig person som skulle vara så elak att de säger något om detta till brudparet?

Jag har dessutom råkat få höra eftersnacket efter ett bröllop med brudöverlämning. Jag har skrivit det förut, men det tål att upprepas.
Det var två äldre damer som diskuterade vilket fint bröllop det var, men de kunde inte förstå hur det kom sig att bruden lämnades över av sin far. Vilken hemsk och tråkig symbolik tyckte de. "Ja, hon står ju nära sin far, men det vet ju alla redan. Jag kan verkligen inte förstå hur Xxx som är en så trevlig flicka kan göra något sådant här!"
Sedan gav de sig på prästen som råkade var där och frågade varför han inte hade avrått. Han berättade att han hade försökt förklara att det var kvinnoförnedrande, att det inte kändes bra för honom att genomföra detta osv, men bruden hade vägrat lyssna. De gamla damerna däremot sa: "Du kan inte ha förklarat det tillräckligt tydligt! Xxx är en förnuftig och klok flicka och jag kan inte tänka mig att hon skulle ha gjort detta om hon hade förstått innebörden."

Tror ni att Xxx någonsin får veta vad dessa damer tyckte?
Nix, till henne sa de att det var ett underbart bröllop och de kom båda överens att aldrig nämna för henne vad de tycker om brudöverlämning.
Jag är helt övertygad om att Xxx mycket väl visste innebörden men resonerade som flera här inne att det inte gällde henne samt att ingen hon känner skulle reagera. Detta tror hon givetvis fortfarande och kommer att fortsätta att tro och tur är väl det, för Xxx ÄR en mycket trevlig tjej och skulle faktiskt bli mycket ledsen om hon visste hur illa dessa damer (och säkerligen många fler) tog åt sig.

Sedan spelar faktiskt åldern en mycket större roll än man tror när man själv är i 20-årsåldern. Lever man 20 år till så får man uppleva fler saker, möta fler människor och lära sig att tänka efter. Fast det är ingen idé att säga egentligen, är man yngre så blir man bara arg över att höra det.

Kanske det.
Skämt åsido, om man inte har funderat över brudöverlämning någonsin förut så har man förmodligen inte format sig en åsikt. Det är ju ändå inte någon vanlig företeelse i Sverige och inte alls en svensk tradition. Dessutom så håller man väl ändå nästan alltid med sina vänner om man inte har format sig en egen åsikt? Speciellt om det gäller bröllop. Vem vill starta en sådan diskussion med en nära vän som då blir arg, upprörd och ledsen eftersom hon egentligen redan har bestämt sig.
Bröllop rör upp så mycket känslor och risken finns att man blir ovänner och det kan man tycka att en symbol inte är värd.
Det är bara att läsa här på BT om hur upprörd man kan bli över att ens syster t ex vill ha ett grönt skärp på tärnklänningen istället för rosa som man själv hade bestämt. Kan man bli så arg på sin syster över en sådan liten detalj, hur arg kan man då inte bli på en vän över en så stark symbol som brudöverlämning?

Jag var definitivt mindre klok för 20 år sedan.

Alla kanske inte blir klokare med åren, men jag har blivit det och jag kan mycket väl se att jag hade kunnat vara påverkad av alla Hollywoodfilmer jag sett om jag hade varit en ung jag idag.
Jag hade kanske velat haft brudöverlämning precis som de jag sett på film, och jag hade inte tänkt mer på det. Däremot så hade jag definitivt ändrat mig efter att ha läst en sådan här tråd. Jämställdhet är viktigt och jag hade inte velat spela upp en symbol mot det. För mig hade det också varit mycket tråkigt om jag gjorde något som fick mina gäster ledsna eller upprörda, men som sagt, det är jag det.

Det var kul att höra, tycker jag.

Det är ju en gammal sed som uppfanns när kvinnan inte själv fick bestämma så mycket. Då kunde pappan säga nej och flickan fick aldrig chansen att ens ta ställning till frieriet.
Idag hoppas jag att ingen skulle bry sig om ett nej från pappan, men som någon skrev: Varför ens fråga om man inte tänker respektera svaret?

