Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Lappis - det var nötkött, olika sorters svamp och lite grönsaker. Som tur var fick vi en soja/vinägersås och en sesamsås till; annars hade det ju varit helt smaklöst.

Men är det något de är duktiga på i matväg här är det att dekorera och få maten att se vacker ut. Vi fick in diverse smårätter före shabu-shabun, och allting var så fint upplagt att man knappt nändes äta det.

Förresten, en sak åt jag som jag aldrig hade trott att jag skulle äta - manet! Fast konsistensen var ungefär som segt godis, så det var egentligen inte äcklig. Mer känslan av att veta att det var manet jag åt. Det smakade inget särskilt.

Men jag såg i en park i Tokyo häromdagen en kvinna som kom körande med två hundar i en barnvagn. Inte fanns det några barn i närheten heller, så jag tror på allvar att hon enbart använde vagnen för hundtransporter.

Sån't händer bara i det här landet, känns det som!

Idag har jag varit på mitt första kundmöte här i Japan, och det var minst sagt en annorlunda upplevelse. Min erfarenhet från Europa är att man sitter ner alla kring ett bord, kanske reser man sig under sin egen dragning/presentation, och sen har man en längre gemensam diskussion efteråt, om projekt, processer, produkter, osv. Här blev vi visade in i en mindre föreläsningssal, jag fick stå vid en pulpet längst fram i salen och ha en mygga för att de längst bak skulle höra. Det var ca 15-20 pers där och lyssnade. Efter min presentation frågade jag min japanske kollega, som tolkade lite inemellan även om de verkade hyfsade på engelska, om vi kunde ha en diskussion om projekt, deras organisation osv, men det kort svaret var: Nej.

Jag blev helt paff, för det var ju en av huvudpoängerna med mitt deltagande i mötet. Sen blev det lite informellt snack efteråt i ca 5-10 minuter, i små grupper, och då lyckades jag klämma ur två av dem lite information om hur deras organisation ser ut och vilka projekt de jobbar med. Tack och lov; annars hade det här mötet inte gett mycket för mig.

På eftermiddagen flög vi till Nagasaki, längst ner i södra Japan, Det här är något helt annat än Tokyo. För mig är på något sätt Tokyo Tokyo, som inte kan jämföras med någon annan stad, men Nagasaki känns mer som vilken sydostasiatisk stad som helst. Fast god sushi har de här med.

Räkna för guds skull inte in mig i skaran som har sex ofta! Här är vi glada om det blir ett par gånger i månaden, typ. Oftast brukar det vara väldigt bra då, men ändå så är det så jäkla svårt att få till det. Oftast är vi väldigt trötta när vi lägger oss på kvällen, och då blir det lätt att man prioriterar sömn. Morgnar är inget alternativ längre, eftersom Piff & Puff alltid väcker oss på helgerna.

Snaily - vilken galen dröm du hade, förresten! Jag kan inte minnas direkt att jag hade konstiga drömmar när jag var gravid, men under tiden barnen var på neo drömde jag både det ena och det andra. Och gud vet hur många gånger jag vaknade på natten och letade efter ett litet knyte i sängen, efter att ha drömt att jag hade något av barnen på bröstet (känguruvård) och sen vakna i panik över att barnet inte var där. Usch!

Lappis - nja, känns inte som att du missat något. Vi spanade in ett tempel innan middagen och så tog vi en promenad genom stan tillbaka till hotellet efter vi ätit, men nej; inget speciellt i sikte.

Porchez - apropå det här med att somliga måste åka till Japan för att ha tid att hänga här , så är det ju så att här är min lediga tid min egentid, men hemma är min lediga tid mina barns tid. Och den senaste tiden har det varit så galet på jobbet att min normala egentid på kvällen istället har fått vara arbetstid.

Lappis förresten - förmiddagens möte var i Yokohama, så jag tänkte på dig och din pappa på vägen dit.

PB & Nenne - ska vi ta nästa tråddejt i Tokyo?

Faktum är, att så här långt är jag väldigt nljd med den här resan, för det har funnits utrymme för både arbete och nöjen. Det är ju kul om man kommer hem och har upplevt något annat än flygplatser, hotellrum och mötesrum.