Ni som gifter er i kyrkan- kommer eran pappa "överlämna" er?

Enligt de riktigt traditionella är nog vi barnlösa snart medelålders yrkeskvinnor ett minst lika stort hot mot könsrollerna. Våra livsval brukar provocera kraftigt de med...

Jag tror att vi resonerade om detta i inlägg 106 o 107, efetr att du frågade nåt liknande tidigare i tråden. Jo, det kan nog gå att ändra symboliken med tiden, men bara under vissa förutsättningar, som ännu inte är uppfyllda.

Nu blir jag nyfiken, hur kan man göra val som speglar en själv kring nåt så viktigt och symboliskt i livet som bröllop utan att det speglar ens värderingar?

Jo, det kan man ju välja att göra, men det kommer att vara folk som reagerar negativt på det. Jag tror heller inte att de försöken är särskilt meningsfulla eller ändamålsenliga innan de som förespråkar överlämningen också förmår ladda dem med en synlig mer jämställd och modern symbolik (t ex att det inte alltid är just bruden som behöver sällskap av just sin pappa och så länge man talar om sig själv som passivt objekt för en mans överlämnande). Men det står ju en fritt att försöka - och andra lika fritt att protestera.

Du får naturligtvis tro att du lever utan ett sammanhang där ditt agerande inte har betydelse för omgivningen eller bry dig om den. Men du startade ju tråden, så det gör du ju tydligen inte?

Vilken symbolik i våra relationer vi visar upp må vara en privatsak men de projicerar något utåt oavsett detta och de ingår som en del i en trend och en samhällsutveckling. I den mån de spelas upp i t ex kyrkans regi har även de synpunkter.

Trenden som legitimerar och gör offentlig en symbolik där kvinnan ses som passivt objekt vill jag inte medverka till. Du kan göra ett annat val, men kan inte vänta dig att bara bli påhejjad i det valet.

Jo, men de val man gör speglar väl ens egna värderingar? Eller hur menar du? Vilken värdering anser du att ni inte lagt in och i vad?

så ni kan göra ett val menar du utan att det valet säger nåt om er och er relation?

o jag förstår inte hur du menar, det är därför jag frågar vidare menar du att ni väljer att ah brudöverlämning utan att det säger nåt om er? varför gör ni det då om ni inte står för det?

Vi hade inget stort bröllop. Vad som gjorde det speciellt för oss vara att vi gjorde gemensamma val om hur det skulle gå till, vilka vi ville ha där och vilken känsla vi ville att ceremonien skulle förmedla.

Vad är det i överlämningen som representerar er då? Eller är det en slentrianval ni gjort "vi trodde det var tradition o tycker det är fint" - typ?

Vad har det med biologiska skillnader att göra?

Jag har nu aldrig sagt det om nån. Men jag diskuterar mer än gärna både mina egna och andras värderingar utan att själv uppfatta det som stötande alls.

Det jag tycker är synd är att det aldrig går att göra det utan att anklagas för både det ena och det andra.

Ja, att ta medvetna beslut är för mig det viktigaste. Men säg mig, varför är det viktigt för dig att gå in med en manlig förebild från sin familj? Varför har enbart den ena som ska gifta sig med en förebild från sin familj som man "byter ut med sitt gamla liv" vid altaret och varför är det nästan alltid en man? Och varför behöver du en man som värnar om dig alls? I min relation värnar vi om varann...

Men du säger ju ändå att det är viktigt att det är den manliga förebild du haft hittills som ska "lämna över" ett ansbvar till din man? Och nu säger du att du inte menar det och att det inte måste vara en man? Jag förstår inte alls, faktiskt. Berätta!

Ja, jag håller med om mycket av det som sägs i det här inlägget, men tycker då istället att symboliken i vigselakten blir helt central för att göra de poänger som vi alla eg är överens om!

Och om nåt är svenskt eller inte rör mig inte i ryggen, mer än att jag tycker det är vansinnigt onödigt att importera saker som innebär steg tillbaka.