Svartsjuka över barn sedan tidigare?

Tänk i stället när du är helt hysterik över något när ni har ert barn och han kan lugna dig för att han har varit med om det förut.

Sedan tror jag helt klart att du tänker och analyserar aldeles för mycket och det är INTE bra för dig... Låt tiden utvisa i stället när det händer inte innan!

Jag förstår precis hur du känner, har varit i de tankarna när jag var tillsammans med mitt ex. Men om du ska gifta dig med den här mannen så gör ju du ett val med facit i handen (han har ett barn).  Tänk även på att det var 16 år sedan han "lyssnade på magen" osv. Det är ganska lång tid och jag tror han säkert ser fram emot att få dela det med dig.  Du är ju en annan person med en annan mage. Spela roll om ni inte gör allt för första gången, det blir ju ändå första gången för er.

Ett barn är alltid en stor sak oavsett hur många man har, och tänk efter lite:

Du skrev jättevackert i en annan tråd om att vara oskuld eller inte och att sex med den man älskar just då inte förminskar sexet med den man sedan gifter sig med. Det borde vara precis samma sak med barn. Annars kan man lika gärna säga det samma om precis alla aspekter i livet. 

Lyssna på dina egna kloka ord, det som hände då var en stor händelse just då, men nu är det du och just att det är du och han kommer att göra det till något mycket större.

jag har två barn sedan ett tidigare förhållande och väntar nu barn m min blivande make - och jag kan säga att visst har jag varit med om det förut, men denna gång är det Annorlunda, det känns så "mer rätt", även om jag _då_ tyckte det var rätt så känns det bättre nu, underbar känsla :)

Bara för att han har barn sedan innan betyder inte att han kommer tycka att era barn blir ett i mängden. Varje barn är unikt, likaså graviditeten och födelsen och allt därefter. Det är lika stort varje gång.
Jag tror till och med att det kan vara en fördel att han redan har ett barn. Ofta kan männen ha svårt att förstå hela processen med att bära ett barn och kanske även ibland ha svårt att knyta an till barnet eftersom det inte är männen som bär barnet. Ibland kan det vara svårt att fatta att det verkligen är en bebis därinne. Men han vet hur det är, han har gjort det en gång innan och han kanske kan ha större förståelse för dig (för att han sett det förr) och dina hormoner.

Mymlan 16:

Det är nästan som att jag skulle ha kunnat skriva inlägget, min blivande man har två barn (16 och 13) som bor hos oss varannan vecka. Vi står i starten för att skaffa barn tillsammans, något jag längtar helt otroligt mycket efter och det känns fantastiskt att jag VET att han är en superbra pappa. Men jag drabbas också titt som tätt av just den känslan att det inte är hans första gång, att han och hans ex upplevt allt tillsammans. Jag kan drömma mardrömmar om att jämföras med henne, hur hon var vid graviditeten och att allt vi upplever under småbarnsåren jämförs med henne.... Vi har pratat en del om detta och han säger att han knappt minns hur det var och att allt kommer att vara som nytt för honom också. Jag vet att allt sitter i mitt huvud, men ibland är det svårt att släppa.

Ingen tröst, men jag tycker det känns otroligt skönt att jag inte är ensam om att känns på det sättet.

Kram

Tack alla som skriver!! ;)

Och Miaik: Vad skönt att jag inte är den enda som känner så här!! Håller med precis med om vad du skriver; det om att man vet att han är en superbra pappa osv. Och visst sitter "svartsjukan" inne i ens eget huvud, men det är ju ett fakta mer än en tröst när det sätter åt tyvärr... Det blir ett spöke som då och då kastar sin skugga över något som bara borde vara bara roligt. Vi får väl trösta oss med vad anna skriver ovan och med att vi vet att det finns fler av oss.. ;) ! (Återigen, skönt att du känner samma!)
Kram =)

Du är definitivt inte den enda som känner så. Jag har brottats med de känslorna med. Jag gifter mig med en man som har en dotter som är 4år. Det tog slut mellan han och exet när hon föddes och jag kom in i bilden drygt ett år senare. Jag var med på första stegen, jag var med på första riktiga orden osv. men han har ju fortfarande varit gravid med henne.

 Jag har vid flertalet tillfällen velat halshugga kvinnan för att hon tagit ifrån mig den" första upplevelsen", men tyvärr finns det inget att göra mer än att acceptera att han redan gjort det där. Jag försöker istället fokusera på hur han är med barn. Min m2b är en bra pappa, riktigt bra. Det känns viktigt för mig att fokusera på hur han kommer vara mot våra framtida barn istället för att fokusera på att han redan gått igenom graviditeten en gång innan. Där kan kanske tillochmed vara fördelar med att han vet hur en gravid kvinna behöver behandlas, ni kanske tillomed undviker onödiga bråk pga. att han redan gått igenom det...who knows?! försök att inte tänka på det, men kan driva sig till vansinne...

HannaLuz och HappyE. Själv reagerar jag väldigt negativt när jag ser vad ni skriver. Jag kan inte förstå hur man kan lägga så mycket vikt vid att vara först. Allt hänger ju på det man har tillsammans. Det går kalla kårar längs min ryggrad när jag läser:
"Jag har vid flertalet tillfällen velat halshugga kvinnan för att hon tagit ifrån mig den" första upplevelsen""