Jag har inget emot barn i butiken, flyget, tåget, vart som helst. Inte barn som är väluppfostrade och vet hur man ska bete sig. Jag lova, det finns sådana barn fast de inte är så gamla.
Såklart kan barn tröttna på att sitta still i många timmar, men jag tycker ändå de flesta föräldrar har tänkt på detta och har med leksaker, kritor, sagor på band eller något att sysselsätta sig med.
Jag har däremot noll förståelse för ungar som springer omkring okontrollerat på restauranger, skriker utan att någon bryr sig etc etc. Åkte tåg en gång och fick en knallpulverpistol avfyrad i örat. INTE okej.
Tycker många här ovan verkar bra på att hantera sina barn i butiken. Jag tror att det felet många gör med sina barn (de som skriker) är att de inte inkluderar barnet... de är med som ett nödvändigt ont, och hur kul känns det?
Jag har ännu inga egna barn, men de barn jag känner där föräldrarna "räknar med dem" är mycket snällare och lättare att ha med å göra. De som vet att de kan nånting, att de är önskvärda och de får hjälpa till efter egen förmåga. De där de mest har ungarna på släp, de skriker efter uppmärksamhet och är mest odrägliga i största allmänhet.
Klart att alla barn kan ha dåliga dagar, men jag är övertygad om att barn som får känna sig delaktiga är gladare och lättare att ha att göra med. De förstår och känner mycket mer än många tror, och de ska såklart lära sig hur världen fungerar. Tyvärr förstår allt för många vuxna inte hur barn fungerar...