Ni som gifter er i kyrkan- kommer eran pappa "överlämna" er?

Ja, det undrar jag med!

Oops, trodde jag kunde dela upp citatet och skriva svar emellan, men det gick tydligen inte. Hoppas ni ser vad jag skrivit i vilket fall som ;)

Som svar på diverse inlägg ovan om annan symbolik i samband med bröllop:
Jag och min blivande kom tillsammans överens om att gifta oss. Vi bestämde vilken typ av ringar vi ville ha tillsammans och vad som skulle stå i dem (det står "All in" som står för att vi satsar hela våra hjärtan/all vår kärlek på vår relation). Vi tillkännagav vår förlovning inför våra familjer tillsammans (vissa kunde inte komma och de ringde vi till efter vi berättat för de andra). Våra inbjudningar kommer vara gjorda av ekologiskt papper för det är något som är viktigt för oss i vår vardag. Istället för vanliga julkort brukar jag skicka kort där de planterar träd för att man köpt dem. Vi har valt att inte vigas i en kyrka utan av en vigselförrättare. Min M2B är inte troende och vill därför inte gifta sig i kyrkan. Jag tycker detta är skönt eftersom jag tycker att man ska vigas i kyrkan p.g.a. sin tro, att man vill att Gud ska välsigna äktenskapet, och det vill ju inte han. Jag är _starkt_ emot de som gifter sig i kyrkan bara för att det är en vacker miljö men inte går i kyrkan annars. Men vi ska gå tillsammans fram till vigselförrättaren där vi gifter oss. Jag kommer inte bära slöja och inte ha vit brudklänning. Jag kommer inte heller ha en klänning med släp. Vi kommer att ge varandra morgongåvor på morgonen vår första dag som äkta makar.

Det enda som jag kan känna isf är en aning ojämställt är ringarna. Han ville bara ha en ring och har därför en som är dubbelt så bred som min. Mina två ringar kommer tillsammans vara lika breda som hans, men i min vigselring kommer jag också ha en sten och det har ju inte han i sin. Men han har en klackring som han alltid bär så då kommer vi sätta en ny sten i den istället (som ska vara likadan som min).

Så vi har nog tänkt mycket kring symboliken av våra val och handlingar och hoppas att vi inte missat något viktigt. Jag hade också hoppats att någon förklarat symboliken kring mina val inför bröllopet om jag inte visste det innan och t.ex. hade tänkt mig att överlämnas.

Se exempelvis sv.wikipedia.org/wiki/Fideikommiss

Exempel:
En person, Y, hade för ca 100 år sedan en stor gård som denne ville skulle fortsätta drivas i familjen och inte delas. Den skrev då ett fideikommissbrev som registrerades hos konungen om att hela gården ska gå i arv från honom till äldsta sonen och därefter till dennes äldsta som osv. Vanligen infattades även ett försäljningsförbud.

Min farfar hade en god vän som var innehavare av en fideikommissegendom. Detta var mycket kostsamt för honom, eftersom han var tvungen att uppfylla kraven i fideikommissbrevet och inte fick sälja egendomen. Han kunde dessutom inte bo där p.g.a. avståndet till hans arbete och var därför tvungen att ha ett hus till där han egentligen bodde. När hans fideikommiss avvecklades var det dock tråkigt att det fanns konst i fastigheten som inte gick att avlägsna (tavla målad direkt på väggen eller skulpturer som var fastgjutna i alkover) som då fick följa med fastigheten.

Fideikommiss håller på att avvecklas, som tur är.

Ah, jag skriver för långsamt tydligen :P

Dessutom är det fel citat som är medtaget, ska ju vara Passionsblommans fråga. Pust... nej, det blir läggdags för mig!

Jag har följt diskussionen från början och kan ärligt talat säga att inga inlägg i denna tråd borde uppfattats som såpass stötande att de tagits bort. Tror att man får ha lite skinn på näsan om man ger sig ut på ett sånt här forum och acceptera att man inte alltid blir struken medhårs.

Vissa präster motsätter sig det och andra godkänner det. Enligt den svenska traditionen går man in med sin blivande, att man går in med sin pappa är bl.a. en amerikansk tradition, dvs. delvis en annan kultur än våran.

Symboliken i/betydelsen av att man går in med sin blivande är att man är två jämställda parter som frivilligt och av kärlek väljer att ingå äktenskap.

Symboliken i /betydelsen av att gå in med pappa (eller annan manlig släkting) är att man inte har någon egen vilja / egen bestämmanderätt dvs. du ägs/tillhör pappa som ger dig (som en gåva) till din blivande. (Tänk dig för din inre syn att man släpar dig mot din vilja uppför altargången. Kom även ihåg vad som sägs i Hollywoodfilmer: "Who gives this woman?" "I do." som även det visar att kvinnan ges bort.) Att man väljer detta alternativ vid ingången i kyrkan upprör därför vissa, däribland mig och min blivande, framförallt därför att det finns så många som fortfarande inte gifter sig av fri vilja och som inte själva får bestämma över sina liv. Men andra i tråden har förklarat detta bättre än jag och även berättat om situationer som uppstått.

Det viktiga är i min mening att man gör ett medvetet val. Fundera över symboliken över det som kommer att ingå i er bröllopsdag. Hur kan detta uppfattas av andra utomstående och är detta förenligt med vad vi vill förmedla? Kommer man fram till att det inte alls är det man vill förmedla men man ändå vill göra det så har man åtminstone gjort ett medvetet val.

Jag vill för min del inte uppfattas av nära vänner och familj som en ägodel som inte har någon egen bestämmanderätt. Jag har tagit beslutet att gifta mig med min blivande och att leva med honom av kärlek i jämställdhet för resten av mitt liv, f.ö. det bästa beslutet jag någonsin kommer att ta >