SÅ IRRITERAD! Varför fattar de inte??!!

Nä det är ju det verkligt märkliga. Men någonstans känns det som att man kan ge ett "mjukt" svar och sen vara benhård på konsekvensen. Alltså, så här ligger det till, hoppas ni kan komma och sen låta det ligga där.

Hej alla!

Magjestic: tyvärr tror jag inte att min svärmor kommer att ens FÖRSÖKA övertala min sambos bror att tänka om. När min sambo ringde för att prata med sin mamma om det, lät hon lite "ja, vad var det jag sa?" samt en underton av "rätt åt er".. jag tror absolut att hon fortfarande tycker att vi gör fel, hon har bara kommit till insikt om att det är vår dag och att vi i slutändan måste få göra som vi vill: Men detta innebär såklart inte att hon håller med om vårt beslut. Och ja, jag tror fortfarande att hon står på min sambos brors sida i den här frågan.

Jag har nu sagt till min sambo att han måste få bestämma i den här frågan, huruvida vi ska bjuda barnen eller inte (vi har ju blivit tvugna att tänka om nu när hans bror är så tjurskallig.) Jag känner inte att jag längre kan bestämma att vi inte ska ha barn med, förållandet mellan min sambo och hans bror står liksom på spel och jag vill inte vara något som står emellan dem. Men min fråga är; hur ska jag någonsin kunna förlåta min sambos bror om han gör så här mot oss? Känner just nu att jag aldrig kommer att känna respekt för honom igen...

Jag tycker att ni har gjort allt ni har kunnat göra. Ni har ändrat erat beslut för att göra brodern nöjd men han är inte nöjd ändå. Han har uppenbarligen andra "issues" med hela grejen. Eller rent allmänt missnöjd med livet eller nått. Det är tyvärr så att när vissa människor mår dåligt så vill dom att andra ska må dåligt också för då mår dom bättre. Låter som något sånt i mina öron.

Jag hoppas verkligen att det löser sig men om det inte gör det, låt inte det förstöra eran dag.

Det var som min far sa till mig när jag sa att min kusin själv bjudit in sina barn:
"Då kommer de springa runt och söka allas uppmärksamhet, och de kommer de få också. Detta är ju en tillställning som är för er, och som ni bara kommer göra en gång, och där ni ska vara de som står i centrum. Jag står bakom erat beslut om barnfritt."

Jag har förstått av att läsa flera trådar här att det finns risk att det skär sig i relationer inför ett sådan här tillställning.
Men jag tycker ändå att folk måste respektera att det är er dag, era pengar och er val. Passar det inte så behöver ju inte de komma. Då får de stanna hemma och tjura då.

Tiden läker alla sår (det gör det, tro mig) och så även om det kommer uppstå en konflikt som håller i sig ett tag för er - så förhoppningsvis kommer det lösa sig - om inte nu - men senare i livet. Låter kanske tragiskt men ibland suger ju livet :)

Du vet ju iofs redan att om ni väljer att tillåta barn, så kommer din sambos bror inte komma ändå - han är såpass tjurskallig (enligt honom principfast) att han inte tänker ge sig. Om han ändå kommer, kommer han vara vänlig och vara som vanligt? Tror inte det tyvärr.

Om ni verkligen, verkligen vill ha med honom - försök att prata med honom.
Ni kanske kan säga att ni trodde att det skulle vara bäst med barnfritt men att ni inte visste att folk skulle ta så illa upp. Kanske försöka förklara för honom hur ni tänkte, men att ni inte visste hur det skulle tas emot. Fråga honom om vad han tycker, han kanske säger hur han känner i en samlad ton. Skrik inte åt varandra. Skriker han, prata i vanlig ton. Tala om att han betyder så mycket för er och fråga honom om vad ni ska göra för att han ska komma?
Smöra lite med andra ord och få det låta som att han är viktig för er så att han förstår.
Förhoppningsvis så får han dåligt samvete och tinar upp.

Kom ihåg: Det är fortfarande eran dag! Det är helt ok att vara "egoistisk" en dag som denna. Lycka till!

Usch vilket dilemma!
Men som så många andra har skrivit så är det ERAN DAG! Och det är NI som bestämmer hur ni vill ha det! Jag blir mest frustrerad över att din sambons bror försöker göra om det till ett bröllop på HANS villkor - ge inte efter för då kommer han säkert att köra över er varje gång... :( Väljer han att inte komma är det hans val, det får stå för honom.
(Annars kan ni ju alltid gifta er i smyg och sedan ha en fest för familjen+vänner, med eller utan barn, hihi)

Lycka till!!

