Herregud. Vad är det du vill ha sagt TS? Vad är det du vill veta? Jag förstår inte syftet med tråden alls.
Vi vill ha barnfritt och det får gästerna respektera. Punkt. Vad finns det att diskutera? Det är gästerna som är bjudna och inte deras barn.
Jag tror att de bästa föräldrarna är de som ibland fokuserar på enbart sig själva.
TS, det känns som att du har startat tråden enbart i syfte att provocera oss som väljer att ha barnfria bröllop.
Så jäkla ego av de gäster som skulle OGILLA barnfritt bröllop och därför stanna hemma. Att man inte kan lösa barnvakt etc, så fine. Men att man skulle ogilla det? Allvarligt talat... Sådana bekantskaper betackar jag mig.
Och Flotten, det är ingen som har sagt att alkohol är farlig. Men tycker du att man ska ta med barn till krogen också? Fin barnuppfostran isf...
Min poäng är egentligen att vi som brudpar inte kan säga till hur lite eller mycket gästerna ska dricka. Det kan alltså hända att någon kan bli för full. Då vill inte jag hållas ansvarig för att det finns barn där. Jag HATADE när jag såg min pappa full på typ midsommar när jag var liten (han var bara salongsberusad) och det är det jag refererar till. Och NEJ, jag var inget "känsligt" barn.
Mitt huvudargument till barnfritt är dock inte alkoholen. Jag tycker att det är något fel på folk som inte kan vara utan sina barn. Att inte få barnvakt är en sak men ett halvår i förväg borde man kunna lösa det iofs. Nevermind, vi ska ha barnfritt och jag har svårt för TS första "inlägg". Jag retar mig något så fruktansvärt på människor som bara rycker på axlarna och inte ens vill förstå varför andra väljer barnfritt. Jag har inga åsikter om jag skulle bli bjuden på ett bröllop med barn och jag vill ha samma respekt och förståelse tillbaka.
Jag vill att våra vänner kan slappna av och prata med andra vuxna människor. Det blir inte samma sak med barn i närheten. Och jag är trött på att försvara barnfria bröllop hela tiden.
Jag har fortfarande inte fått svar på varför man inte kan respektera barnfria bröllop precis som att jag respekterar som bjuder in hela familjer.
Och jag har heller inte riktigt fått svar på varför vi som väljer barnfritt ska försvara oss hela tiden.
För det andra. Det är inte ditt problem. Det blir bådas problem när man med näbbar och klor försöker att leva genom sina barn och bli förbannad för att ungarna inte är medbjudna. Då är det faktiskt ett gemensamt problem. Det är så relationer går till och man är två personer i en relation. Inte en.
Prioritering av en sak är ALLTID bortprioritering av en annan. Basta.
OBS! För att undvika missförstånd är det föräldrar som prompt ska ha med sina barn eller så vägrar de komma, detta riktar sig till. Inte de som på riktigt har extremt svårt att hitta barnvakt.
Men jag måste väl få kunna referera till ett inlägg och samtidigt kunna skriva till fler? Trodde det var lite det ett forum gick ut på...
Till saken hör att jag är in a special place med några nära vänner som fick barn för två månader sedan som inte hört av sig sedan dess. Jag har provat med det mesta. Ringt, skickat sms, lämnat meddelande, skrivit sms och mejlat. Inget svar. Trots att jag ser att dem är jävligt aktiva på Facebook ovh i andra sammanhang. Och jag vet att det är andra av våra vänner som inte heller har fått svar. Dvs, det är inte personligt. Jag blir väldigt ledsen när jag tänker på det och andra bekanta som blir helt förändrade när de får barn. Många fler liknande situationer har uppstått. Bl a kommer inte min kusin på bröllopet eftersom hon fortfarande ammar sitt treåriga barn (!) och vi har bett om barnfritt. Ytterligare fler saker har hänt som gör att jag känner ett agg mot föräldrar som lever genom sina barn.
Hursomhelst. Långt inlägg efter en vinkväll. 
Jag är väldigt ledsen för att vänner och bekanta tycker att det är viktigast i världen att de skaffat bar. Ja för dem. Men inte för mig och många andra.
