Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Visst är drottningen duktig på svenska, men hon framställs ju ofta inte bara som duktig utan som ett språkgeni, och ska man ha det epitetet tycker jag att man ska prata utan brytning, även om man lär sig språket i vuxen ålder.

koko - vad kul att namngivningen blev lyckad. Och tack för tummarna du håller.

Snaily - vad skönt att ni kommit fram till en handlingsplan mitt i all röra, men jag förstår att du helst vill dra ett täcke över dig och vakna upp om några månader, med en fullgången, frisk bebis i magen.

Angående PAPP-A-värde kan jag berätta att jag aldrig fick något besked om att det stack ut i mitt fall, och sannolikheterna för kromosomsjukdomar låg under 1:7000, men Puff blev ju tillväxthämmad iallafall, för att hans moderkaka inte fungerade som den skulle. Om man kan få tillväxthämning med normalt PAPP-A borde det i min värld betyda att man kan slippa tillväxthämning även med lågt PAPP-A.

Jag tog mig igenom hela länken du postade, och i slutet stod det ju faktiskt att sannolikheten för en lycklig utgång är betydligt större än det motsatta, så ett lågt PAPP-A måste ju inte nödvändigtvis betyda att det kommer att gå åt skogen. Men hur lätt är det att låta bli att oroa sig? I princip omöjligt, skulle jag tro.

Kram på dig!

Fru E - ännu en ruvardag att lägga till handlingarna.

Hej, hej!

Ett snabbisinlägg innan lite strykning och sen sängen. Har haft "semester" idag (dvs ledig från jobbet), men jösses vad jag har slitit. Vi har nämligen rullat ut ny gräsmatta idag, och innan dess var vi tvungna att trumla marken lite, för att få underlaget riktigt jämt. Själva välten väger 80 kg, så det var ett rejält pass att dra runt med den. Gräsrullarna väger 15 kg, och jag har ju burit några sådan idag, så överkroppen har fått jobba mycket mer än vad den är van vid (brukar ju mest springa annars; aldrig träna överkroppen). Nu sitter jag här med en skön trötthetskänsla i kroppen och en fin gräsmatta på baksidan.

Muggles - vad bra att det iallafall fanns en blåsa i rätt storlek; då är det ju inte helt kört. *pepp, pepp*

Vänner - kul med en liten hälsning ifrån dig!

Sweet - tråkigt med hosta som inte vill ge med sig! Det kan inte hänga ihop med att du är stressad, så att kroppen aldrig riktigt får en chans att läka ut?  Kram!

Kommer inte ihåg vem som frågade, men vid något tillfälle diskuterades att tråddejten skulle börja vid 12-tiden. Mitt och MSWs tåg är inne 11.39 (om SJ sköter sig ). Tror att Muggles tåg kom in ca 10 minuter senare, så vi tre gör sällskap till träffen. Har vi några mer specifika planer på var vi ska vara?

Natti, natti!

Är du orolig för att vi inte ska få plats? Du har ju iofs ganska stor mage nu, men ändå.

Jag kan uttala Iris på skånska, men du hör ju inte hur det låter om jag sitter här och gör det nu. Har du Skype?

Jag tycker faktiskt att Iris låter fint på skånska; värre då med pojknamn som slutar på -er, typ Petååårrr, Melkååårrrr, osv.

Fru E - vet inte om ni har tänkt göra (så mycket som möjligt av) jobbet själva, men HTH levererar ju numera omonterade stommar, som man själv monterar och sätter upp.

Jo, det blir ju jobbigare, men samtidigt billigare, så det beror ju på om det är tillgången på tid eller pengar som styr projektet. Mina föräldrar satte in ett IKEA-kök häromåret och då organiserade vi det så att två pers monterade ihop stommar och tre pers satte stommarna på plats i köket. Då gick det ganska smidigt iallafall.

EA - det är ju lysande att det ännu inte syns några spår. Du tänker inte tjuvtesta i förväg?

Snaily - gissa hur många gånger under de senaste två åren som jag burit mig åt som du? Jag kan säga att jag har slutat räkna, så det är alltså några gånger det hänt. Jag har både skrikit och vrålat, kastat saker omkring mig, slagit i väggar, stampat i golvet och stormgråtit, så i mina öron låter det som en helt normal reaktion. Jag tror att det är tusen gånger bättre att pysa ut en del av känslorna den vägen, och inte bära allt inom sig. Joggingturer och fysisk uttröttning har också hjälpt mig att bli av med en del känslor. Att stöta och blöta här i tråden är också ett bra sätt att bearbeta känslor. Många kramar!

Lappis - låter som att det börjat röra sig ordentligt i er adoptionsprocess nu.  Nice! Nu har ni ju flera datum att gå på, och det måste kännas lite lättare om man märker att man betar av sak efter sak på listan. Jag tror som flera andra här att det är nyttigt att vända på en del stenar i relationen ibland, som ni verkar få göra med soctanten.

Muggles - nu spurtar äggblåsorna!

Fru E - jag håller tummarna krampaktigt.

Hattis - vore skoj om du också kom på trådträffen.  Se till att skicka bild till Telis pronto, så hinner du vänja dig vid hur vi andra ser ut också, före dejten.

Snaily - vad är det för god paj det bjuds på i Casa Snigel? Min syster bjöd på en kanongod rabarberpaj häromdagen; lägger in receptet ifall någon skulle få lust att baka. Det syrliga i rabarbern gjorde sig väldigt väl till det söta i mandelmassan. Tänkte att jag ska testa den med vinbär vid något tillfälle, för de är ju också syrliga.

Rabarbertårta

Räcker till en form 24 cm i diameter

Smet:

100 g smör

2 dl socker

2 ägg

2 dl vetemjöl

½ tsk bakpulver

Rabarberfyllning:

300 g rabarber

3 tsk potatismjöl

Topping:

100 g mandelmassa

Smörj och bröa en form, 24 cm i diameter.

Smält smöret. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda i mjöl, bakpulver och det smälta smöret i äggsmeten. Häll smeten i formen.

Skär rabarbern i 1 cm långa bitar. Blanda med potatismjölet. Häll rabarbern över äggsmeten i formen.

Riv mandelmassan över rabarbern.

Grädda i 175oC, mitt i ugnen, i ca 25 min. Kakan ska vara gyllenbrun och smeten ska ha ”stannat”.

Avnjutes med vaniljglass.