Summan av allt, spring edition

Det slog mig just att JAG BOR I VILLA. Stod i köket och försökte stävja mitt absurda kolhydratsug - är det besläktat? Villa, browniebak, smygande övervikt? - medan jag smygfluktade på grannen som diskade, att jag är en sån som bor i villa. Fick en förskräcklig tidning i posten idag, "Villaliv", full av beskäftiga artiklar om vilken häck man bör välja om man vill skärma av sig från alla de grannar man trots allt har valt att bosätta sig tätt intill, sen kom jag på att jag faktiskt är målgruppen. Firade sedan mitt nya villa-jag med att skicka tillbaka en klänning till Mango eftersom jag plötsligt fann den för kort - jag som aldrig någonsin har tyckt att någonting kan vara för kort. Och beställde sedan ytterligare en (mycket snyggare och dyrare!) från ASOS. 

Har tillbringat eftermiddagen i min nya, kartonglösa tillvaro med att njuta av mina söta barn. Lillpojken är verkligen den sötaste, snällaste bebis man kan tänka sig. Rund och god och ständigt skrattande och kuttrande. Monstret är fantastiskt underhållande med sitt eviga tjattrande. Mannen är bortrest och huset är mirakulöst nog i ordning. Det är verkligen vansinnigt coolt, fullt av sextiotalslösningar typ tvättnedkast från ovanvåningen, integrerat njurformat sopnedkast i den rostfria diskbänken, originalkakel överallt, platsbygda skåp i teak och som sagt, tre öppna spisar i böjd kopparplåt och enorma perspektivfönster och massiva mahognygolv och bar och gillestuga och ja, halleluja måste jag nästan utbrista. För jag är så galen i sexitotal.  

Träffade en massa trevliga mammor under morgonens babykafé i kyrkan. Under veckan ska jag försöka att inte boka in ännu fler grejer och till helgen ska vi till Tyskland. Helgen därpå har jag en tjejmiddag och vi blir betydligt fler än jag hade tänkt mig men jag får försöka börja hyfsat tidigt på kvällen så att jag inte tar ut mig alldeles. 

I helgen hade vi f.ö. ett möte med restaurangen som ska ordna vår dopmiddag. Diskuterade placering och menyförslag och champagne, de har både lekfullt kreativ mat med lokala råvaror och ett välutrustat lekrum så det känns som om vi kommer att bli väl omhändertagna. Jag har också handmålat (med akvarellfärg!) trettiosex inbjudningar så nu återstår bara att välja VEM vi vill bjuda. Sist var vi ungefär 40 stycken men folk ynglar ju av sig som tokiga så nu lär vi bli fler. 

Izunia, stackars lilla J! Du bevittnade ju - och fotade - själv monstrets första karusellfärd. Vart åker ni nu på semester era gottegrisar? 

Happy as a Hippo: Har ni någon deadline när ni MÅSTE åka? Känns som om ni precis har flyttat in i ert Duvnäste och fått köket på plats, är "stanna kvar" också ett av alternativen? Och vad är MBT-skor för något? En urban motsvarighet till gåstavar eller? Kan de rentav kombineras för bästa effekt / töntigaste look? 

Mlle M: Hur mår du och magen? Och hur var Sverigebesöket?

Nu ska jag vika lite tvätt, sen sova. Kram, G

Har precis legat utsträckt i solen i vår TRÄDGÅRD. Mår så bra så bra. I eftermiddag har vi påhälsning av väninnan med de två busiga tvillingarna. Resten av kvällen lär behöva ägnas åt städning / lagning av trasiga ting... Just det, sen glömde jag ju berätta att vi åt rabarberkräm i söndags, gjord på vår egen rabarber! Och i lergrytegrönsakerna i lördags lurade vår egen rosmarin! Monstret kommer varje dag in med nya blomsterfynd som hon lägger i vattenfyllda glas och själv går jag och trånar efter att syrenträdet ska slå ut, för att inte tala om havet av lavendel, vindruvsträdet, smultronen, äpplena, körsbärsträdet och vinbärsbuskarna... mums. 

