Dålig på ekonomi, behöver hjälp!

Tack för era svar!

Anledningen att vi "måste" köpa den nu är dels att den är på rea just nu, dels att han ju faktiskt inte har någon soffa annars.
Klart han hade kunnat betala den "så länge" men jag tycker om att vara skuldfri så att säga och redan ha betalt in min del.

Jag har aldrig bott ihop förr, så jag vet inte riktigt vad som är "normalt" och inte, medans han har varit gift och har en son som bor hos honom varannan vecka.
Men vi har rätt lika meningar om det med ekonomin, så det känns skönt.

Just nu jobbar vi tillsammans och har därmed exakt samma inkomst, och om ett år börjar jag plugga men han jobbar kvar. Så om ett år står vi i situationen att jag har 7000 ut i månaden och han har 24000. Men jag tycker att det är helt orimligt att jag bara skulle betala en viss procent av hyran osv. varför ska han "straffas" och ta av SINA pengar bara för att jag väljer att plugga?

Så vi kommer ha ett gemensamt konto dit vi överför EXAKT lika mycket båda två som ska gå till hyra, el, hemtelefon, försäkring, mat o städ osv. Och resten är ens egna pengar att disponera som man vill. Han har ett enormt ölintresse och köper specialöl för 4000 kr per månad, medan jag reser, köper kläder och sparar massor för att leva på under studietiden, och slippa ta csnlån ev. Så ingen betalar något för den andra.

Känns detta rimligt? Hur resonerar ni?

Många anser kanske att "allt ditt är mitt". Men jag äger en lgh nu som jag kommer sälja med vinst. Jag sparar mina pengar för att kunna leva gott även när jag pluggar. jag har därmed mer pengar än honom. Jag sliter ju inte häcken av mig på jobb för att betala någon annans grejer, även fast det är min livspartner. Jag förstår att när vi bott ihop i ett par år och får barn så ändras ju saker, men just nu känns detta bra för oss båda två.

OJ vad långt det blev! Sorry...
=)

din.. tycker det låter lite väl sniket att resonera som du gör faktiskt

Ja begagnad är kanske fel ordval, men dock är den ju bara i hans lgh och där befinner jag ju mig inte varenda dag heller. Så i ett halvår är den "bara" hans så varför skulle jag betala lika mycket? Alternativet vi diskuterade var ju att han bara skulle köpa någon billig soffa att ha så länge, men det känns ju onödigt. Så ska vi sälja två soffor sen liksom! När vi dessutom hittat den vi vill ha!!
Sniken skulle jag inte vilja säga, nej. Eftersom vi båda har gott om pengar så går vi ofta ut och äter, köper roliga saker, osv. Ibland betalar jag och ibland han. Vi går absolut inte upp i kronor och ören! Men just 16500 är mycket pengar, så då måste man ju få ha diskussion innan angående det.

Oj det där visste jag inte!
Måste kanske börja läsa på litegrann om vad som gäller...
=)

Jo fast även om man väljer att leva ihop så har man ju genom olika val av yrken osv valt hur mycket pengar man ska ha. Vill du tjäna pengar -bli läkare. Vill du tjäna inte så mycket pengar -bli sjuksköterska.
Nu jobbar vi ju som sagt ihop och tjänar lika mycket, så vår levnadsstandard är ju lika hög. Och jag sparar av mina pengar för att i framtiden när jag pluggar, och därefter har ett mindre välbetalt jobb än nu, ska kunna hålla min standard uppe.

Vet ju inte med er andra, men jag lever i år 2010 där kvinnor tjänar sina egna pengar, och tycker att det känns helt absurt att jag skulle leva på någon annan! Helt reeellt så hade han ju isåfall kunnat säga upp sig från sitt jobb, glida runt hela dagen och dricka öl eftersom jag tjänar så pass mycket att jag kan försörja oss båda.

Givetvis hjälper man varandra, det ska ju inte vara så att den ena köper Gucciskor och den andra Tofflor från Ica Maxi. Men att han skulle dela sina fickpengar med mig så att jag kan köpa kläder och skit, nej tack. Handlar gör man väl för pengar man har.

Enda anledningen att vi inte delar absolut lika på soffan är att i min lgh står min egna soffa som kostade 12000, och nu kommer den nya stå i hans lgh och vara "hans" i ett halvår till jag flyttar in. =)Ja som du säger, så länge man själv och ens partner är överens så är det ju det enda som spelar någon roll! =)

Det var bara ett svar när någon skrev att man inte borde ha olika mycket fickpengar att röra sig med. Men alla som är singlar klarar ju sig utmärkt på att bara försörja sig själv, så varför ska ens ekonomi ändras bara för att man blir ihop? Att man ska förlora pengar om man är ihop med en student/få extra mycket pengar för att ens partner är rik. Jag menar bara att man gör yrkesval som påverkar hur mycket pengar du har. Om man nu jobbar på McDonalds och har sina stackars 9000 att leva på, är man då singel så är det ju vad man har och då klarar man sig på det. Då är det väl ingen som kommer till undsättning? Så varför ska man då bara för att man råkar vara ihop med en advokat, ta del av hans pengar. Jag hade aldrig haft samvete att leva på någon annans pengar. Men det är ju bara jag det. =)

Tyvärr var det en hörnsoffa. Vi kan ju såga itu den på mitten kanske? hahaha... =)

Ja givetvis, det hade min kille också gjort. Och nästa månad tar hans pengar slut och då betalar jag. Vi går inte upp i kronor ören. Jag menar bara för dem som har det så alltid, där den ena tjänar det dubbla. Det är det jag hade haft svårt för, att han ständigt skulle betala. Då hade jag känt mig "skyldig" honom, som ett lån som bara växer, oavsett vad han tyckte så hade JAG känt att jag var skyldig honom pengar.

