SÅ IRRITERAD! Varför fattar de inte??!!

Men va f*n , stå på er nu! Vill ni inte ha barn där så är dte väl upp till er. Ska du gå och va irriterad hela bröllopsdagen för att det är barn där som du uppenbart inte vill ha där!!

Vill man inte och kan man inte ha barnvakt får en välja att stanna hemma. Är det svårare än så!? Om barnet inte ammas så klart, då måste den ju få följa med. Men att brorsan har problem är bara att ignorera.

Det har jag gjort, min förra mans bror frågade mig var de skulle göra av barnen?! Det är inte mitt problem sa jag och min förra man instämde. Det slutade med att en va hemma med barnen, men det störde inte oss. Barnen hade stört oss mer kan jag lova!

Svårt är det men vi var så nöjda efteråt att vi fick vår dag som vi ville. Visst att planeringen nu blir jobbigare men svärmor och en hysterisk brorsa, men tänk på bröllopsdagen istället.

Lycka till!

Och det behöver ju inte gå så långt att man säger upp bekantskapen för det.

Vaddå "står på er"? Hur hjälper det i det här läget?

För detta handlar ju alldeles uppenbart inte om barn eller inte egentligen. Det verkar ju likaväl kunna ha varit något annat som kunde utlöst samma reaktion "jaha, men då kommer inte jag" och så en mamam som utökar alltihop till en riktig konflikt.

Det här verkar ju iställer vara en fråga om hur relationerna egentligen ser ut på sambons sida familjen och att det pågår någon slags dragkamp där det inte väger särskilt jämnt.

Att man väljer olika premisser för sin bröllopsfest är ju ingenting konstigt och alla olika parametrar-från val av helg till plats, klädkoder, barn eller vad det nu kan vara kommer att spela sin roll i om de tilltänkta gäserna kan/vill tacka ja eller väljer att tacka nej. I fallet nej har man ingen rätt att kräva förklaringar eller sätta sig till doms över om skälen till nej var giltiga nog. Sina känslor har man ju dock och naturligtvis kan man bli besviken om någon uteblir som man hoppats skulle komma.

Men det här handlar ju om de allra närmsta anhöriga och tydligen inte alls om enkla ja eller nej-tack utan om maktkamp.
Då är det ju istället frågan om hur man löser det och hur man vill ha relationerna på längre sikt. Bröllop är det bara en dag. Bror och son ska man vara alla andra dagar också. Då räcker inte riktigt "stå på er" och "det är deras förlust". Det kan ju bli värsta härdsmältan av sådant och hur mycket har man som brudpar vunnit då? Hur glad är man innerst inne om man bara säger "slipp då?"

Tack alla för bra svar!
 
Rufsas: Nej min sambos mamma är inte med och betalar för bröllopet, det är vi som står för hela kalaset.

BlackWingedAngel: min sambos bror är skild och har sina barn två veckor i stöten. Den veckan som bröllopet är har han dock INTE barnen, men han vill ändå att de ska få följa med. Han anser att det är en principsak att barn är med på bröllop.
Jo min svärmor anser absolut att det skulle vara lättare för oss om vi bara lät alla barn vara med. Men då har vi ju kompromissat med ett för oss viktigt val.

Eriane: HAHAHA! KLockrent! Ska vidarebefodra din kommentar till min sambo ikväll ;)

Sommarbrud 080802: Min sambos bror har två barn; en är 13 den andra är 2 år. Barnen har olika mammor, men det är främst den yngsta som han absolut propsar på att få med sig till bröllopet.

Vi ska åka till min sambos föräldrar och prata med dem imorn, det ger inte oss något att gräla över telefon. Men vi har båda en känsla för att det inte kommer leda till något vettigt; de får bara en chans att skälla på oss öga mot öga. Igår kväll var min sambo väldigt sugen på att inte bjuda en enda person från sin sida av släkten, men jag försökte säga att han/vi nog kommer ångra detta senare, när vi tänker tillbaks på bröllopet. Just nu går jag bara omkring med en hård knut i magen, förstår inte varför det här blev en sån stor grej :(

Jag tycker att ni ska bjuda allihopa utom barnen precis som ni vill ha det för det är er dag. Sen är det upp till var och en om dom kommer eller inte. Jag vet att det är trist om hans familj väljer att inte komma men det är er dag och den kommer och försvinner fortare än du anar och då vill man ha det som man tänkt sig och inte som svärmor tänkt sig.
Jag stod dagen innan mitt bröllop utan klänning för min mamma hade bestämt sig för att förstöra allt för mig vilket hon gjorde oxå.....

Men hallå om han nu inte har barnen så varför ens börja sådär. Då är de ju mer viktigare att barnen ska vara med än att gå på sin egen brors bröllopet där det nu är barnfritt. Vad är de för fjantigheter!? Ärligt talat förstår jag inte det där...
Inte de där med att svärmor gör som hon gör heller. Betalar hon inte HAR hon inte med saken att göra. Visst får hon ha en åsikt i de hela,men de är åndå ERT bröllop och er dag.

Jag hoppas de löser sig för er iaf.

Klart jag hoppas att det löser sig till det bästa för alla parter. men ibland måste man sätta ner foten och säga sitt.

Om det är en maktkamp som det skrivs om är det väl ett ypperligt tillfället att försöka lösa konflikten genom att stå på sig. Verkar som att brorsan och mamman i det här fallet brukar få som dom vill. Varför ska de bestämma över något som Ts planerar och betalar för.

Jag förstår inte heller!

Det är er dag och ni väljer själva vilka som ska bjudas in! Med eller utan barn...=)
Även om nu blivnade svärmor hade varit med och betalat så innebär inte det att hon har rätt vara med och bestämma!

Ganska bra sagt där!

Det finns en anledning till att vi gifter oss hemligt.

Det är vår dag, vi vill ha den som VI vill och där med basta. För att slippa en massa om, men, varför, hur kommer det sig, varför får inte vi.....

Denna dag är för mig, min fästman och våra barn. Därför blir det i all enkelhetens skull.
Lycka till!!