Jag har barn sedan tidigare äktenskap och jag och min BM kommer inte att skaffa barn tillsammans. Jag blir också lite smått upprörd när jag läser här. Jag tycker att ni får acceptera fakta eller lämna förhållandet.. sorry lite hård 
Självklart har man rätt till att känna och att ha känslor.. men man måste också tänka efter hur det känns för barnen (som redan finns) och ta hänsyn till dessa. Vi är vuxna.. barnen är bara barn.
Däremot har jag en "korrekt" relation till mitt ex, deras pappa. Vi lägger oss inte i varandras liv men pratar om vad som behövs ang. barnen. Vi sätter dom först. Barnen gillar hans fru och de gillar min BM. Men för den saken skull så är inte allt "lätt"
Första gången jag gifta mig så var det efter vi hade varit tillsammans i 10år, hade 2 barn, hus osv osv. Vi gifte oss också bogerligt och hemligt.
Denna gången blir det "på riktigt" kyrkobröllop, fest, bröllopsresa.. och ca 1½ år efter vi blev tillsammans.
Första gången var det mest för det juridiska.. denna gången är det kärlek.
Jag tycker synd om dig att dina föräldrar ska hålla på såhär.. Jag tycker att man får acceptera faktum och bete sig som föräldrar vid ett bröllop. Jag skulle önska att alla kunde "växa" upp lite
Och ang svartsjukan som tråden handlar om så önskar jag att ni tar tag och bearbetar den så att det inte blir en belastning på ert äktenskap och snälla snälla ni gör ingen skillnad på det tidigare barnen och era barn tillsammans. Jag vet hur det känns att bara vara värd som "extra oavlönad arbetskraft" och det är inte kul och sätter spår i en för livet.
