Jag håller med dig i mycket! Tro mig...jag är HELT emot arangerade äktenskap. Men det är inte den symboliken jag vill förmedla. Jag förstår att vissa som kommer som utomstående skulle kunna koppla det till att jag är min morfars ägodel och att jag själv inte valt detta äktenskap. Men de som vi bjudit på bröllopet vet vilken speciell relation jag har till min morfar och vet att det inte handlar om ägande rätt... Så för min del är detta hur vi kommer att göra.
Det jag vill skildra med att gå med min morfar nerför altargången och med min man ut är att jag byter familj. Att vi båda (jag och min blivande) kommer ifrån två familjer/bekgrunder och att vi startar en egen familj tillsammans. Inte att morfar äger mig utan snarare att han under min uppväxt varit den manliga förebild som värnat mest om mig och att han genom att "lämna över" mig till min blivande visar att det nu blir hans uppgift.
Och allt det jag skrivit går så klart att tolka fel. Tro mig jag och min blivande är jämnställda...han ska inte "ansvara" över mig för resten av mitt liv...det är inte så att jag blir hans börda nu istället...eller så...som vissa tolkat det jag sagt tidigare. Jag är bara inte så bra på att uttrycka det jag menar. Hoppas att ni kan läsa lite mellan raderna och kanske förstå hur jag menar.
Jag känner de vi bjudit på bröllopet och vet att alla där skulle se det som något fint, inte som ett hån till alla dom som blir bortgifta. För det är VERKLIGEN inte det vi är ute efter.
Tack för svaret...då beror det alltså på prästen! :)