Personligen tycker jag att det är respektlöst mot kvinnan att gå och fråga en annan person om en så viktig sak som ett giftermål. Det borde ingen annan än en själv ha med att göra. Tyvärr så är det nu så att de flesta kvinnorna i världen inte alls får välja själva, inte ens alla i Sverige.

FEL, FEL, FEL.
Vi är duktiga på olika saker som individer. Jag är inte automatiskt bättre på att laga mat, sticka eller passa barn som kvinna. Jag är inte heller automatiskt sämre på teknik, matematik och bilar för att jag är kvinna.
De skillnader som finns på dessa områden är indoktrinerade.

Däremot har jag sämre mörkerseende än män, är svagare och inte lika snabb (stämmer inte om man jämför en idrottskvinna med en manlig soffpotatis ) rent biologiskt. Dessa saker tycker jag dock inte alls bör göra att jag inte ska ha samma rättigheter och vara jämställd med män. De biologiska skillnaderna finns, men har ingen praktisk nytta om vi inte återgår till ett stenålderssamhälle.

Det finns folk som på allvar tror att killar är mer intelligenta än tjejer, men forskningen visar att detta beror på att tjejer inte uppmuntras att vara smarta utan till att vara söta. Hur ofta säger man inte till en liten tjej hur söt hon är? Till en liten kille säger man hur duktig han är istället.

Visst får alla göra som de vill så länge de inte skadar någon, men det var inte det vi diskuterade utan vad man skulle kunna tycka vore fel med den seden. Att ge sin personliga åsikt om den är inte det samma som att förbjuda andra att göra så eller tycka att någon är sämre pga det.

Jag förstår inte riktigt varför mannen måste öppna dörrar för kvinnan för det.
För övrigt tycker jag att man kan öppna dörrar för andra när som helst, det är trevligt och det gör jag ofta för andra, även för min man ibland.

De biologiska skillnaderna som finns tycker jag inte motiverar att kvinnor inte ska kunna bestämma lika mycket som män eller ha lika lön osv. Tyvärr är det ofta dit könsroller leder.

Jag kämpar för att vi ska ha individroller istället, då kan var och en välja fritt utan att påtvingas något pga vad man har mellan benen.

Det är inget vidare. Född till sitt jobb som hon är och utan personlig frihet. Den enda livegna familjen i Sverige.

Varför, jo för att hon är förstfödd. Här är en typisk individroll som jag eftersöker. Om det nu finns en regel som säger att äldsta barnet ärver titeln, varför händer det bara om äldsta barnet är en pojke? Där kan man snacka ojämställt. Nu ändrades det till något bättre tycker jag. Den första personen som föddes ärver titeln.

Jag tycker att fideikomisser också borde gå till det äldsta barnet, inte den äldsta sonen.

Fideikommiss heter det, jag tappade ett m.

En stor egendom som inte får delas genom arv. De finns nästan inte längre eftersom de flesta har avskaffats. Ett fåtal med historiskt intresse som t ex Skokloster finns kvar.
Äldste sonen ärver och förvaltar allt till nästa generation, han får alltså inte sälja eller förändra egendomen.

Ja, då får en dotter ärva, men om inga barn alls finns går det i första hand till en bror till han som dog. Kvinnor i ätten tas bara till i sista hand.

Ja, det var oftast anledningen, att hålla samman allt och inte dela upp det i arv till alla. Frågan är bara varför just till en son (det var ju inte så konstigt då, kvinnorna räknades ju inte på den tiden).

Alltid roligt med nya ord.
Eftersom de flesta ska avskaffas har en del bildat bolag av med istället för att hålla samman det hela, fast det måste man ha tillstånd till tror jag. Fideikommissaktiebolag var ett nytt ord för mig.

Nej, det kan jag verkligen inte hålla med om, jag har flera andra favoriter.

Det här t ex. Kort och koncist, direkt på en av de springande punkterna. Bra skrivet.