Svartsjuka över barn sedan tidigare?

Men pyrro, vad händer om din karl dör?  Kommer du aldrig gifta om dig?

Min mormor sa att man aldrig blir hel som människa om man sörjer det som var, istället glädjs åt  framtiden och nuet.

Jag litar på min mormor, hon var en vis kvinna.

Skall sägas jag gifte mig av kärlek första gången och jag gör det av kärlek andra gången med, men min första make  gjorde det inte.

Aleta, Kattpoet>> om ni läser vad jag skrev så skulle jag visst kunna gifta mig igen (om maklen dör eller om det går åt pipan trots allt). Vi kommer att ha ett jättelitet bröllop precis som vi vill ha det, skulle jag göra om det kanske jag känner för ett prinsess-bröllop vem vet. Jag säger inte att jag inte skulle kunna vara t o m lyckligare 2a gången bara att med min syn på äktenskapet så skulle jag känna en sorg över att det första inte varade, oavsett om det var död, otrohet whatever som orsakade det. Man kan ändå glädjas åt nutid och framtid! 

Men nu var det ju inte det här tråden handlade om utan svartsjuka på tidigare barn, och ja jag har full förståelse för att man kan känna så utan att man på något sätt än en sämre person eller styvförälder för det.

Nej, jag tänker inte vara snäll och rar. 

  Ja det är mänskligt att känna så här, ja det är det  MEN  svartsjuka har aldrig lett till något gott!

Svartsjuka förstör, skapar bariärrer och problem och har alltid gjort det.

Så det bästa är att finna ett sätt att ta hand om sin svartsjuka, bearbeta den och gå vidare.

Bara sagt att de är MÄNSKLIGT att känna så och att de är många som känner så....

Se de på andra hållet oxå skillsmässorbarn kan oxå känna svartsjuka mot sin mammas eller pappas nya och då måste dem med bearbeta de...

Allt är en process som ibland måste få ta tid, man måste få känna att de är inte onormalt att känna som man gör, för första steget är ändå att acceptera att man känner som man gör och sen därefter ta tag i de och göra något åt de hela.

När jag ändå är inne här där de finns många som ska gifta sig med killar/tjejer som har barn sen tidigare, så undrar jag hur ni hade reaerat om deras barn vill under sitt bröllop ha mamma och pappa sittande längst fram i kyrkan brevid varandra som är enligt tradtionen samt ha dem sittan framme vi honörsbordet utan er? Självklart får ni sitta i närheten.

Anledningen til att jag frågar är att jag själv och mina syskon ALLTID tagit hänsyn till att våra föräldrar är skilda och ha ny familj, vi har alltid haft två jular, två kalas (även vid vuxen ålder) allt för att dem ska slippa träffas, men jag vil inte ha två bröllop som ni säkert förstår och jag vill gärna följa traditionen och har mina föräldrar vid hönörsbordet (men de finns inte plats för deras respektive) lika så vid cermonin, de finns bara 3 platser på varje sida då vi ska gifta oss i tält och för mi känns de fel att bara den ena styvföräldern får sitta med mina föräldrar, så då tycker jag ingen av dem ska sitta där. Däremot tänkte jag låta dem sitta precis raden bakom. Ang festen kommer vi även den har även detta i tält och honörsordet går därför inte tt göra större än 6 personer. men tänkte att styvföräldrarna skulle få sitta närmast hönörsbordet så de ändå kan pratar med varandra (dessutom så sitter ju inte mina föräldar brevid varandra under middag).

Men när jag frågade pappa om de var okej av artighet så blev han förbannad och menade att jag måste accepter att han har en ny (dem har varit tillsammans i 18 år) medan jag menar på att hon måste acceptera att han är min pappa och min mamma är min mamma och att jag vill ha dem tillsammans unde cermonin och duka enligt tradtionen. Jag tyckte jag har alltid tagit hänsyn kan inte dem svälja stoltheten (för jag uppplever att det är de är) en dag för min skull, de är 20 min de behöver sitta tillsammans och de skulle betyda otroligt mycket för mig. Min farmor förstod mig och lovade att prata med honom men även hon har jag blivit ovän med pga andra omständigheter så hon kommer inte komma på bröllop, hon acceptera inte min sambo och betet sig riktigt illa så jag vill inte heller har henne där men ändå valt bjuda in henne för att inte sjunka til hennes nivå.

Mammas nya och mamma bryr sig inte utan acceptera att jag vill ha de som jag vill, mammas nya som har en son sen tidigare förhållande sa att han skulle självklart stå ut att sitta brevid sitt ex om de betyde mycket för sonen, och då hade han skitit i vad mamma hade tyckte om de.

