Ska man ta med sig barnen i mataffären?

Lite olika men om vi har barnen med oss så ser vi till att de får äta först om det är runt middagstid. Oftast åker en av oss iväg och handlar och en är hemma med barnen. Det är så skönt att få gå runt i butiken i lugn och ro.

I

Går det att lösa, så får kidden gärna vara hemma!
Det är inte så ballt som förälder heller att ha en tjatande unge med sig. (skrik och golvliggande har han bara testat en gång, han lärde sig snabbt att det inte var så kul och inte lönade sig ett dugg)

Oftast så är våra barn med mig när jag handlar, då det är det enda sättet att få mat till hushållet.
Försöker dock att se till att de inte är hungriga eller trötta, och jag har haft tur med snälla barn,nästan jämt.
Vissa har ju inte något alternativ tyvärr, om man inte har snälla vänner eller grannar att lämpa dem hos ;o)

Okey, ja - skulle det vara jag då, så skulle jag nog vilja ha barnen hemma. Roligast för både dom och en annan, eller?
Tycker sjäv inte att det är så roligt att handla....framför allt mat, bara nåt nödvädigt ont man måste ha :oD
Hur löser ni det?
xxxx

Mätta barn, pigga föräldrar som tar tid på sig att förklara varför.

Det funkade kanon när jag var styvmamma, hade inga problem med en skrikande unge i matbutiken.

Regeln var det han tog tag i som vi inte skulle ha, det fick han som lördags godis.... första 3 gångerna blev potatis, räkor och ljus innan han lärde sig.

Så han höll sina tassar till sig själv.

Och tog han godis någon dag som inte var fredag blev det inget lördags godis. Så han försökte inte ens grabba det.

Men så fick han ju hjälpa till, så som att välja potatisorter, smörgåspålägg, ost och annat.

Vi brukade ha kul i matbutiken och jag tror jag var den enda mamman på bussen som hade unge som pratade om vilken prickig korv vi borde köpa.... Det var ju ett svårt val, Annas prickig korv var god men små slantar och scans var stora och inte så goda och så fanns det ju tre sorter till....

Man måste sätta regler och hålla dem, så enkelt är det.

Ja vissa mina vänner har klagat på mig att jag benhård med mina regler och att jag inte kompis med barnen jag ahr uppfostrat.

Nej jag är förälder och vän, kompisar har de nog av.

Och jag inte en kall diktator, reglerna finns där utav kärlek och något jag visar ofta.

Min nya styvdotter 18 år gammal får höra vare gången när vi avslutar ett samtal Hugs I love you, för det menar jag.