Svartsjuka över barn sedan tidigare?

Min man har en 19 årig dotter, hon är mitt barn rakt av,  hon föddes ur mitt hjärta och  jag älskar henne .

Jag vägrar göra en skilland på hans och hennes barn, hon är mitt lika mycke som  vilket barn jag och  min man får.

Min man älskar min attityd eftersom  det gör att vi startar inte som tre , utan att vi startar som en familj.

Om du  inte kan knyta an till ditt bonusbarn utan känner att han tog något viktigt ifrån dig kommer detta skapa problem i framtiden.

Du måste ändra din attityd, se det som så här, detta  är er första barn tillsammans, detta är eran upplevelse och ingen annans.

Skulle ett giftemål vara sämre bara för att man gör det en andra gång?

Smakar en kanel bulle sämre bara för att det inte första gången man äter den?

Tänk lite.... du har ett  stort ansvar emot  framtida barn och dåtida ungar-.

Jag är inne på mitt andra giftermål, det ny upplevelse helt och hållet, inte alls som mitt första  och till viss del är det bättre än det första.

Man gör inte rätt alltid första gången.

Och jag är inne på mitt andra styvbarn, båda barnen är mina i mitt hjärta, jag växte upp med  tankesättet  ett barn behövs inte födas av mamma, de kan växa ur hjärtat.

Så  jag ser mina barn  som vilken adoptivförälder som helst skulle se dem, som sina. Ja att jag  inte lagligt har adopterat dem har inte med saken att göra.

Och kanelbullar..... bara för  att man har gjort något innan, betyder inte att man inte kan göra det bättre?

Varje  sak du gör  varje dag är en ny upplevelse, även om du bara diskar ur din te mugg och äter en kanelbulle  eftersom utgången är aldrig exakt identiskt  med vad du gjorde  förra gången.

Samma är det med barn och barnafödande och livet i allmänhet.

Grämer man sig över något, så skapar man problem, men är man öppen och posetiv och ser framåt  då blir allt mycke roligare.

Och ingen här kan förändra det förflutna, så acceptera det  och gör det bästa av det istället.

Och det är inte kul att inte vara älskad för att man råkade födas fel, det är något man själv inte har valt.

Min älskade styvdotter är 18 , 19 i höst  och som hon själv sa  You are the Mother I allways wanted.

Hon sa att det klickade direkt när  hon såg min för första gången, vilket var under sommaren då jag var och hälsade på hennes pappa  och jag var  då tillsammans med en annan kille som var med mig...

Den historien slutade lyckligt.

Att våga älska är viktigt, att känna sorg över saker och ting man inte kan ändra på är bara slöseri med energi

Men pyrro, vad händer om din karl dör?  Kommer du aldrig gifta om dig?

Min mormor sa att man aldrig blir hel som människa om man sörjer det som var, istället glädjs åt  framtiden och nuet.

Jag litar på min mormor, hon var en vis kvinna.

Skall sägas jag gifte mig av kärlek första gången och jag gör det av kärlek andra gången med, men min första make  gjorde det inte.

Nej, jag tänker inte vara snäll och rar. 

  Ja det är mänskligt att känna så här, ja det är det  MEN  svartsjuka har aldrig lett till något gott!

Svartsjuka förstör, skapar bariärrer och problem och har alltid gjort det.

Så det bästa är att finna ett sätt att ta hand om sin svartsjuka, bearbeta den och gå vidare.

Jag tycker du ska bryta tradtionen i detta fall, tradtionen var skapad när folk inte skilde sig, så den funkar inte idag.

Du kanske också ska prata med pappa varför han känner att du  under 18 års tid inte accepterat din styvmamma, det är ju inte bara något som man vräker ur  sig.

Nåja,  jag skulle sätta dem så här.....  pappa, pappasfru,  mammas karl, mamma  och då har ni en buffert mellan mamma och pappa.

Men du då är ju din  styvmor som tjejen som skrev inlägget här, svartsjuk på sitt styvbarn och du har då själv sett hur bra det har gått.

Alla problem har en lösningen ibland får man ta dem lite alternativt  kreativt och nej du ska inte skita i dina svärföäldrar, det sa jag aldrig, det var du som sa det.