• Aleta

    Svartsjuka över barn sedan tidigare?

    Ett barn är alltid en stor sak oavsett hur många man har, och tänk efter lite:


    Du skrev jättevackert i en annan tråd om att vara oskuld eller inte och att sex med den man älskar just då inte förminskar sexet med den man sedan gifter sig med. Det borde vara precis samma sak med barn. Annars kan man lika gärna säga det samma om precis alla aspekter i livet. 


    Lyssna på dina egna kloka ord, det som hände då var en stor händelse just då, men nu är det du och just att det är du och han kommer att göra det till något mycket större.

  • Aleta

    HannaLuz och HappyE. Själv reagerar jag väldigt negativt när jag ser vad ni skriver. Jag kan inte förstå hur man kan lägga så mycket vikt vid att vara först. Allt hänger ju på det man har tillsammans. Det går kalla kårar längs min ryggrad när jag läser:
    "Jag har vid flertalet tillfällen velat halshugga kvinnan för att hon tagit ifrån mig den" första upplevelsen""

  • Aleta
    miaik skrev 2010-05-04 12:41:54 följande:
    Aleta:Vi är alla olika och har olika relationer till våra parners, och även deras ex. Det är en väldigt komplex situatuion och även om jag inte vill halshugga (fast det tror jag ingen vill göra) min hubbys ex så är det för mig en upplevelse jag inte får dela första gången med min blivande man, för att de har upplev det. Och det medför en sorg. Sen väger ju självklart allt det goda upp, att vi har en stark och fin relation, att han är ett stort stöd för mig och jag för honom. Att det barnet är en produkt av mig och honom. Men samtidigt så har han varit med om "ett plus på stickan" två gånger förut, det blir inte den spännande, helt nya och fantastiska värld vi får uppleva tillsammans. Och även om det med absolut största sannolikhet blir nytt och stort är det ändå en liknande upplevelse han redan haft.. Därav sorgen.
    Sorg kan jag förstå. Det är ju något man inte får uppleva.

    Däremot ilskan mot en annan person (exet) har jag svårare för. 

  • Aleta
    sun moon skrev 2010-05-05 15:21:01 följande:
    Samma här.. jag skulle hellre vara ensam än att leva med någon som tycker illa om mina barn. De är en del av mitt liv som fanns först. Inget som man kan ångra och vill inte ångra heller. Älskar mina barn lika mycket som min BM.   Däremot har jag en "korrekt" relation till mitt ex, deras pappa. Vi lägger oss inte i varandras liv men pratar om vad som behövs ang. barnen. Vi sätter dom först. Barnen gillar hans fru och de gillar min BM. Men för den saken skull så är inte allt "lätt"  
    Bra sagt. 

    Man får tänka på att barn hör mycket mer än man tror och framför allt så tolkar de in en massa i allt som sägs. Om pappas nya klagar över att han redan har barn och hon ville vara först med den upplevelsen så kommer de automatiskt att tro att det är fel på dem själva. De kommer att anta att pappas nya vill att de aldrig skulle ha blivit födda (vilket ju faktiskt är sant) och kommer att må dåligt. Hur ska de kunna knyta an till en ny människa i sina liv som antyder att de inte är önskvärda.


    Det är bara att se till hur skilsmässobarn reagerar, de lägger skulden på sig själva över att mamma och pappa har flyttat isär. Det är inte alls långsökt att de snappar upp sådant här och tar det som en bekräftelse på att de verkligen är helt värdelösa och inte borde finnas till.

  • Aleta
    pyrro skrev 2010-05-06 20:34:29 följande:
    sun moon>> Kul för dig! Men jag gifter mig första gången (förhoppningsvis enda) av kärlek med en man jag delar barn och hus med. Även om jag skulle var upp över öronen förälskad och gifta mig en 2a gång så skulle jag känna det som en sorg och ett misslyckande att det var mitt 2a (även om jag skulle vara överlycklig att ha hittat kärlek igen)
    Jag är gift en andra gång och första gången var ett äkta sagobröllop.

    Andra gången var en riktig triumf, inget slår det för kärleken är så rätt den här gången. Vi gjorde inte på samma sätt utan gjorde allt personligt. Vi hade en borgerlig vigsel som vi själva hade bestämt exakt hur den skulle vara. Vi hade 120 gäster och firade i två dagar.


    Tack vare att jag hade haft mitt sagobröllop redan så hade jag inga problem med att bryta mig helt fri från traditioner och bara göra allt som kändes rätt och vi. Är det första gången så är det lätt att man vill ha allt som "ska" vara med.


    Jag hade kanske tänkt som du första gången jag gifte mig, men man växer och mognar som människa hela tiden. Man vet aldrig vad som finns bakom nästa vägkrök eller hur man kommer att reagera.


     

  • Aleta

    Katarina Michael:
    Jättetråkigt att din pappa reagerade så där. Han ska ju inte sitta bredvid din mamma utan mellan dig och din blivandes mamma. Din mamma sitter ju två personer bort från honom, nämligen mellan din blivande och hans pappa. De behöver alltså inte alls prata med varandra. 
    Om du tycker om både din mamma och din pappa så tycker jag att du ska placera dem så. Det är ju jättebra att du placerar nya respektive i närheten istället för längst bort, det visar att de hör hemma i familjen de med.


    Mitt råd till alla är att det är bäst att inte fråga en massa utan bara köra på. Det är mycket lättare att få saker att fungera då.


    Enligt etiketten så går blodsband för vid bröllopsplacering om det finns nya respektive, det är ju faktiskt de som är dina föräldrar från början. Enda anledningen att ändra på det är om man inte alls har någon relation med någon av de biologiska föräldrarna, då kan det vara läge att låta en annan person ta den platsen.


    Lyckat till och hoppas att det löser sig!

Svar på tråden Svartsjuka över barn sedan tidigare?