Jag har nog lite rosa-drömmar" ibland och det är jag väl medveten om. Jag tycker att det är mysigt med traditioner och anser att man bör vara medveten och kritiskt kunna reflektera kring sina val, men att man sedan kan välja det man tycker känns bäst för en själv. Anser inte mig själv som icke-jämställd pga av att jag tycker vissa bröllopsföreställningar är härliga och romantiska.
För mig handlar bröllopet om kärlek och jag skulle utan problem kunna åka iväg med min älskade och gifta oss helt otraditionellt utan några "mallar" alls. Men om bi nu ändå ska gifta oss i kyrkan i Sverige så blir det för mig självklart att ta in seder och bruk och bröllopsföreställningar, annars kan vi lika gärna göa det helt på vårat egna sätt...
Min blivande man är helt klart väldigt engagerad, och han tycker till lika mycket som mig. Brukar även vis han trådar här inne, men han får lixom ingen lust att vara inne här och skriva, vår blogg räcker för han. Sen tror jag vi fokuserar på olika saker också, han har starkare åsikt om musikvalet och jag om accentfärg.. Tur är väl det för på så vi slipper vi konflikt :)
Vi har båda bott i USA och är nog ganska präglade av både våra upplevelser där och av amerikansk film.
Att bli friad till var en enorm upplevelse för mig, och en fantastisk dag jag aldrig kommer glömma. Det jag menade när jag tog upp det var snarare att sådant mer traditionellt frieri också bör vara stötande då det anspelar på icke jämställda traditioner. En dyr förlovningsring symboliserar ju att manen ska kunna försörja sin kvinna. Om man vill undvika sådana förknippningar bör man ha likadana ringar som man köpt tillsammans och hur man gör med brudens andra ring, det vet jag inte. Om jag "gått och väntat" på ett frieri hade jag tagit tag i saken själv, men jag är glad att ha blivit friad till.
Jag tycker det är lite töntigt att se brudöverlämningen som något kvinnoförtryck då bruden valt det själv och de finns så otroligt många delar av ett bröllop som kan anses likvärdigt i det avseendet. Finns så många olika sätt att se på symboliken...
Då kan man ju strunta i morgongåva också då det är symbolik för en "försäkring" för kvinnan om mannen dör. Vi har kvar morgongåvan men jag kommer även ge min älskling nått, älskar presenter, både att ge och att få!
Däremot avsaknaden av män på detta forum anser jag vara en mer jämställdhetsfåra än huruvida vissa tjejer vill engagera sin far i kyrkoakten eller ej...
Jaja alla är vi olika och tur är väl det!