SÅ IRRITERAD! Varför fattar de inte??!!
Usch vad jobbigt. Känner verkligen med er. Kan ni prata med dem eller är alla försök förgäves. Kan ni köra jagbudskap?
Hoppas verkligen att det löser sig för er!
Inlägg från: Rufsas
|
-
-
Fast jag har förstått det som att det gäller brorsbarn och inte kusiner, för det tycker jag blir lite skillnad ändå.
-
Ja, det låter ju onekligen att det är mamman som har issues.
Kan ni säga något liknande: "När du ringer och skäller så känner vi att det förtar en stor del av den glädje vi känner inför denna dagen och vi hade önskat att du stöttade oss i våra val istället." Kolla vad hon svarar efter det.
-
En fråga som kanske inte anses relevant men som ändå på något sätt kan vara det: Är din sambos mamma och betalar något på bröllopet?
OM hon nu gör det så tycker jag fortfarande inte att hon har rätt att lägga sig i era val. Men det kan isf vara så att hon tycker det.
-
Men det är väl lika mycket gästernas ansvar, om än mer? Det här är viktigt för brudparet och då får man faktiskt bita sig lite i tungan. Bröllopsdagen ska vara just en av de få dagar i livet då man faktiskt får göra som man själv vill. Tycker ofta att det kan vara lite häxjakt på brudpar som bestämmer sig för att ha barnfritt eller att man väljer bort en del släktingar osv.BlackWIngedAngel skrev 2010-04-23 10:24:10 följande:Gapa är som sagt aldrig okej, men ibland tycker jag att det kan bli lite väl mkt "det är VÅR dag" härinne på BT. Visst kan man resonera så, men frågan är om man verkligen vill offra en relation till någon för en enda dags skull. Och visst kan man tycka att "det är ju de som bråkar, inte vi" eller att det är "deras förlust", men om man förlorar kontakten med någon närstående så får man ändå fundera på om det är värt det på sikt. Det kommer fler dagar efter bråket och man kanske ångrar att man gjorde en så stor grej av det. Jag säger inte att man måste kompromissa utan att man ska vara väldigt säker på att det är värt att säga upp kontakten med någon för. Man får välja sina krig så att säga.
Vi har valt att bjuda gäster som vi egentligen inte vill ha där för att slippa tjôt. Men att vi vill ha barnfritt kan inget rucka på. helt sjukt att folk inte kan respektera det utan måste bete sig illa.
-
Håller absolut med dig! Men min uppfattning är inte att TS och hennes M2B har varit my way or the highway.BlackWIngedAngel skrev 2010-04-23 10:45:03 följande:Självklart är det gästernas ansvar också, det har jag aldrig motsatt mig, men dem kan vi ju inte övertala eftersom de inte är här, eller hur? ;) Vad jag menar är att ibland känns det som om det första förslaget folk får i dessa situationer här på BT strunta helt i vad andra säger och gör som ni känner för och det FÅR man absolut göra, men man kanske ska tänka en extra gång först om det är värt det.? Om man försöker enas och gästen ifråga helt enkelt inte är mottaglig för det så måste man ju någonstans bestämmas sig för om man verkligen vill säga upp kontakten med personen för det man bråkar om. Kanske är det så viktigt och i så fall; gör så. Men även om man tycker att den andre personen har fel så kanske man inte vill ge upp relationen för den här frågan och då kanske man får ge sig. Jag tycker bara att man ska tänka över det innan man gör något i stundens hetta som man sedan ångrar. Man ska inte låta folk köra över en, men ibland kan man bli väldigt ensam om man bara köra my way or the highway-filosofin kring sitt bröllop.
Jag tror på kommunikation. Ni kanske inte kan komma överens men kan under lugna omständigheter prata om det som vuxna människor ist för att mamman ringer och gapar. Ni ska ju ändå ha kontakt med henne och hans bror efteråt så försök att prata med dem ordentligt. Som sagt, jagbudskap är ovärderligt i sådana här situationer.
-
Då är jag med dig helt och hållet.BlackWIngedAngel skrev 2010-04-23 11:00:25 följande:Nej jag tycker inte heller att de verkar ha haft den stilen men ett par av svaren som vissa skrivit kan möjligtvis tolkas åt det hållet och då ville jag uppmuntra till lugn och eftertanke innan man fattar så drastiska beslut. Precis som du skrev så ska man ju ha någon kontakt efteråt också. :)
-
Tycker själv att det är ett väldigt destruktivt att "lösa" problemet. Be the bigger person och berätta: "det känns som att det egentligen handlar om något annat, kan du inte berätta hur du känner?"
Förstår inte varför man måste ge igen med samma mynt? Då är man en lika god kålsupare själv.
