juda in sig själv
Men det är väl ändå etablerade par det gäller. Låt säga att "kalle" har nya flickvänner titt som tätt, ingen som man någonsin träffar och de byts ut frekvent. Då är det enligt vett o etikett helt okej att bjuda bara Kalle. Om de däremot bor ihop eller har varit tillsammans ett tag så "bör" man bjuda respektive.
Det här med att folk bjuder in sig själv däremot tycker jag själv är rätt jobbigt. Som på mitt jobb, jag har jobbat där i 6 månader och redan vecka två frågade vissa om de var bjudna och när de fick komma på bröllop. Och först tänkte jag att det var lite med glimten i ögat, men jag sa lite snällt att vi bjuder inte ens hela släkten för det blir alldeles för stort för både plånbok och vad vi tänkt oss.
Men ändå så kommer frågor om att de vill komma och att de kan väl åtminstone få komma på vigseln, eller den o den hade minsann bjudit alla från avdelningen. (vi är 40 personer på avdelningen) och jag börjar faktiskt ledsna.
Dels så tycker jag det är jobbigt att behöva förklara oss, att vi väljer att inte bjuda jobbarkompisar, men sen tycker jag inte att man tjatar om inbjudan på det sättet. Nu känns det lite som att jag borde bjuda en jobbarkompis som jag har lite närmare kontakt med, men vi har ju massor av folk som vi fått välja bort som inte känns tillräckligt nära, vi umgås inte privat heller, o min sambos gamla jobbarkompisar o jaktlag är ju inte heller bjudna.
Vi gifter oss 1,5 timmas restid från stan, och inte på allmän plats, så det känns fånigt att folk skulle ta sig till vigseln bara för att sedan åka hem igen. Och dessutom finns det inte obegränsat med plats där heller.
Det beror ju såklart på HUR man frågar, men det känns ju lite jobbigt att det ska behöva kännas sådär. Som det är nu så pratar jag inget om bröllopet på jobbet om de inte frågar själva.