MrsPingla skrev 2010-05-13 14:30:55 följande:
Lantlolla: jag och min sambo är nästan jämngamla; jag fyller 24 och han fyller snart 25. Vi är inte från olika kulturer; han har dock växt upp ute på landet och jag i staden, vilket ibland har lett till lite olika åsikter om vad som är avslappnande, men inget som lett till grä
l.Vi har båda kommit med förslag över hur vi vill göra med de olika delarna av bröllopet, och sedan diskuterat kring hur vi ska göra. Kort sagt tycker jag inte att jag planerat detta ensam. Min sambos mamma fråga dock häromdagen vems förslag det här var från början, att inte ha med barn. Min sambo hävdade att vi kommit fram till det tillsammans (vilket vi hade) men hon tryckte på honom och tillslut var han tvungen att säga att det var mitt förslag från början (vilket det kanske var, jag minns inte). Han försäkrade dock sin mamma att det inte spelade någon roll vems förslag det var, eftersom vi beslutat allt gemensamt. Det hjälpte dock såklart inte, och min blivande svärmor spann givetvis vidare på detta; hade JAG haft syskonbarn så hade jag aldrig kommit med det förslaget, hade inte JAG sagt det hade vi aldrig varit i den här sittsen osv.. Så nu är ju det här mitt fel (minns inte om jag sagt detta tidigare...)Ja till historien hör ju att jag inte har några syskonbarn. Däremot har jag kusinbarn som står mig väldigt nära, samt ingifta barn (båda mina föräldrar har gift om sig, vilka båda nu fått två bonusbarn) och dessa är inte heller bjudna. Så jag tycker inte att jag är den "onda" här, jag har också fått berätta för min sida av familjen att deras barn ej kan komma, men det har bara mottagits
positivt.Vi har kommit överens om att vi inte ska besöka min sambos familj på ett bra tag nu. Om min sambo vill hälsa på dem får det stå för honom, för jag kan inte bara inte träffa dem. Jag tror även vi ska lägga bröllopsplanerna på is, som du sa Lantlolla. Vi har bokat det mesta ändå, så vi behöver egentligen inte stressa.. om vi fortfarande ska gifta oss den 24 juli som vi tänkt osv.. det lär tiden utvisa.. ...men gud vad jag vill gifta mig med den mannen!
Den sista meningen var bäst!!
Jag tror att ni gör rätt i att ha is i magen, låta tiden gå och inte böka för mycket med de som är irriterade. Överlåt kontakterna till din sambo, hans familj är hans ansvar och din familj är ditt ansvar. Prata ihop er. Gör upp en gemensam strategi. Jobba på att stärka varandra. Jobba på att vara vuxna - vilket ni faktiskt är! - och att uppföra er med lite värdighet i kontken med släktingarna. Gå inte in i ordväxlingar, även om du får blodsmak i munnen och vill strypa, du vinner i längden om du är vänligt hövlig men bestämd.
Underbart datum för ett bröllop, mitt i högsommaren. Min fars födelsedag dessutom, alltid förknippad med fest och jordgubbar!
Till syvende och sist är det viktigaste i ett bröllop det två människor lovar varandra. Att älska och hjälpa varandra. Om man behåller focus på det är det lättare att uthärda resten 
