Fast senare, på kvällen, när jag fått duscha svalt, byta om och faktiskt sminka mig lite och krama in lite mousse i den nyklippta kalufsen, då tjatade jag med mig familjen längre än de tänkt. Vi skulle ut och äta, men det fanns inget alternativ som alla höll med om. Mitt vann tillslut och det blev precis sådär somrigt som jag ju visste redan innan. Vi åkte ända till Kalmar (vilket egentligen inte är konstigare än om man åkte till stan därifrån vi bodde förut jöh!) och snacka om känsla att stiga ur bilen, känna doften av havet och att vinden är varm varm varm och alla människor går omkring och knappt kan tro att det är sant att himlen är klarbå, solen strålar och båtarna glider in i den nyinvigda gästhamnen med tyska, danska och Svenska flaggor fladdrande.
Vi hittade precis den typ av restaurang jag tänkt mig måste finnas där, alldeles vid vattnet, första parkett, ölandsbron och havet, alla båtarna och så en underbar skaldjursbuffé. Somrigt skimmer i sambons öl (jag hade mutat med att jag kunde köra...) och en lite uppklädd familj som fick bästa tänkbara service av brunbända trevliga personalen och "varmt välkommen åter". Jatack, gärna...