Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen
BS: Moas första fyra månader var verkligen inte som en picknick, hon var ju inte mkt för att sova på dagarna. Dock har hon alltid sovit ganska långa nattpass (förmodligen pga ersättningen hon fick som påstötning på amningen). Hon sov sin första 10h-natt när hon var 2 mån. När vi lärde henne att inte vakna så ofta på natten så tryckte vi i henne mat på dagen. Sedan var det ju ett helsicke för mig att få i henne tillräckligt med mat; jag snålade ju på ersättningen för att hon skulle vilja amma ofta så att produktionen skulle öka (vilket den endast gjorde marginellt) - vilket gjorde att hon var hungrig på nätterna. Moa somnade dessutom aldrig om när hon väl vaknat kl 04.30 - 05 utan då var det morgon. Hon somnade tidigast om kl 9 och då bara en halvtimme - så "sov när barnet sover" funkade aldrig för mig.
Jag tror det beror på flera faktorer hur "enkelt" man har det som mamma. Man kan få ett barn som bara äter, skiter och sover (som Moas kusin gjorde). El så kan man få en piggt nyfiket barn som inte kan slappna av, som man då måste hjälpa till ro. Så delvis beror det på barnet. Men sedan beror det också på hur man vill ha det som förälder; låter man barnet styra sin dag el tar man tag i det som förälder. Jag tror ganska mkt på att en bebis varken har dygnsrytm el ätrytm och att det är ngt som behöver läras in; personligen tror jag inte att bebisen ska visa vägen. För mig kändes det rätt att lära Moa att sova i egen säng och att sova hela natten ganska tidigt (from 6 mån). Men för ngn annan känns det mer rätt att ha barnet i föräldrasängen och att låta dem äta välling på nätterna om de vill. Det väljer man som förälder tycker jag.