happy: Vi tecknade en försäkring med franska Previntaire EFTER att jag blivit gravid för vi insåg då att min första försäkring just inte täckte graviditet (alltså tvärtemot vad idioterna påstått i samband med tecknandet). Stod sedan med TVÅ försäkringar, varav den ena gick på 15.000 per år och person, och den andra - bättre - gick på 40.000 per år... och person. Som tur var betalade mannens arbetsgivare utan knot. 

Hade världens musikfest igår kväll med nedladdade Jónsi, The Radio Dept., dum dum girls, bye bye bicycle, Goldfrapp, Vaselines, Elastica... kände oss unga igen, mannen och jag, tills jag såg mig till spegeln innan läggdags. Och då var klockan inte ens två på natten utan bara elva. Kan ruttna på det där, att det ALLTID straffar sig när jag inte går och lägger mig typ halv tio. För mig som levt ett "festa fem nätter i veckan"-liv kan det kännas väldigt trist... att vara så trist. Väcktes halv två på natten av den lille rackarungen som återgått till vanan att äta ganska tidigt under natten. 

Klarade morgonlogistiken ensam med två barn utan att tappa humöret en enda gång, sen fortsatte lyckopartyt i bilen med P3". "Vem är det som sjunger så?" Tjattrade monstret. "Vad heter han?" "Han heter Håkan Hellström och han är jättebra", väste jag medan jag försökte yla med till refrängen. Och så, förväntansfullt från Monstret: "Snart är den här sången slut. Då kan vi lyssna på Små Grodorna istället."

Hon är så envis, den lilla. Tillbringade hela eftermiddagen naken på överkroppen för hon vägrade att ha på sig annat än blommig, ärmlös klänning och det fick hon ju inte för nu måste jag vara stenhård. "Ska jag vara en pojke idag?" Bölar hon, när jag plockar fram byxor och tröja (i olika rosa - plommonfärgade toner). Men nu är i alla fall den blommiga klänningen nytvättad och struken för den ska följa med till Tyskland. Den kommer att bli jättesöt med lackskor och nyinköpt stråhatt (också Jacadi). Själv ska jag ha, eh, amningsklänning. Har gett upp allt annat eftersom jag måste ha jouröppet dygnet runt, så att säga, för att livet ska kännas praktiskt och i förlängningen kul. Kompenserar med röda mary janes och matchande Birkin Bag och hoppas att minimonstret väljer att kräkas på (den smart kamouflageprickiga) klänningen istället. 

Igår var sista dagen på babymassagekursen. Jag träffade fyra trevliga mammor, två supertrevliga och två mindre trevliga. Allt enligt Gauss normalkurva. Har ni tänkt på hur ofta det där 25-50-25-förhållandet stämmer? Det slår nästan aldrig fel. Två mosade svenska jordgubbar i asken, fyra helt okej och två fantastiska. Jag kan f.ö. inte låta bli att köpa en ask nästan varje dag, de är visserligen lite vattniga än men de kostar trots allt bara 30 spänn och dom är Svenska, det är nästan det viktigaste. Känslan. 

Apropå lokalt och sådär, så pratade jag länge med mina föräldrar i mobilen igår. Dom har bilat ner till GArdasjön och nu är dom i Modena - Bolognaområdet och äter otrolig mat, jag nästan dregglade ner tangentbordet när jag hörde allt om ravioli med pumpafyllning och 30-årslagrad balsamico. Fast trist nog skryter tydligen de flesta restauranger om att de har argentinskt kött. Sådär var det inte alls när vi var där, för typ sju år sedan. Känns varken roligt eller ekosmart. 