Hej igen alla..

Just som vi trodde att det värsta var över, trädde problemet ur askan och flammade upp igen.. För ett par dagar sedan ringde vår präst (som även är min sambos syster) för att hon ville prata. Då kom det fram att hon kände ett sådant "mörker i sitt hjärta" över det här beslutet som vi tagit, att hon inte visste om hon ville vara vår präst längre. Och oavsett om hon ville det, så visste hon inte om vi borde låta henne vara vår präst eftersom hon är så ledsen över vårt beslut. Hon antydde även att hon oavsett skulle känna en stor sorg över att inte "alla" (läs hennes och min sambos bror, som själv valt att inte närvara eftersom vi inte bjudit hans barn) är med på bröllopet.

Personligen tycker jag och min sambo att hon om något borde vara ledsen för vår skull, och inte för sin egen, när det är vi som ska gifta oss. Sedan tycker vi inte heller att det är vårt fel att min sambos bror inte kommer, eftersom han valt detta helt själv. (Detta håller dock präst/systern samt min sambos föräldrar inte med om...)

Vi är nu helt förkrossade. Hela min sambos familj har uttryckt besvikelse, ledsamhet och upprördhet över detta. Min sambo har stressat så mycket över det här att han blivit tvungen att sjukskriva sig veckan ut. När han berättade det här för sin familj så sa de bara att det var vårt fel, och att det här inte hade behövt hända "om vi tänkt över beslutet ordentligt"..

Vad ska vi göra nu? Ska man verkligen behöva känna sån här sorg och tyngd över sin bröllopsdag? Jag vet verkligen inte vad vi ska göra längre...

Vad är det för familj din blivande man har egentligen??

Jag tycker definitivt att ni ska byta präst i alla fall! Och att ni ska stå på er: BARNFRITT!

Låt brorsan sura. När ni ändå sagt att han kan få ta med sina barn och han ÄNDÅ surar så verkar det som att sura är hans hobby eller liknande. Jag tycker det är brorsans val om det förstör relationen mellan honom och din blivande, det är ju han som håller på och fjantar sig.

Och man ska INTE känns sorg och tyngd över sin bröllopdag! Det ska ju vara roligt! Förstår inte vad de håller på med...

MrsPingla, blir verkligen ledsen av din tråd, för er skull.

Jag tycker att er präst/systern är oprofessionell. Antingen säger hon nej till att viga er pga situationen eller så viger hon er utan att ge er dåligt samvete. Nu verkar det ju mest som om hon utövar påtryckningar, vilket hon möjligtvis kan göra som syster, men som präst känns det sådär. Har ni möjlighet att hitta en annan präst. Oavsett hur detta slutar försår jag inte hur ni ska kunna ha förtroende för henne som präst.

Eftersom ni har sagt att borderns barn är välkomna och han ända tackar nej av princip tycker jag att ni gått honom ett steg till mötes. Synd att han inte vill göra det samma.

Önskar att jag hade ett gott råd, men tyvärr. Skickar dig en styrkekram istället!

Men. Vilket beteende! Vilket skuldbeläggande!

Ska jag säga helt ärligt vad jag tycker ni borde göra. Blås av allihop, boka tid för vigsel i rådhuset där bara ni är med och åk på en skitfin resa för pengarna.
(Fast, då blir ju alla andra lidande också och det är ju också galet)

Å vilken trist situation.

Egentligen håller jag med Skuggan. Man kan gifta sig på en strand med sand mellan tårna, på ambassader, på skandinaviska kyrkor runt värden, tag kontakt med SKUT så vet de hur man gör. Förklara för de som står er nära- och som inte bidragit till konflikten. Låt bli att bli offer här, ni kan aldrig vinna en fajt på det här planet, ni är utsatta för emotionell utpressning, avblås och gör något som blir ERT bröllop.Tag med bästa vännen om det är viktigt men bryt detta nu!! Ni går under, det blir hårda ord sagda i affekt. Det viktiga är faktiskt ni två som ska gifta er, inte svågrar eller svärmödrar. Ni kanske inte får ert planerade bröllop men det kan faktiskt bli så mycket bättre så här!!