Ska man ta med sig barnen i mataffären?

Mätta barn, pigga föräldrar som tar tid på sig att förklara varför.

Det funkade kanon när jag var styvmamma, hade inga problem med en skrikande unge i matbutiken.

Regeln var det han tog tag i som vi inte skulle ha, det fick han som lördags godis.... första 3 gångerna blev potatis, räkor och ljus innan han lärde sig.

Så han höll sina tassar till sig själv.

Och tog han godis någon dag som inte var fredag blev det inget lördags godis. Så han försökte inte ens grabba det.

Men så fick han ju hjälpa till, så som att välja potatisorter, smörgåspålägg, ost och annat.

Vi brukade ha kul i matbutiken och jag tror jag var den enda mamman på bussen som hade unge som pratade om vilken prickig korv vi borde köpa.... Det var ju ett svårt val, Annas prickig korv var god men små slantar och scans var stora och inte så goda och så fanns det ju tre sorter till....

Man måste sätta regler och hålla dem, så enkelt är det.

Ja vissa mina vänner har klagat på mig att jag benhård med mina regler och att jag inte kompis med barnen jag ahr uppfostrat.

Nej jag är förälder och vän, kompisar har de nog av.

Och jag inte en kall diktator, reglerna finns där utav kärlek och något jag visar ofta.

Min nya styvdotter 18 år gammal får höra vare gången när vi avslutar ett samtal Hugs I love you, för det menar jag.

Självklart ska barn hjälpa till i köket, hur kommer de annars lära sig att laga mat?

Det finns saker man måste ha med sig i ryggsäcken när man lämnar ens hem, hur man städar, hur man tvättar, hur man lagar mat, hur man tar hand om en ekonomi, hur man beter sig socialt och hur man visar kärlek.

Gäller pojkar som flickor.

Min dåvarande styvson älskade att hjälpa till med middags planeringen för månanden.

Jag brukade klippa upp små lappar med vad jag kunde tänka mig att laga, mer än vad som behövdes och han fick sitta och pyssla ihop det och efterom han inte kunde läsa frågade han vad som stod och om man kunde ha det två gånger i veckan, vilket var ett nej.

Och jag brukadem låta barnet baka eller laga middag efter nummer, funkade kanon, jag la allt i skålar och så följde han numerena och bilderna som fanns emellan och så det blev detnågot.

Jag lät honom engång göra en fläskstek genom att följa nummren, den blev kanon god.

Cylt, regeln för tjat var enkelt, tjatar du om något får du det inte, frågar du snällt kan jag få det eller det och kan acceptera ett nej så kanske du kan få det i framtiden.

Eller så fick han lägga undan av sina veckopengar tills hand hade tillräckligt för vad han tjatat om.

I dag känns det som vissa föräldrar tror att barn föds med all den socialkunskapen de behöver.

Vilket inte är fallet.

Barn måste lära sig ALLT, även hur man beter sig ibland folk.

Barn brukade vara en välsingse nu ser folk dem som en förbannelse.

Kommer inte folk ihåg hur de var som barn?

Flotten: Lillgrabben hjälpte till med att tvätta bilen, jag har en söt bild av en naken unge i vattenfyllda stövlar som tvättat bil lampor.

Och sen hade han sin egen sopborste, han var ju tvungen att lära sig med hur man städar, ja visst det blev inte kliniskt rent men han lärde sig.

Samma handlar om att handlla mat och allt annt.

Jo men visst, om Herbert fyra år har druckit bromsolja till frukost och dansar motvals hela dagen då är det bättre att han stannar hemma med pappa/mamma/granntant/morföräldrar/farföräldrar/ äldre syskon än att han följer med mamma och Bengta till butiken.

Man måste ju anpassa sig efter hur barnen mår och vara lyhörd.

Min styvson gjorde misstaget att slänga sig på golvet och skrika när han var ute med min syster och handlade, då gjorde syrran likadant.... Ungen blev knäpptyst och gjorde aldrig om det.

Skall sägas det var i en butik där min systers vänner jobbade och de hade på skämt att nästa unge som lägger sig ner och skriker, då gör vi likadant.