Passionsblomman-
Det tycker jag verkar vettigt! Ibland går det ju upp och ibland ner, alla kan vi bli både arbetslösa eller sjukskrivna. Men så som ni har det så verkar det ju mest som att det går jämt upp till sist, och då spelar det ju ingen roll vem som låg på plus/minus månaden innan.

Som sagt tidigare, givetvis hjälps man åt i krisiga situationer. Det jag menar är bara inställningen att jag som arbetslös kan bli ihop med läkaren och ha ett superfett liv utan att lyfta ett finger, det är det jag inte hade tolererat i mitt förhållande iallafall. Ingen ska rida på min våg, mitt slit och blod svett tårar. Då platsar man nog bättre i Amerikanska Fotbollsfruar eller vad det nu heter... =) Men nu har jag och min kille samma inställning så vi kommer nog inte hamna i den disskussionen. =)

Passionsblomman- har aldrig gjort detta förr, är inte så haj på internet så vet inte hur man citerar haha...
Startade bara kontot för att kunna fråga det här med soffan =)

Jag är helt med på att i framtiden, när vi har barn osv, då är vi en familj och då är det en annan sak. Då sparar man till barnen, till huset osv. När jag har två egna barn och min man har ett sedan tidigare, då är vi EN familj och alla barn får lika mycket. Aldrig att hans son ska känna sig särbehandlad!

Men just nu är vi TVÅ, plus hans son. JAG har inte valt att skaffa barn än. Alltså får ju hans pengar gå till hans barn. Jag har aldrig bott ihop tidigare, och jag vet inte hur det kommer att gå. Jag har inte en hemförsäkring för att jag vill få inbrott i mitt hem, det är en säkerhet!! Alltså vill jag skriva avtal, inte för att jag någonsin vill bryta med min man, men som en säkerhet.

Om jag har ett jobb nu, med möjlighet att spara till framtiden, och låt säga att han hade varit arbetslös och sparat ingenting, VARFÖR ska han då få hälften av mina pengar vid ev skilsmässa? Jag jobbar och sliter och sparar 10000 i månaden, låt säga att vi skiljer oss efter fyra år. Då har jag 480 000kr på mitt sparkonto, som han ska ha hälften av?? Då hade jag ju kunnat jobba mindre, spara hälften så mycket för det är ju ändå vad jag får kvar!? Tycker det är orimligt. Jag vet att jag i framtiden riskerar både arbetslöshet, sjukskrivning och dålig pension. Jag vill trygga min framtid, jag vill inte bli en ensamstående mamma som inte har råd att låta mina barn följa med på skolresan. Jag sparar för att inte bahöva leva på existensminimum i framtiden, ifall något händer.

Anne på Grönkulla- Angående föräldraledighet, som är en helt annan fråga, som i dagsläget inte är aktuell för oss.
Tid = pengar. Givetvis ska jag då "ta del" av hans, eftersom jag av naturen är förhindrad att arbeta under graviditet och ammning. Så ja, då är jag enig om att man delar på "allt". Men det är ju en begränsad period av livet, det handlar om ett par år ifall jag nu blir gravid två gånger. Men i resten av livet, så ja, vi kommer att spara gemensamt, men även separat. Ibland är man ju inte enig om vad som är viktigt att lägga pengar på, då kan det ju vara skönt att ha "sina egna"

Oktoberbrud 2010- om man lever på existensminumum pga arbetslöshet eller sjukskrivning, och den andra har hög lön. Att åka och fika lite kostar ju inte många kronor, men (nu menar jag INTE dig så ta inte illa upp!!) det finns ju tjejer, många tjejer, som nog inte hade dragit sig för att köpa det ena och det tredje. Klart man ska ha skor på fötterna liksom, men har man inga pengar så får man ju köpa dem på skopunkten, och inte gå in i dyrast Gucci och bränna någon annans pengar. Är du sjukskriven så köp inte dyra skor, liksom.

Och det där med din sambos kollega, det är ju helt sjukt!!! Den mannen är ju både snål (vem bryr sig om 300 kr) och dum i huvudet. Hans kvinna har flytttat 25 mil för HANS skull!!

Nikitakatt- att spara pengar själv är min trygghet. Givetvis kommer vi spara gemensamt också, till huset, barnen, resor. Men min man som är enormt ölintresserad, han vill åka runt hela USA och gå på ölmässor. Öl intresserar mig inte, så jag är varken intreesserad av att följa med eller betala. Det är något han gör med sina vänner. Varför ska det tas från våra gemensamma pengar då? Och ja, åka på semester själv med sina vänner för sina egna pengar, verför skulle det vara konstigt? Bara för att man lever sitt liv IHOP sitter man väl inte ihop?

Gnista mera- det handlar absolut inte om att "planera" för skilsmässa. Detsamma när mina föräldrar snackar om testamente. Gud förbjude, nej de kommer ju aldrig att gå bort, men det är en säkerhet. Precis som din hemförsäkring... =)

Svanboet- precis, man tänker att "jag är inte sån och han är inte sån" men pengar förstör folk. Syskon bråkar när deras älskade föräldrar precis gått bort, om vem som ska ha det ena eller andra. Förfärligt och vidrigt!

Justmeandmylove- extremheter är ju aldrig bra, oavsett åt vilklet håll det är. Att bråka om en tia, eller trehundra kronor, nej det känns väl lite sådär...
Tuff mamma du har! Men apropå sminket så har jag en vänninna som är lesbisk och hon är den "kvinnligaste" kvinnar jag känner. Hon har både smink, långt hår, klackar och det hela. =)

Tack för era tankar!

mittid - Tack! =)