SÅ IRRITERAD! Varför fattar de inte??!!

Usch vad jobbigt. Känner verkligen med er. Kan ni prata med dem eller är alla försök förgäves. Kan ni köra jagbudskap?

Hoppas verkligen att det löser sig för er!

OK om man inte kan komma på bröllopet därför att man inte kan skaffa barnvakt eller om barnen inte är trygga med andra än föräldrarna och man av del anledingen inte kan ha barnvakt. Men att man inte kommer till bröllopet därför att man tycker att barnen ska vara där är omoget. Som om jag skulle stanna hemma bara för att min bror inte valt att bjuda alla våra kusiner.

Fast jag har förstått det som att det gäller brorsbarn och inte kusiner, för det tycker jag blir lite skillnad ändå.

Vi har försökt prata med dem flera gånger. Ett par gånger har min sambos mamma ringt och bett om ursäkt, för att två sekunder senare börja skrika och skälla igen. Jag förstår verkligen inte vad problemet är (tilläggas bör kanske att min sida av familjen har tagit detta med ro, och alla har sagt att det är upp till oss att välja.)

Min sambo misstänker att detta kanske var droppen för henne, eftersom hon satt sig emot mycket annat vi funderat på (val av namn, plats för vigsel, antal gäster osv). Jag läste i en annan tråd att hon kanske har svårt att släppa taget om sin son, och han är ju faktiskt hennes yngsta, så kanske ligger det något i det...

Vi har inga egna barn ännu, men nog måste man börja inse att ens barn växt upp när de fyllt 25? Eller rätta mig om jag har fel :S

Vi har inte heller barn på bröllopet våra egna barn är bara med i kyrkan. Detta blev en stor succe bland våra vänner och släkt efter som de flesta har småbarn. Våra gäster var så glada över detta att de skaffade barnvakt för vårat bröllops skull i flera månader i förväg. Där emot skulle någon gapat på mig så där så hade jag struntat i det, det är erat bröllop och det är NI som bestämmer inte din sambos bror. Min mamma kommer inte på vårat bröllop för vi är väldigt oense om många saker( inte bara bröllopssaker) men jag ser det som hennes för lust inte min. Så om din sambos bror vill bråka om en liten bagatel låt honom göra det. Om han inte ser det som ett trevligt bröllop där man kan vara barnledig för en gångs skull så är det hans förlust. Hoppas det löser sig för er..........

Ja, det låter ju onekligen att det är mamman som har issues.

Kan ni säga något liknande: "När du ringer och skäller så känner vi att det förtar en stor del av den glädje vi känner inför denna dagen och vi hade önskat att du stöttade oss i våra val istället." Kolla vad hon svarar efter det.

ja min sambos mamma hävdade också att man till ett bröllop MÅSTE bjuda den närmsta familjen. Men som min sambo sa "vart drar man gränsen för det?" På min sida är vi extremt nära; jag har fem mostrar och 15 kusiner av vilka jag står väldigt nära de flesta av dem. Vi har alla växt upp med varandra och de är som syskon för mig. Men pga att vi måste hålla gästantalet nere har jag bara bjudit två av alla dessa. Men detta kan alltså min sambos mamma inte fatta överhuvudtaget...

Tråkigt att det blivit så mycket tråkigt för er. Vi har bara bjudit såna vi står nära av släkt och vänner. T.ex. vi bjöd bara en av min sambos farbröder av fem möjliga. Men de andra träffar vi aldrig. Vi kom ändå upp i 50 pers tänkt om man verkligen bjudit alla i ens närhet oavsett om man umgås eller inte då hade man säkert landat på 150pers eller nåt.........

En fråga som kanske inte anses relevant men som ändå på något sätt kan vara det: Är din sambos mamma och betalar något på bröllopet?

OM hon nu gör det så tycker jag fortfarande inte att hon har rätt att lägga sig i era val. Men det kan isf vara så att hon tycker det.

Den bakomliggande orsaken är alltid svår att reda ut. 

Du säger att din sambos bror inte accepterar detta? För mig kan det innebära två saker; Antingen att han inte har möjlighet att lämna bort sina barn eller så vill han inte. Att han inte vill kan också bero på en mängd mer eller mindre godtagbara ursäkter; Om det är så att han måste resa långt för att delta i bröllopsfesten och inte vill vara ifrån barnen så länge (de kanske är små) etc. Sedan vill jag bara poängtera att om han har tackat nej av ena eller andra anledningen och beslutat sig för att han inte kan åka dit utan sina barn så har han ju accepterat att ni har dessa krav och då han inte kan leva upp till dem så stannar han hemma.

Den som inte accepterar att ni sätter gränser som gör att han inte kan vara med är ju i så fall din blivande svärmor. Skrika och bete sig illa är naturligtvis aldrig ursäktbart så den delen ska ni naturligtvis inte godta. Men hon måste däremot få lov att tycka det är tråkigt att brodern inte får vara med denna dag (det är kanske så hon ser det i alla fall). 

Min mamma hade garanterat inte tyckt om, om jag hade satt upp regler som gjorde det omöjligt för min syster att delta heller. Å andra sidan hade hon naturligtvis blivit lika missnöjd med min syster om hon hade tackat nej för att göra något annat, så alltihop beror naturligtvis på anledningarna bakom. Hon kanske upplever att det är lättare för er att låta barnen vara med än det är för brodern att lämna bort dem? (Det behöver ju inte för den skull vara sant, men det är oftast lättare att reda ut saker om man förstår hur alla tänker.)