Ska man ta med sig barnen i mataffären?

Mina barn följer ofta med mig och handlar och det finns inte som alternativ att uppföra sig illa genom att skrika eller bete sig. Jag tillåter helt enkelt inte det. Och jag är konsekvent i mina regler.

Jag är nog lika hård som kattpoet ;) men det är av kärlek, liksom kattpoet beskriver...

Självklart ska barn hjälpa till i köket, hur kommer de annars lära sig att laga mat?

Det finns saker man måste ha med sig i ryggsäcken när man lämnar ens hem, hur man städar, hur man tvättar, hur man lagar mat, hur man tar hand om en ekonomi, hur man beter sig socialt och hur man visar kärlek.

Gäller pojkar som flickor.

Min dåvarande styvson älskade att hjälpa till med middags planeringen för månanden.

Jag brukade klippa upp små lappar med vad jag kunde tänka mig att laga, mer än vad som behövdes och han fick sitta och pyssla ihop det och efterom han inte kunde läsa frågade han vad som stod och om man kunde ha det två gånger i veckan, vilket var ett nej.

Och jag brukadem låta barnet baka eller laga middag efter nummer, funkade kanon, jag la allt i skålar och så följde han numerena och bilderna som fanns emellan och så det blev detnågot.

Jag lät honom engång göra en fläskstek genom att följa nummren, den blev kanon god.

Det är väll klart att barnen måste få följa med till mataffären! Det är ju en del av vardagslivet som de ska ta del av för hur ska de annars lära sig? Här åker vi ofta hela familjen men vi ser till att alla är mätta och pigga innan!

Jag har inga egna barn, men min väninna brukar säga att det är den enda tiden hon har för sig själv, så hon brukar gå runt i affären och njuta av att kunna ta det lugnt och vara för sig själv. Hennes man är ju hemma på kvällarna, så hon åker iväg vid 8-9 på kvällen, för då är det lugnt i affären också.

Å andra sidan har hon väldigt små barn, så det skulle nog inte tillföra så mycket att ha med dem. De följer ju med när hon småhandlar ibland och sådär.

Cylt, regeln för tjat var enkelt, tjatar du om något får du det inte, frågar du snällt kan jag få det eller det och kan acceptera ett nej så kanske du kan få det i framtiden.

Eller så fick han lägga undan av sina veckopengar tills hand hade tillräckligt för vad han tjatat om.

Vi har alltid med hela familjen. Nu är våra barn "bara" 3 och 2år gamla men dom vet hur man ska bete sig i en affär, där får man inte springa runt ex utan då får man sätta sig i vagnen eller hålla pappa eller mamma i handen. Och fortsätter man trots det så får man gå ut till bilen med den ena föräldern och sitta där tills de andra är klara. (Något som har hänt en gång).

Och framför allt får dom "nöjet" att hjälpa till med ex mathandel. - Kan du hjälpa mamma att ta mjölken? - Oj vad du är stark som kan bära brödet etc etc. När vi är klara med att handla mat stannar vi en liten stund vid leksakerna så dom kan titta på allt roligt som finns alternativt att välja en godispåse när det är lördag.

Vi gör lite olika. Ibland är en av oss hemme med dottern medan den andre handlar. Ibland åker vi allihop. Ibland passar vi på att fixa annan shopping och då krävs det ibland att hon är med, om man tex ska köpa barnskor.

Sen tillhör jag dem som tycker att barn hör till samhällslivet och jag tror att vi som föräldrar gör oss själva en börntjänst om vi alltid håller våra hemma för att vi kan hamna i situationer som är obekväma. Barn måste lära sig att bete sig bland folk och det kan de bara göra.... bland folk.

Nu har vi förvisso en väldigt lugn liten tjej, men jag tror att det till stor del beror på att hon fått vänja sig vid att vara ute även när det inte är ideala förhållanden. Hennes föräldrar har fått lära sig att packa en bra skötvästa, dvs med de leksaker, gosedjur och ev bananer som behövs för att klara en dag ute.