SÅ IRRITERAD! Varför fattar de inte??!!

Hjärtat 74: Jag blir nyfiken. Vad är det som skulle göra dig sur? Är det att dina barn missar middagen eller att du inte får visa upp dina barn? Är det en egoistisk tanke från din sida, eller är det för dina barns bästa att de måste med?

Dessa frågor funderar jag nämligen en del på, så du kanske kan ge mig en bild av det hela?

Jag fattar inte heller varför man blir sur över att barnen inte är bjudna! Jag har också barn och skulle det vara så att ALLA barnvakterna var upptagna hade jag först pratat med brudparet om situationen. Sedan får man faktiskt respektera hur DEM vill ha sitt bröllop. DERAS DAG DERAS BESLUT!

Alltså det där är så olika. Jag kommer ihåg bröllop sen när jag var barn, jag tyckte det var jättekul!

Men, egentligen spelar det ju inte så stor roll vad barnen tycker. Ibland gör man roliga saker och ibland tråkiga. Ibland blir roliga saker tråkiga och tvärt om. Det tillhör livet och det måste man lära sig.

Väljer man barnfritt så leder det till att vissa inte kan komma, framför allt de som har alla barnvakter närvarande på bröllopet. Så är det och det tar väl alla som väljer barnfritt med i beräkningen.

Däremot måste man från båda sidor ta den besvikelsen på ett vuxet sätt och det har ju inte TS svär-familj gjort. Trist och tråkigt. Här har de ju dessutom reagerat av någon typ av princip som känns jättemärkligt. Principer hör inte hemma i nära relationer det kan aldrig bli bra.

Oj jag har verkligen försökt hålla borta barnfritt diskussionen av respekt för TS men det är verkligen elakt att börja dra upp argument som att man vill visa upp sina barn eller som tidigare nämts att man vill ta med sina barn för att man lever genom dem.

Det finns många sätt att se på bröllop och man kan ha väldigt olika inställningar till vilka som ska delta. En del ser högtiden som en femiljehögtid andra som en vuxenfest. Att det krockar är inte konstigt, men de aldra flesta hanterar det genom att skicka sina gratulationer och stanna hemma.

Det kan också vara så enkelt att man inte kan få barnvakt. Där är ju syskonbarn ett lysande exempel. Om all familj man har kommer till samma bröllop så finns det ofta ingen barnvakt kvar. Då innebär det ju i praktiken att man bjudit in en person (syster eller bror) och varit fullkomligt medveten om att den personen inte kan komma men att det är viktigare att det inte kommer några barn på bröllopet.

Hade mina systrar gjort ett sådant val så hade det smärtat mig, tycker ni att det är konstigt? Att det i mina systrars ögon är viktigare med ett helt barnfritt bröllop än att deras syster kan komma? 

Hade jag respeketerat det, självklart det är deras val. Hade jag blivit sur. Nä. Ledsen och besviken, helt klart.

Men då tycker jag istället att det är lite sorgligt (kan inte komma på något annat ordval så lägg ingen vikt vid det) att man inte har NÅGON utanför familjen som kan/får vara barnvakt.
När vi gifte oss lämnade vi 4 åringen till  mannens bästa kompis svärföräldrar och 1 åringen till våra grannar. Det var inget konstigt eller "känsligt" för vår del. Ibland kan jag  få intrycket av att det är så känsligt VEM som ska få barnvakta.
VÅr 1 åring var vid giftemålet extremt mammig men det hade verkligen funkar hur bra som helst!!!! Dessutom var båda barnvakterna OTROLIGT HEDRADE av att bli tillfrågade, grannen (50 årsåldern) sa flera gånger att "det är en sån ära att få passa henne o vi är SÅ glada att ni frågade.
Så jag har lite svårt att köpa argumentet att alla barnvakter är på bröllopet - visst i VISSA FALL kan det klart vara så att man inte har någon (pga avstånd mm) men om man lägger lite energi på att försöka lösa det så tror jag att de flesta nog skulle hitta någon. Har hört massor av exempel där man haft dagispersonal, föräldrar på barnets fsk osv osv som barnvakt!

Ja, kanske. En del människor kanske är sorgliga då. Men så kan det se ut. Framför allt beroende på barnens ålder. Vi har inga barnvakter där vi bor. Närmaste bor på ca 20 mils avstånd men då är det hur lungt som hellst. Hon är här nu förresten, vi ska på bröllop i helgen.

För kortare ärenden skulle jag kunna lämna min dotter hos vänner idag, nu känns det helt ok. En kväll... ah... tveksamt alltså. När hon blir lite äldre så kommer det inte vara samma sak men idag är barnvakts frågan svårtlöst för oss. Osmidigt är det, främst när det gäller vab men dock ett faktum vi får förhålla oss till.  Du får kalla mig sorglig om du vill men så är det.

Jag har bara så svårt att förstå å varför det är ok på ett sådan här forum att gå på den som inte har barnvakter hur respketlös som hellst och var rent ut sagt elak, medan det omvända nästan har spöstraff på sig. Är inte respekt ömsesidigt?

Säg att man bjuder sin syster---> FRÖKEN X som har MAKEN Y och tillsammans har dem barnet Z... MAKEN Y's familj brukar man inte bjuda. Det brukar finnas ngn där som kan passa barnen. Inte alltid men oftast. 

Jag har en kusin i släkten som ALDRIG lämnat bort sina barn. Nu har de hunnit bli 9 och 3 år. Tror ni att hon kommer på vårt barnfria bröllop? Lutar åt att hon inte gör det.

Min fråga till alla er som tror att era barn skulle fara illa av att vara borta en natt. Är det för ER skull eller DERAS som ni avstår från festligheter?

Det som saknas är den bristande förståelsen för att alla inte har samma läge som er. Jättebra om man har bra grannnar som kan sitta barnvakt. Men jag är inte säker på att vår dotter skulle känna igen våra grannar om vi mötte dem på stan, vi hälsar och utbyter artigheter men inte mer. Vi har vänner men de är inte så bekanta med vår dotter att de kan ha henne en kväll.

Vår ena familj bor 100 mil härifrån och den andra 120 mil. Närmaste barnvakten 20 mil och hon används så flitigt som det går.