SÅ IRRITERAD! Varför fattar de inte??!!

Jag förstår att det är jobbigt och känslosamt när det rör sig om nära familj. Men har ni bestämt att det är barnfritt som gäller så tycker jag att ni ska göra ungefär så här:

Prata med honom när ni är lugna och stabila. Förklara era val och berätta att ni hoppas att de kan ordna barnvakt för ni vill väldigt gärna ha dem där. Sen låter ni det vara så. Om det leder till konflikt så undvik att ta den, ni har förklarat hur ni vill ha det. Om det leder till att de inte kommer, acceptera det. Ni förlorar bara en massa energi på att må dåligt över detta.

Man kan inte bestämma hur andra ska lägga upp sina bröllop för att man har principer. Så fräckt!

Nä det är ju det verkligt märkliga. Men någonstans känns det som att man kan ge ett "mjukt" svar och sen vara benhård på konsekvensen. Alltså, så här ligger det till, hoppas ni kan komma och sen låta det ligga där.

Men. Vilket beteende! Vilket skuldbeläggande!

Ska jag säga helt ärligt vad jag tycker ni borde göra. Blås av allihop, boka tid för vigsel i rådhuset där bara ni är med och åk på en skitfin resa för pengarna.
(Fast, då blir ju alla andra lidande också och det är ju också galet)

Å vilken trist situation.

JAg hade blivit lite ledsen om mina syskon fattat ett sådant beslut. Eftersom att det skulle innebära att de medvetet ordnat ett upplägg då de vet att vi inte kan komma. Alla barnvakter skulle ju vara på bröllopet. Så långt är jag med dig.

Men sur skulel jag inte bli. Det är deras val och det får man respektera. Sen skulle det vara tist att sitta hemma men ändå.

Alltså det där är så olika. Jag kommer ihåg bröllop sen när jag var barn, jag tyckte det var jättekul!

Men, egentligen spelar det ju inte så stor roll vad barnen tycker. Ibland gör man roliga saker och ibland tråkiga. Ibland blir roliga saker tråkiga och tvärt om. Det tillhör livet och det måste man lära sig.

Väljer man barnfritt så leder det till att vissa inte kan komma, framför allt de som har alla barnvakter närvarande på bröllopet. Så är det och det tar väl alla som väljer barnfritt med i beräkningen.

Däremot måste man från båda sidor ta den besvikelsen på ett vuxet sätt och det har ju inte TS svär-familj gjort. Trist och tråkigt. Här har de ju dessutom reagerat av någon typ av princip som känns jättemärkligt. Principer hör inte hemma i nära relationer det kan aldrig bli bra.

Oj jag har verkligen försökt hålla borta barnfritt diskussionen av respekt för TS men det är verkligen elakt att börja dra upp argument som att man vill visa upp sina barn eller som tidigare nämts att man vill ta med sina barn för att man lever genom dem.

Det finns många sätt att se på bröllop och man kan ha väldigt olika inställningar till vilka som ska delta. En del ser högtiden som en femiljehögtid andra som en vuxenfest. Att det krockar är inte konstigt, men de aldra flesta hanterar det genom att skicka sina gratulationer och stanna hemma.

Det kan också vara så enkelt att man inte kan få barnvakt. Där är ju syskonbarn ett lysande exempel. Om all familj man har kommer till samma bröllop så finns det ofta ingen barnvakt kvar. Då innebär det ju i praktiken att man bjudit in en person (syster eller bror) och varit fullkomligt medveten om att den personen inte kan komma men att det är viktigare att det inte kommer några barn på bröllopet.

Hade mina systrar gjort ett sådant val så hade det smärtat mig, tycker ni att det är konstigt? Att det i mina systrars ögon är viktigare med ett helt barnfritt bröllop än att deras syster kan komma? 

Hade jag respeketerat det, självklart det är deras val. Hade jag blivit sur. Nä. Ledsen och besviken, helt klart.

Ja, kanske. En del människor kanske är sorgliga då. Men så kan det se ut. Framför allt beroende på barnens ålder. Vi har inga barnvakter där vi bor. Närmaste bor på ca 20 mils avstånd men då är det hur lungt som hellst. Hon är här nu förresten, vi ska på bröllop i helgen.

För kortare ärenden skulle jag kunna lämna min dotter hos vänner idag, nu känns det helt ok. En kväll... ah... tveksamt alltså. När hon blir lite äldre så kommer det inte vara samma sak men idag är barnvakts frågan svårtlöst för oss. Osmidigt är det, främst när det gäller vab men dock ett faktum vi får förhålla oss till.  Du får kalla mig sorglig om du vill men så är det.

Jag har bara så svårt att förstå å varför det är ok på ett sådan här forum att gå på den som inte har barnvakter hur respketlös som hellst och var rent ut sagt elak, medan det omvända nästan har spöstraff på sig. Är inte respekt ömsesidigt?

Det som saknas är den bristande förståelsen för att alla inte har samma läge som er. Jättebra om man har bra grannnar som kan sitta barnvakt. Men jag är inte säker på att vår dotter skulle känna igen våra grannar om vi mötte dem på stan, vi hälsar och utbyter artigheter men inte mer. Vi har vänner men de är inte så bekanta med vår dotter att de kan ha henne en kväll.

Vår ena familj bor 100 mil härifrån och den andra 120 mil. Närmaste barnvakten 20 mil och hon används så flitigt som det går.

Rufsas: Hihi, ja det är ju olika vilka grannar vi har. Närmaste kontakten vi haft med grannarna är fika hos penionärstanten som är halvt döv och inte kan röra sig själv. Samt när vi fick köra en annan granne för att hämta saker i en tvist efter en misshandelsdispyt.  Ingen av dem lämnar jag dottern till.

Delji: Du har helt rätt. Problemet här är något helt annat. Här är det en principfråga som har tappat proprtionerna helt och TS svärfamilj har blivit fullkommligt oresonliga. Jag tycker att man, i en familj, kan säga när man är missnöjd med ett beslut men det räcker sen. Man fortsätter inte med skuldbeläggande och att agera utifrån någon typ av princip.

Än så länge är hon inte så stor att hon har "kompisar" på det sättet, men när hon blir lite större så kommer nog mycket lösa sig. Då är ju dagis-föräldrar, mina vänner osv bättre alternativ. Men, visst överväger vi att flytta till och från, för att komma närmare släkten,  det är bra för barn att ha fler vuxna än sina föräldrar omkring sig. (Framförallt om vi skulle få fler barn). Men, jobb och studier styr, det kommer man aldrig ifrån.

Nu har ju vi en barnvakt som kommer när det vankas bröllop och sånt kul, så för oss har det aldrig varit svårt. Men, det räcker med att hon slir sjuk för att vi ska sitta på pottan.

(Förlåt TS om vi tog över din tråd. Inte alls meningen. Du har ett helt annat senario att tackla och jag hoppas det löser sig för dig)

Härligt TS! Hoppas det fortsätter så positivt nu och att ni har haft all "otur" man kan ha.