Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen
Hattis, jadå jag känner för fullt! Jag känner att jag KAN så mycket när jag tänker efter...-utom slalom. (alias Lotta på Bråkmakargatan)
Så, jag kan gärna göra alltihop!
Och då blir det inget alls.
Fast jag jobbar ju på en graviditet för bövelen. Det kan man kalla ett projektarbete. Och att bygga ny tillvaro på ny ort och få alla att känna sig som hemma. Jag är den den där projektledaren som INTE sagt upp sig.
Fast sagt ifrån har jag nyligen gjort. På skarpen. Om att ensam inte är stark utan bara förbannat ensam.
Och jobb finns det nog. Men om man har en bry sig om natur" så förväntas man se sitt arbete som "ett kall" och därmed så ska man också liksom vara GLAD och tacksam att få slita arslet av sig genom att tjäna andra. Och då behöver man själv inte tjäna några pengar. Tjäna andra duger gott i samhällets ögon. För då är man förutom omtänksam också ädel. Och vem fasen vill inte vara ädel?
Ibland förstår jag att det finns horor, för prostituerad har jag känt mig många gånger, med allskit man förväntas ta "för att man har ett serviceyrke"
Jag tror det är DET jag sagt upp mig ifrån.
...och därför har jag dragit ut på det där med det nya jobbet, och intte lika frejdigt kastat mig ut som alltid förr. Nu vill jag ha något tillbaka av jobbet. Det har jag aldrig krävt förut.