-
Hurra! Då har vi hittat varandra!passionsblomman skrev 2010-04-23 15:39:08 följande:Jag håller alldeles med dig Rufsas! Det är därför jag tycker det där "stå på er!" som jämt dyker upp inte verkar lösa något alls. Som att man bara kör ner klövarna i marken och stretar emot allt man kan...Drömscenariot måste väl ändå rimligtvis vara att de man bjudit faktiskt kommer, inte att de "lika gärna kan stanna hemma så slipper vi dem på vår dag" (en annan vanlig kommentar i de mer upprörda trådarna)
Tycker dock inte att det ska bli för mycket av att man ger med sig. Det bästa skulle väl kanske att inleda med VARFÖR man väljer att exempelvis ha ett barnfritt bröllop för de som undrar. Det kan ju finnas tusen anledningar mer än att "jag vill inte ha något spring" och jag tror att om fler föräldrar hade fått höra anledningarna (ex. alkohol, budget osv.) så hade förståelsen också varit större.
-
Vad roligt! Jag är glad för er skull!
-
Men usch. Känner verkligen med er.
Alltså, det bara måste handla om något annat än barnen. Har de haft någon "tyst konflikt" de senaste åren? Har brodern en svacka just nu? Känns helt sjukt att han inte tänker komma bara för att hans barn inte är bjudna.
-
Skitsur? Varför skulle DU bli skitsur? DU skulle ju vara bjuden.hjärtat74 skrev 2010-05-13 11:24:44 följande:men jag skulle vara skitsur om jag ej fickta med mina barn till deras morbros bröllop..så jag förstår faktistk dem.jag hade barnfritt men mina syskonbarn var med!
Är faktiskt trött på vuxna människor som lever genom sina barn.
-
Håller med dig. Och om man bor på annan ort? GRANNARNA! Jag har under min uppväxt varit barnvakt åt flera i grannskapet som inte hade släkten nära. För mig handlar det om ansvar att lära sina barn att vara hos andra ibland. Det ger sociala barn.Tokstolla skrev 2010-05-13 23:54:53 följande:Säg att man bjuder sin syster---> FRÖKEN X som har MAKEN Y och tillsammans har dem barnet Z... MAKEN Y's familj brukar man inte bjuda. Det brukar finnas ngn där som kan passa barnen. Inte alltid men oftast.
Jag har en kusin i släkten som ALDRIG lämnat bort sina barn. Nu har de hunnit bli 9 och 3 år. Tror ni att hon kommer på vårt barnfria bröllop? Lutar åt att hon inte gör det.
Min fråga till alla er som tror att era barn skulle fara illa av att vara borta en natt. Är det för ER skull eller DERAS som ni avstår från festligheter?
-
Det jag menar att man kanske har ett ansvar att lära känna människor som kan tänka sig att vara barnvakter? Inte bara rycka på axlarna och säga att de inte finns. De finns, man får bara anstränga sig lite.Skuggan skrev 2010-05-14 09:20:39 följande:Det som saknas är den bristande förståelsen för att alla inte har samma läge som er. Jättebra om man har bra grannnar som kan sitta barnvakt. Men jag är inte säker på att vår dotter skulle känna igen våra grannar om vi mötte dem på stan, vi hälsar och utbyter artigheter men inte mer. Vi har vänner men de är inte så bekanta med vår dotter att de kan ha henne en kväll.Vår ena familj bor 100 mil härifrån och den andra 120 mil. Närmaste barnvakten 20 mil och hon används så flitigt som det går.
-
Det låter som ni alla har haft extrem otur med barnvakter. Kanske är det bara jag men fortfarande tycker jag att man får anstränga sig. Om nu grannarna inte är att lita på, varför kan man inte ta med en flaska vin någon gång och säga "hej, vi tänkte titta förbi eller om ni vill komma över till oss"? Eller anordna gårdsstädning så att man lär känna varandra bättre. Det är såklart inte bara för att man sedan ska utnyttja dem för barnvakteri, utan det är alltid bra att ha en god relation med sina grannar.
Nåja, nu ska jag inte komma bort från TS helt. Jag tycker precis som de flesta andra i tråden att ni inte ska ge med er gällande barnfritt. Då blir det helt plötsligt inte erat bröllop utan någon helt annans.
Vad som än händer: ALL LYCKA! Hoppas att det löser sig.
-
Oj, men då förstår jag bättre.Skuggan skrev 2010-05-14 10:08:46 följande:Rufsas: Hihi, ja det är ju olika vilka grannar vi har. Närmaste kontakten vi haft med grannarna är fika hos penionärstanten som är halvt döv och inte kan röra sig själv. Samt när vi fick köra en annan granne för att hämta saker i en tvist efter en misshandelsdispyt. Ingen av dem lämnar jag dottern till. Men det måste ju finnas andra? Typ trevliga arbetskamrater, eller som någon ovan skrev - barnens egna kompisar från dagis/skola? Men okej, jag ska sluta tjata och istället njuta av att jag har många som kommer kunna ta hand om våra framtida barn.
-
MrsPingla,
Jag måste säga att du verkar ta all skit väldigt bra. Har ingen aning om hur jag själv hade reagerat. Hade förmodligen rört upp både himmel och jord.
Tycker att det är otroligt starkt att ni ändå står på er - jag tycker att det är helt rätt. Oavsett vad som händer önskar jag er all lycka, både med vigseln och äktenskapet.