Och apropå ekosmart... så är det häpnadsväckande att man, så snart man flyttar från flerbostadshus till villa, förlorar möjligheten att källsortera. Papper, glas, plast, allt måste hamna i samma kärl om man inte själv beger sig bort till tippen och liksom, vem orkar det?

Tränade också en timme med fria vikter här hemma igår. Mitt gymmedlemsskap på det sunkiga friskis och svettis hade löpt ut och jag ägnade eftermiddagen åt att inventera alternativet, ett helt nyöppnat Fitness 24/7. Jättefint med Technogymmaskiner men det känns skitkonstigt att det är helt obemannat nästan hela tiden. Jag kan ju bara träna typ helgförmiddagar och då är man alltså helt ensam, känns obehagligt att vem som helst kan knalla in - trots att de hävdar att det är kameraövervakat. Så det får nog bli dyra sunkfriskis ett år till. Vad tycker ni? Överdriver jag?

Förhoppningsis, man undrar ju hur du mår. Hur mår du? Och Glada Ankan, och Lapinette? 

Kram på er, G. 

Går in här i all hast för att hämta lite styrka inför morgondagens resa till Düsseldorf... en liten fjuttflygning på 1,5 timme eller så, men ändå tillräcklig för att trigga igång min resfeber - slash - flygrädsla för jag har, tro det eller ej, varken flugit eller varit utomlands (tivolibesöket i Köpenhamn oräknat) sedan vi åkte till Frankrike  i somras och måste verkligen öva mig nu. Med två barn och hemleverans av tre lådor vin har vi dessutom måst packa två enorma resväskor - för två dagar! Min Birkin får åka i handbagaget. 

Hur mår ni andra? Kram, G

Kära vänner, oj, ni tycks vara ännu upptagnare än jag! Och då har jag ändå flyttat, varit utomlands, lagat ex antal familjemiddagar (den senaste och mest lyckade bestod av vitlöksspäckad lammstek bakad 4 h i lergryta serverad med karljohansvamp-chinon-balsamicoreduktion, följt av svenska jordgubbar och len vaniljglass), räddat en enorm kasse späd rabarber undan grävskopornas käftar vid vårt lilla men stadigt växande hus och... druckit cappuccino på soffan. Ikväll blir det restaurangbesök. vi tänkte prova arenan för vårt förestående jättedop. 

Tyskland så. Sammanfattningsvis har vi bestämt oss för att trots allt inte resa två veckor till Shanghai i höst - det blir för jobbigt. Jag är inte den som hävdar att saker är omöjliga när man gör dem med barn, i första taget... men trots att vi varken hade vagnar eller sängar med oss blev det ändå ett förfärligt roddande och packande och kånkande. Annars hade vi hur trevligt som helst. Gick långa promenader i ett överraskande grönt Düsseldorff varje dag, drack litervis (nåja) med direktimporterad champagne (älskar det där att mannens pappa letar fram stora lådor från små leverantörer och alltid låter dem dyka upp under våra familjeträffar), klätt oss fint och minglat på konfirmationsfest, målat med akrylfärger, hoppat på studsmatta, sovit som stockar, pratat och pratat och pratat och ätit och ätit och ätit. Varma smörfyllda kringlor och parmalindade katrinplommon tillhörde höjdpunkterna; vår panikinköpta Happy Meal-middag gjorde det iNTE. Det var första och sista gången på Mc Donalds, vilket dyrt skit! Och man måste ha stenkoll på alla löjliga menykombinationer tydligen, och sen är det inte alls lika gott som det ser ut på bilderna och det landade på typ 200 spänn och man kunde INTE BETALA MED KORT och sen blev vi inte ens mätta utan bara arga. Men vad gör man i ett land där mataffärerna stänger klockan sex på kvällen och inte öppnar alls på helgerna, typ. Barnen var ljuvliga och supersociala, speciellt den lille. Monstret har ju sina preferenser, övriga blänger hon ilsket på tills de avlägsnar sig. Speciellt välmenande tanter som klappar henne på huvudet och kuttrar att hon är "så gullig så gullig". 

