SÅ IRRITERAD! Varför fattar de inte??!!

Den bakomliggande orsaken är alltid svår att reda ut. 

Du säger att din sambos bror inte accepterar detta? För mig kan det innebära två saker; Antingen att han inte har möjlighet att lämna bort sina barn eller så vill han inte. Att han inte vill kan också bero på en mängd mer eller mindre godtagbara ursäkter; Om det är så att han måste resa långt för att delta i bröllopsfesten och inte vill vara ifrån barnen så länge (de kanske är små) etc. Sedan vill jag bara poängtera att om han har tackat nej av ena eller andra anledningen och beslutat sig för att han inte kan åka dit utan sina barn så har han ju accepterat att ni har dessa krav och då han inte kan leva upp till dem så stannar han hemma.

Den som inte accepterar att ni sätter gränser som gör att han inte kan vara med är ju i så fall din blivande svärmor. Skrika och bete sig illa är naturligtvis aldrig ursäktbart så den delen ska ni naturligtvis inte godta. Men hon måste däremot få lov att tycka det är tråkigt att brodern inte får vara med denna dag (det är kanske så hon ser det i alla fall). 

Min mamma hade garanterat inte tyckt om, om jag hade satt upp regler som gjorde det omöjligt för min syster att delta heller. Å andra sidan hade hon naturligtvis blivit lika missnöjd med min syster om hon hade tackat nej för att göra något annat, så alltihop beror naturligtvis på anledningarna bakom. Hon kanske upplever att det är lättare för er att låta barnen vara med än det är för brodern att lämna bort dem? (Det behöver ju inte för den skull vara sant, men det är oftast lättare att reda ut saker om man förstår hur alla tänker.)

Gapa är som sagt aldrig okej, men ibland tycker jag att det kan bli lite väl mkt "det är VÅR dag" härinne på BT. Visst kan man resonera så, men frågan är om man verkligen vill offra en relation till någon för en enda dags skull. Och visst kan man tycka att "det är ju de som bråkar, inte vi" eller att det är "deras förlust", men om man förlorar kontakten med någon närstående så får man ändå fundera på om det är värt det på sikt. Det kommer fler dagar efter bråket och man kanske ångrar att man gjorde en så stor grej av det. Jag säger inte att man måste kompromissa utan att man ska vara väldigt säker på att det är värt att säga upp kontakten med någon för. Man får välja sina krig så att säga.

Självklart är det gästernas ansvar också, det har jag aldrig motsatt mig, men dem kan vi ju inte övertala eftersom de inte är här, eller hur? ;) Vad jag menar är att ibland känns det som om det första förslaget folk får i dessa situationer här på BT strunta helt i vad andra säger och gör som ni känner för och det FÅR man absolut göra, men man kanske ska tänka en extra gång först om det är värt det.?

Om man försöker enas och gästen ifråga helt enkelt inte är mottaglig för det så måste man ju någonstans bestämmas sig för om man verkligen vill säga upp kontakten med personen för det man bråkar om. Kanske är det så viktigt och i så fall; gör så. Men även om man tycker att den andre personen har fel så kanske man inte vill ge upp relationen för den här frågan och då kanske man får ge sig. Jag tycker bara att man ska tänka över det innan man gör något i stundens hetta som man sedan ångrar. 

Man ska inte låta folk köra över en, men ibland kan man bli väldigt ensam om man bara köra my way or the highway-filosofin kring sitt bröllop. 

Nej jag tycker inte heller att de verkar ha haft den stilen men ett par av svaren som vissa skrivit kan möjligtvis tolkas åt det hållet och då ville jag uppmuntra till lugn och eftertanke innan man fattar så drastiska beslut. Precis som du skrev så ska man ju ha någon kontakt efteråt också. :)