Kära vänner! Ska läsa ikapp men måste först skriva ner nån sorts sammanfattning av veckorna som varit, om det nånsin ska bli gjort. Sitter och dricker cappuccino och life is sweet, trots att det är ungefär motsatsen till vår utanför fönstret. Här har det hänt en hel del och jag är väl inte direkt tvåbarnschockad, men väldigt trött av att behöva ta hand om två sköna men intensiva varelser samtidigt som vi har varit akut bostadslösa och det har legat på mig, enbart, att lösa problemet. Vilket jag har gjort! Det bidde ingen lägenhet i centrum för precis som jag hade känt på mig började snubben strula i sista stund och höll på och ändra hit och dit i kontraktet (men den som gapar efter mycket...), det bidde en otroligt cool sexiotalsvilla med original- allt, inklusive badrummen och de massiva mahognygolven och öppna spis i böjd kopparplåt. På 2x160 kvadrameter lär vi dessutom få plats med allt vårt bohag från SEX olika bostäder. Paret som äger villan men som nu ska jobba i asien under ett par år, har barn i samma ålder så de låter till och med en del leksaker vara kvar. Eftersom jag gick grundligt till väga denna gång hade jag dessutom inte mindre än fyra olika villor att välja mellan, allihop i samma område och allihop fantastiskt fina. Vi tog helt enkelt bara en i högen för det känns inte så superviktigt, nu när grunden till vårt lilla hus är färdiggjuten. I morse satt mannen i tre timmar med VVS- och el-konsulten och stämde av allt från golvvärme till uppåtriktade spottar som ska sitta i takbjälkarnas ovankant. Vi tänkte ha ett coolt lekrum på övervåningen nämligen, med öppet upp till nocken och synliga bjälkar där man kan hänga allt från romerska ringar till hängmattor och gungor. Ribbstolar på väggarna och ja, ni hajar. Själv var jag ett sånt där segt barn som bara satt och läste i timmar i streck och hatade gympa men jag vill inte att samma sak ska hända våra barn.
Apropå gympa så lyckades jag faktiskt gå ensam på monstergympan igår, med bägge barn. Lillprinsen satt i 50 minuter i sin bilstol borta vid dörren och tittade och var hur tyst och snäll som helst. Kanske tyckte han helt enkelt att monstret var värd en hel gympaklass med sin mammas odelade uppmärksamhet. Lillmonstret är för övrigt den mest bedårande varelse man kan tänka sig! Jag är kär, jag är en lallande mammafåne och på mammafånars vis måste jag skriva allt med tusen vokaaaaler för livet är så häääärligt och uuuuunderbart. Eller, kanske inte förresten. Men han är verkligen en skamlös liten flörtis som skrattar och ler och jollrar mot allt och alla, och han älskar babymassagekursen som började nu i onsdags. Sen dess har jag haft babyspa här hemma, varje morgon, med hårborstning (nåja, de små fjunen kan knappast kallas hår, men ändå), nagelvård, oljemassage och tusen fåniga små sånger och pussar och... som sagt, jag har blivit en sån där som jag själv alltid gått långa omvägar för att undvika. I'm in lööve with another man. Som i natt slog nytt sovrekord, 10,5 timmar i streck! Vaknade själv klockan fyra av att jag hade en mardröm om att jag hade blivit av med min bröstpump, så ni kan ju tänka er själva att sjusovande bebisar har vissa negativa konsekvenser.
I helgen blir det stinnt i schemat. Börjar i eftermiddag med cafébesök med barnen, mannen skulle ha varit med men efter maraton-byggmötet i morse måste han jobba ikapp. I morgon är det monstergympa igen, följt av nallekonsert i konserthuset (okej, jag erkänner, jag har anpassat mitt liv en LITEN smula sen jag blev förälder...); på söndag blir det förhoppningsvis parkbesök med fru fräken och hennes dotter och på kvällen har vi våra kära vänner tvillingföräldrarna på middag. Tänkte försöka göra middagen redan ikväll, blir som vanligt en gryta. Till förrätt har vi fårfiol med pepparotscrème och gott knäckebröd, till efterrätt min evergreen cocos crème caramel.
Utöver detta fortsätter jag att vältra mig i lågbudget-fåfänga, har tagit emot paket efter paket från La Redoute och det mesta har fått åka tillbaka men något, bland annat en härlig duvblå omlottkofta med luva, har fått stanna kvar. Samtligt är amningsvänligt som ni säkert förstår. Amningsvänliga attiraljer är en förutsättning för mobilitet, tillsammans med minsta tänkbara bagage (fast den sista detaljen är jag numera mindre duktig på, har blivit väldigt svensk i det avseendet).
Skulle kunna rada upp ytterligare tjugo barnaktiviteter som veckan har kantats med, men låter bli. Tränar och powerpromenerar minst en timme om dagen och är i riktigt skaplig form. Har nymanikyrerade naglar. Och påskharen var ovanligt frikostig i år när den smög omkring bland snödropparna och krokusarna hos mina föräldrar, jag har minst ett halvt kilo valrhona och michel cluizel att se fram emot, tillsammans med en halv meter chokladtryfflar OCH ett vackert lila-svart brokadigt etui (jo, faktiskt!) fyllt med macarons från Ladurée. Mannen var nämligen på businesstripp i Paris och passade på att bunkra upp med té, champagne och den här ljuvliga klänningen
www.jacadi.fr/VAD/vetement-enfant/robe/robe-en-liberty/p:1:1:1:188319.htm
till monstret. Hon vägrar sedan dess att ha något annat på sig och kombinerar speciellt gärna med randiga tights från Polarn och Pyret. Jag låter henne hållas så länge hon inte fryser och så länge det inte är röd paprikagryta till lunch på dagis. Om jag INTE gör det börjar hon genast yla: "Men jag vill vara fiiiiin! Jag vill inte vara en poooojkeeee!" Having said that, börjar hon visa ett allt större intresse för just pojkar. Och hon har dessutom god smak. "Jag vill hålla Jonas i handen när vi går till gympan", slog hon fast igår. Dessvärre kom vi försent på morgonen (mitt fel, igen!) och bara frökens torra och tråkiga hand var ledig. Så nu har jag, utöver allt annat, dessutom ansvar för hennes kärleksliv... Jag tror det ordnar sig. Men lillprinsen ska bo hemma och BARA äta min mat tills han blir tjugofem, åtminstone. Han ska bli så tjock att ingen utom jag vill ha honom. Och han är på god väg, vill jag lova.
Kram på er, G