Den lille ja, han höll ju hela resan, sa inte ett knyst på ditvägen och pratade och flörtade sin vana trogen med allt och alla, såg bedårande ut i randig stickad jacadi-outfit och löjliga vita små brogues på fötterna... sen kraschlandade han totalt under hemresan. Det började redan med övertrötta små ylanden på flygplatsen som sedan accelererade tills han tokvrålade så att passagerarna inte hörde säkerhetsdemonstrationen eller något annat heller för den delen. Han däckade en stund i min famn, sen började han skrika igen under landningen. Monstret fick underhålla sig själv medan mannen och jag vyssjade och sjöng och hade oss... till slut hävde hon ur sig att: "Mamma, nu är flygplanet uppe i luften, nu kan vi inte komma ut!" (as if I didn't know...), följt av "Lillebror, nu får du sluta skrika och suga på din napp annars kommer polisen och tar dig"; vilket avrundades av ett "och pappa, när du slår mig kommer polisen och tar dig också". Behöver jag säga att vi höll en hyfsat låg profil efter denna kollektiva avhyvling..? 

I morgon skulle jag ha haft tjejmiddag för inte mindre än åtta väninnor men eftersom jag har tappat rösten helt - och då menar jag HELT - måste jag skjuta på det någon eller ett par veckor. Skitsurt. Jag som hade planerat dessert med femtiotalstema och allt. Plus att min fantastiska från ASOS nyinköpta Hobbs-klänning behöver luftas. Men vad gör man. Tjejmiddag utan prat är liksom rätt uteslutet. 

Nu ska jag väcka småkottarna och börja göra mig i ordning för om man inte kan använda munnen till att prata med har man desto större anledning att fylla den med god mat. 

Men hur mår ni andra???

Happy, vilken tur att det inte började strula förrän på hemvägen! Men SOM det strulade, stackare! Nope, vi kände inte av nåt askmoln utan allt gick enligt planerna. 

Kram, G 

(Vill för säkerhets skull tillägga att monstret ännu inte har så bra koll på skillnaden mellan "om du skulle slå mig" och "NÄR du slår mig"... självklart är det ingen som slår henne här). 

Morgon och mättnad efter gårdagskvällens restaurangbesök. Vi började med en vintage champagne, fortsatte med helstekt spätta med brynt smör / lammfilé med chevre-sallad och avslutade med frusen cheesecake respektive tahitipannacotta med rabarbergelé. Halv tio på kvällen kom vi hem med våra uppspelta barn och enades om att vi måste gå ut oftare, man måste ju passa på när de är så drömsnälla och matintresserade! Monstret är en sån som vill prova allt och tröttnar fort, så i går blev det mest kapris, chevre och rödbetor för henne, tillsammans med mjälla spättabitar. Barnmenyn använde hon som målarbok till sina färgkritor... 

Idag vräker regnet ner och vi är som sagt fortfarande stoppmätta så vi ställer in brunchen på Konsthallen utan nöjer oss med gympa för monstret och träning för mig. Har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska göra med mitt gymmedlemsskap. Vad tycker ni..? Mannen skalade också klart berget av rabarberstjälkar igår så girls, om ni har nåt extragott recept på nåt med rabarber blir jag jätteglad. 

Kramar, G. 

Carla F, å tusen tack, det blir födelsedagstårta till maken så småningom! Har inte mindre än 2,5kg rabarber i kylen, började så ödmjukt igår med att gratinera de spädaste stjälkarna med sirap, crème fraiche och kokosflingor, serverade vaniljglass till det. Och sen sa det bara "slurp" så var allt borta. 

Lapinette, nej men det där var ju MIN absoluta dröm-weekend! Å, vill ha. London som är min favvostad och bästa bästa shoppingstaden. Har som sagt precis investerat i en orangebrokig HObbs-klänning som är helt ljuvlig. Hur ser din klänning ut? Och skorna? Vilka DVD:er köpte ni, vilka måste man se? Vi har inte ens en TV för närvarande. 

