Kattpoet skrev 2010-05-07 20:07:09 följande:
Nej, jag tänker inte vara snäll och rar. Ja det är mänskligt att känna så här, ja det är det MEN svartsjuka har aldrig lett till något gott! Svartsjuka förstör, skapar bariärrer och problem och har alltid gjort det. Så det bästa är att finna ett sätt att ta hand om sin svartsjuka, bearbeta den och gå vidare.
Är väl ändå ingen som sagt att de är något bra?
Bara sagt att de är MÄNSKLIGT att känna så och att de är många som känner så....
Se de på andra hållet oxå skillsmässorbarn kan oxå känna svartsjuka mot sin mammas eller pappas nya och då måste dem med bearbeta de...
Allt är en process som ibland måste få ta tid, man måste få känna att de är inte onormalt att känna som man gör, för första steget är ändå att acceptera att man känner som man gör och sen därefter ta tag i de och göra något åt de hela.
När jag ändå är inne här där de finns många som ska gifta sig med killar/tjejer som har barn sen tidigare, så undrar jag hur ni hade reaerat om deras barn vill under sitt bröllop ha mamma och pappa sittande längst fram i kyrkan brevid varandra som är enligt tradtionen samt ha dem sittan framme vi honörsbordet utan er? Självklart får ni sitta i närheten.
Anledningen til att jag frågar är att jag själv och mina syskon ALLTID tagit hänsyn till att våra föräldrar är skilda och ha ny familj, vi har alltid haft två jular, två kalas (även vid vuxen ålder) allt för att dem ska slippa träffas, men jag vil inte ha två bröllop som ni säkert förstår och jag vill gärna följa traditionen och har mina föräldrar vid hönörsbordet (men de finns inte plats för deras respektive) lika så vid cermonin, de finns bara 3 platser på varje sida då vi ska gifta oss i tält och för mi känns de fel att bara den ena styvföräldern får sitta med mina föräldrar, så då tycker jag ingen av dem ska sitta där. Däremot tänkte jag låta dem sitta precis raden bakom. Ang festen kommer vi även den har även detta i tält och honörsordet går därför inte tt göra större än 6 personer. men tänkte att styvföräldrarna skulle få sitta närmast hönörsbordet så de ändå kan pratar med varandra (dessutom så sitter ju inte mina föräldar brevid varandra under middag).
Men när jag frågade pappa om de var okej av artighet så blev han förbannad och menade att jag måste accepter att han har en ny (dem har varit tillsammans i 18 år) medan jag menar på att hon måste acceptera att han är min pappa och min mamma är min mamma och att jag vill ha dem tillsammans unde cermonin och duka enligt tradtionen. Jag tyckte jag har alltid tagit hänsyn kan inte dem svälja stoltheten (för jag uppplever att det är de är) en dag för min skull, de är 20 min de behöver sitta tillsammans och de skulle betyda otroligt mycket för mig. Min farmor förstod mig och lovade att prata med honom men även hon har jag blivit ovän med pga andra omständigheter så hon kommer inte komma på bröllop, hon acceptera inte min sambo och betet sig riktigt illa så jag vill inte heller har henne där men ändå valt bjuda in henne för att inte sjunka til hennes nivå.
Mammas nya och mamma bryr sig inte utan acceptera att jag vill ha de som jag vill, mammas nya som har en son sen tidigare förhållande sa att han skulle självklart stå ut att sitta brevid sitt ex om de betyde mycket för sonen, och då hade han skitit i vad mamma hade tyckte om de.
Så frågan är begär jag för mycket att få ha mamma och pappa på första raden ihop (vem ska jag annars välja som ska sitta på första raden, mamma eller pappa, vem jag än väljer så kommer jag känna att jag valde den andra framför den andra) och att pappa och hans fru inte får sitta ihop eller mitt i motvarandra utan enbart i närheten av varandra?
