SÅ IRRITERAD! Varför fattar de inte??!!
Vaddå "står på er"? Hur hjälper det i det här läget?
För detta handlar ju alldeles uppenbart inte om barn eller inte egentligen. Det verkar ju likaväl kunna ha varit något annat som kunde utlöst samma reaktion "jaha, men då kommer inte jag" och så en mamam som utökar alltihop till en riktig konflikt.
Det här verkar ju iställer vara en fråga om hur relationerna egentligen ser ut på sambons sida familjen och att det pågår någon slags dragkamp där det inte väger särskilt jämnt.
Att man väljer olika premisser för sin bröllopsfest är ju ingenting konstigt och alla olika parametrar-från val av helg till plats, klädkoder, barn eller vad det nu kan vara kommer att spela sin roll i om de tilltänkta gäserna kan/vill tacka ja eller väljer att tacka nej. I fallet nej har man ingen rätt att kräva förklaringar eller sätta sig till doms över om skälen till nej var giltiga nog. Sina känslor har man ju dock och naturligtvis kan man bli besviken om någon uteblir som man hoppats skulle komma.
Men det här handlar ju om de allra närmsta anhöriga och tydligen inte alls om enkla ja eller nej-tack utan om maktkamp.
Då är det ju istället frågan om hur man löser det och hur man vill ha relationerna på längre sikt. Bröllop är det bara en dag. Bror och son ska man vara alla andra dagar också. Då räcker inte riktigt "stå på er" och "det är deras förlust". Det kan ju bli värsta härdsmältan av sådant och hur mycket har man som brudpar vunnit då? Hur glad är man innerst inne om man bara säger "slipp då?"