Så frågan är begär jag för mycket att få ha mamma och pappa på första raden ihop (vem ska jag annars välja som ska sitta på första raden, mamma eller pappa, vem jag än väljer så kommer jag känna att jag valde den andra framför den andra) och att pappa och hans fru inte får sitta ihop eller mitt i motvarandra utan enbart i närheten av varandra?

Jag tycker du ska bryta tradtionen i detta fall, tradtionen var skapad när folk inte skilde sig, så den funkar inte idag.

Du kanske också ska prata med pappa varför han känner att du  under 18 års tid inte accepterat din styvmamma, det är ju inte bara något som man vräker ur  sig.

Nåja,  jag skulle sätta dem så här.....  pappa, pappasfru,  mammas karl, mamma  och då har ni en buffert mellan mamma och pappa.

Katarina Michael:
Jättetråkigt att din pappa reagerade så där. Han ska ju inte sitta bredvid din mamma utan mellan dig och din blivandes mamma. Din mamma sitter ju två personer bort från honom, nämligen mellan din blivande och hans pappa. De behöver alltså inte alls prata med varandra. 
Om du tycker om både din mamma och din pappa så tycker jag att du ska placera dem så. Det är ju jättebra att du placerar nya respektive i närheten istället för längst bort, det visar att de hör hemma i familjen de med.

Mitt råd till alla är att det är bäst att inte fråga en massa utan bara köra på. Det är mycket lättare att få saker att fungera då.

Enligt etiketten så går blodsband för vid bröllopsplacering om det finns nya respektive, det är ju faktiskt de som är dina föräldrar från början. Enda anledningen att ändra på det är om man inte alls har någon relation med någon av de biologiska föräldrarna, då kan det vara läge att låta en annan person ta den platsen.

Lyckat till och hoppas att det löser sig!

hej du!

jag läste ditt inlägg (dock inte alla svar) och regagerade nog på en helt annan sak.

Jag tycker att det är jättebra att du har en fin relation med din fästmans son. Det är ofta som det kan bli problem just i den sortens relationer. Det som jag reagerade på var att din man helt öppet kan tycka att det nog inte kommer vara lika underbart med ett andra barn. Det är väll självklart att det borde vara det. Det är ju inte som att man trycker på en reprisknapp... ingen graviditet är väll den andra lik?

Jag känner själv att jag blir lite upprörd på din fästman som inte kan förstå att det han säger till dig gör dig ledsen. Det egentliga problemet är ju faktiskt inte hans son utan hur han själv reagerar. Du kan inte vara avundssjuk på sonen utan avundssjuk på de händelserna som fanns runt om honom när han var liten. Därimot har du helt rätt i dina känslor då din man inte på nått sätt verkar få dig att känna dig som hans riktiga nr1 när han verkar vara så enkelspårig.

Har du berättat för honom att det han säger gör dig ledsen och osäker? Hur ska du då få känna dig som hans speciellt utvalda

Barn är ju en av de största händelserna i livet och han får det att låta som att du inte är värd att få känna det. Bara för att han har vart med om det tidigare. 

Jag vet inte om jag överreagerar men jag blir faktiskt ledsen för din skull.

Hoppas att det löser sig!

Hjärtekramar!

Jag respeketer absolut min pappas fru, men hon är fortfarande svartsjuk efter 18 års förhållande att min mamma inte ens fick ringa och berätta för min pappa att jag låg inlagd akut på sjukhuset. Mamma och pappa kan inte vitsas i samma rum om min pappas fru är med, utan frun är de inga problem, är inte bara vi utan hela min pappas släkt som säger att min styvmor är svartsjuk still, och vi barn har accepterat och respekterat min styvmor till den grad att vi ALLTID haft två fester utom just nu på bröllopet....
1 gång på 18 år hon behöver respektera mig och ta hänsyn till mig...

Men som du säger jag ska nog sluta fråga och så får de helt enkelt bita ihop.

Fundera på att låta folk sätta sig hur de vill på vigslen, typ bara skriva "brudens föräldrar" och "brudgummen föräldrar" på första raden så får pappa o hans fru själv bestämma om de vill dela upp sig eller om de väljer att sätta sig längre bak, men då har jag ändå gett pappa chansen att sitta längst fram....

cityalven, nu undrar jag om du verkligen läst TS rätt? För hennes man säger ju att det naturligtvis INTE skulle vara en mindre upplevelse på något sätt...