Svartsjuka över barn sedan tidigare?

Aleta:

Vi är alla olika och har olika relationer till våra parners, och även deras ex. Det är en väldigt komplex situatuion och även om jag inte vill halshugga (fast det tror jag ingen vill göra) min hubbys ex så är det för mig en upplevelse jag inte får dela första gången med min blivande man, för att de har upplev det. Och det medför en sorg. Sen väger ju självklart allt det goda upp, att vi har en stark och fin relation, att han är ett stort stöd för mig och jag för honom. Att det barnet är en produkt av mig och honom. Men samtidigt så har han varit med om "ett plus på stickan" två gånger förut, det blir inte den spännande, helt nya och fantastiska värld vi får uppleva tillsammans. Och även om det med absolut största sannolikhet blir nytt och stort är det ändå en liknande upplevelse han redan haft.. Därav sorgen.

Däremot ilskan mot en annan person (exet) har jag svårare för. 

Precis som miaik skriver så finns det många aspekter av relationerna till ex, sånt man inte behöver gå in på här. Allting här på BT är ju verkligen inte bokstavligt menat heller...

Jag har barn sedan tidigare äktenskap och jag och min BM kommer inte att skaffa barn tillsammans. Jag blir också lite smått upprörd när jag läser här. Jag tycker att ni får acceptera fakta eller lämna förhållandet.. sorry lite hård  

Jag tycker inte alls att det är konstigt att man känner så!

Jag skulle själv inte vilja att min blivande man hade barn med någon annan, dels för att jag vill dela den upplevelsen med min man och att vi ska gå in i det med samma förutsättningar, men dels också för att jag inte vill att han ska vara bunden till ett ex på det sättet. Jag vill att vi ska kunna flytta vart vi vill och fira högtider och semestrar hur vi vill utan att behöva ta hänsyn till något ex och de barn han har med henne. 

Många tycker säkert att jag är självisk som tänker så här men jag anser att det är mitt liv och upp till mig att bygga det liv jag vill ha på det sätt jag vill. Jag vill helt enkelt inte vara bunden och anpassa mig till en tredje person som jag inte har valt.  Av den här anledningen har jag därför aldrig inlett något förhållande med någon som har barn, har det kommit fram att han har det har jag insett att han inte är något för mig och backat. Har man redan gått in i ett sådant förhållande får man dock kanske som ovanstående inlägg säger acceptera eller lämna. Men jag tycker ändå att man har rätt till sina känslor, bara man inte låter de ta över och förstöra äktenskapet eller gå ut över barnen på något sätt. 

Ja, men man kan faktiskt både acceptera fakta och känna stor kärlek till bonusbarnen MEN bli illa berörd ibland. T.ex. när exet ifråga beter sig väldigt illa mot en inför barnen, eller andra trevligheter som kan hända. Sen kan man läsa saker på olika sätt, göra det lätt för sig med en enda absolut tolkning... Tycker inte att man ska döma folk så lätt.

Självklart har man rätt till att känna och att ha känslor.. men man måste också tänka efter hur det känns för barnen (som redan finns) och ta hänsyn till dessa. Vi är vuxna.. barnen är bara barn.

Skrev nog det också tror jag. Håller med iaf, det finns inga ursäkter när vuxna tar ut sina känslor och problem på barnen. Jag blir så arg när peroner använder barnen som ett maktmedel gentemot varandra.

Jag vet verkligen vad jag vill med mitt liv  tycker det är viktigt att man tar ansvar för sitt eget liv och lycka och inte ser det som någon annans uppgift. Man väljer ju själv partner och vilken livssituation man skapar i förhållandet med den, gillar man inte att den personen har barn får man välja om man kan leva med det eller inte. Kärleken kanske är blind men det är därför vi har ett förnuft också  

Min man har en 19 årig dotter, hon är mitt barn rakt av,  hon föddes ur mitt hjärta och  jag älskar henne .

Jag vägrar göra en skilland på hans och hennes barn, hon är mitt lika mycke som  vilket barn jag och  min man får.

Min man älskar min attityd eftersom  det gör att vi startar inte som tre , utan att vi startar som en familj.

Om du  inte kan knyta an till ditt bonusbarn utan känner att han tog något viktigt ifrån dig kommer detta skapa problem i framtiden.

Du måste ändra din attityd, se det som så här, detta  är er första barn tillsammans, detta är eran upplevelse och ingen annans.

Skulle ett giftemål vara sämre bara för att man gör det en andra gång?

Smakar en kanel bulle sämre bara för att det inte första gången man äter den?

Tänk lite.... du har ett  stort ansvar emot  framtida barn och dåtida ungar-.