Hemmafru/hemmaman?
Jag skulle aldrig kunna tänka mig att vara hemma på heltid. Min mamma var hemma med oss eftersom hon har fibromyalgi och hade svårt att hitta ett jobb som var tillräckligt varierande för att hon skulle klara av det. Och visst var det ju mysigt när man var liten att det alltid fanns nån hemma, att maten var klar när man kom hem från skolan och så. Men hon blev ju väldigt ensam eftersom de flesta människor jobbar och har mycket av sin sociala kontakt genom jobbet.
Jag kan ibland drömma om att ha en tillvaro liknande bullerbyn och hur mysigt det skulle vara, men jag skulle inte vilja ha det på heltid.. mer som ett sommarlov kanske 
Våra barn är födda ganska så tätt, 17 månader emellan och efter att ha varit hemma så pass länge sammanhängande tyckte jag det var så skönt att få börja jobba igen, få ha vuxna människor at prata med och få något som var "mitt". När yngsta dottern var 5,5 månad började jag jobba och min sambo vara pappaledig, det är han fortfarande och hon blir nu ett år.
Tycker det funkar jättebra och är så glad över att vi haft möjligheten att vara hemma båda två.