Nu skiner solen! Och jag har än en gång lyckats lägga småkottarna samtidigt! Och jag ska ut och lägga mig raklång i vår TRÄDGÅRD (japp, jag insisterar på att skriva med stora bokstäver). Igår regnade det och vi kastade bort den sista gnuttan god smak som återstår i våra liv och begav oss till ett så kallat "lekland". Vi hade ofantligt roligt alla fyra bland skumgummifyllda galon-hinderbanor och bollar och uppblåsbara jättegiraffer. Drack sen en hyfsad cappuccino och bläddrade i medhavd Elle medan maken lekte vidare med dottern som fick totalbryt när det så småningom var dags att åka hem. 

I morse var vi på kyrkans babydejt, sjöng, fikade och pratade (såklart!) förlossningar med andra mammor, medan monstret tog av och på kläder på den batteridrivna docka hon envisas med att kalla Toa. 

Nu ska jag som sagt lägga mig en smula medan kvällens ungerska paprikagryta puttrar vidare på spisen i sin ensamhet. 

Kram på er, G. 

Tack för den fina beskrivningen Lapinette och nu till nästa brännande fråga: Vad blir det för födelsedagschampagne? Pol Roger super-vintage kanske...? Minns att London kryllade av Jimmy Choo och Gina-butiker, själv älskar jag Rusell & Bromley för att de brukar vara lite gåvänligare + aningen billigare. Skor är nog min enda icke-passion och därför får de inte kosta för mycket som du vet. Kram!

Vädret här är fenomenalt! Har just återvänt från vad som skulle ha varit en dag utan något inplanerat, men som så småningom blev en hommage till molnfriheten. Promenerade fram och tillbaka till dagis med dubbelvagnen accompagnerad av minimonstrets ilska skrik. Hann precis hem för en Illy, lite slösurfande (beställde bland annat hela Miss Li:s back catalogue), lite bebistvätt när min irländska väninna sms-föreslog en lunchdate. Kompenserade morgonens elakhet (läs: barnvagnspromenad) med att bära sonen i Ergon hela vägen till restaurangen, han somnade som en stock så fort han hamnade i den och fortsatte småblänga på omvärlden inifrån sin jeansblå kokong medan jag satte i mig en enorm bulghursallad med kycklingpesto, följt av en jättebrownie med kolatopping som gjorde mig lite lätt yr. Vad gör man inte för att fylla ut sina nyinköpta stl 36-plagg... Amning och motionsiver i kombination gör lätt att man smälter ihop till intet och det är inte så snyggt att vara för smal när man närmar sig fyrtio (nåja, 36 men ändå). Eller snarare: Jag gillar att äta! Så jag passar på! 

Which reminds me. Måste väga upp de där rabarberstjälkarna och frysa in dem omgående, för senare dessert-experiment. Men just nu hägrar det mest akuta: Att lägga mig raklång i solen en stund innan det är dags att hämta stormonstret på dagis och läsa bamse för henne i fem långa timmar. Kram, G

Izunia: Så underbart med semester med dagis! Hade miss J lika trevligt som ni? Och ursäkta att jag är så ouppmärksam men var var ni nånstans?

Har just suttit och läst gamla trådar, typ förra året vid samma tid. Då var jag så gravid och korvtokig att jag på allvar planerade att ha KORVBUFFÉ till middag på minimonstrets dop (jag lät mig m a o inte hindras av att mininmonstret vid den tidpunkten inte var stort mer än en grapefrukt i min mage). I morgon ska mina föräldrar tuffa hit i SAABen och passa barn medan jag går på möte på gourmetrestaurangen och diskuterar pris på röding och tupp och pannacotta och annat som är så fjärran från korvbuffé man kan komma. Tänkte också träna lite på vårt lokala sunkiga Friskis och Svettis. För det blev en förnyelse av mitt gamla gymkort, trots att det är både dåligt och dyrt. Vågade mig helt enkelt inte på det obemannade Fitness 24/7 som jag skrev om. 

I övrigt är jag dödstrött av en kombination av för mycket motion, för mycket sol och för mycket umgänge med barn. De tar knäcken på mig, de små liven. Det är inte rättvist, dom är två och jag är bara en och nu har de börjat jobba, inte i skift utan mer överlappande. I början av dagen brukar de vara hur söta som helst men när kvällen närmar sig börjar det ofta gå utför. Monstret är ju två år och tre månader så hon skriker, busar och provocerar sig till uppmärksamhet medan den lille viftar och gläfser som en liten lycklig hundvalp så fort han får en (dyrköpt) blick på sig. Monstret får sin uppmärksamhet; henne skriker jag tyvärr alldeles för ofta åt. Den lille lyfter jag så småningom upp. I båda fall får jag grymt dåligt samvete efteråt. 

Usch nä, det är inte lätt alla gånger. Får väl tröstköpa nåt på nätet. Nåt billigt, typ tights på Ellos. Någon som har erfarenhet? 

I guess not. 

Jag kanske ska nöja mig med att minnas min irländska väninnas avskedsmening igen. "Are you SURE you're not wearing any makeup? You look fabulous!" Grejen är att jag inte hade berättat att jag INTE har nåt smink på mig så uppenbarligen sa hon det bara för att vara snäll men jag blev ändå jätteglad. Firade med att sitta och huttra i kortkort kjol och min nya floppiga solhatt, i vår solsbeströdda TRÄDGÅRD. Bland körsbärsblommor, rabarberstjälkar, ginst och tulpaner. 

Kram och gäsp, G. 

Nu har jag målat tånaglarna i vårens måste-ha nagellack "Particuliere" från Chanel. Det ser exakt ut som levergryta. Fick det i present av min mamma som delar min passion för mani- och pedikyr. Dom var här och passade småkottarna, morföräldrarna, medan jag förhandlade ner priset på dopmiddagen med 30%, tränade och handlade på apoteket och lindex - bland annat en fantastisk bebisbody med kanelbulletryck. Köpte även för omväxlings skull ett plagg till mig själv, ett par blommiga tights med blomstertryck i turkost och orange. Gick sedan rätt omgående och lämnade tillbaka dem eftersom de gav mig en kväljande känsla av att vara villaområdes-trash. 

"Dom som är så fina!" Sa kassörskan förmanande, och då blev jag riktigt övertygad om att jag fattat rätt beslut. 

Levergrytan på fötterna fick sällskap av tre enorma flaskor ofiltrerad olivolja, en treårslagrad balsamvinäger, parmaskinka och parmiggiano reggiano - alltihop direktimporterat av mina föräldrar, som tillbringat två veckor i Modena-trakten. På samma hylla finns även en stor bytta färsk Pesto som en annan väninna tagit med sig från Milano... så nu känner jag mig nästan som efter en utlandssemester, minus solbrännan. Monstret fick en helt fantastisk klänning (igen!!) i present, som går i olika randiga lila och vita och blommiga mönster, den var för tre - fyra år men hon ville såklart ha den på sig direkt, även under eftermiddagssömnen. Apropå sömn så är de verkligen riktiga mönsterbarn i det avseendet, efter en snorig svacka sov de åter som stockar 11 timmar på raken, utan avbrott. Så skönt! 

Hur mår ni andra? Förhoppningsis, Stålis, Amelle, Zua, Drewi Sri och alla som jag har glömt? 

...och Fru Fräken, dig träffar jag ju live men jag saknar dina sköna inlägg. 

TV är en annan detalj som saknas. Djupt och innerligt. De första tre veckorna var okej, skönt till och med men nu... nä, samtalsämnena är definitivt uttömda i det här huset.