Vad tycker ni om hur han gör??

Jag har inget behov av att kontrollera min m2b. Han försvinner också iväg på kortare eller längre turer utan att säga var han ska. Blir han borta länge eller att jag undrar vart han tar vägen ringer jag och frågar. Oftast bryr jag mig inte dock. Han har ju rätt till sitt liv han med. Han vet kanske inte alltid ens vad som ska hända. Vet gånger han gått upp och handlat tiden har gått, jag ringer  upp och frågar vart han tagit vägen. "Jag träffade en kompis så vi tog en fika" eller något. Själv åker jag också iväg ibland utan att säga var. Även om det inte är lika ofta brukar oftast säga vem jag ska träffa. Men ibland känner jag bara för att åka iväg en sväng och vara för mig själv. Mår du dåligt av det ska du så klart ta upp det. Det är inget sätt att bete sig på om han får dig att må dåligt.mittid: Killar är inte som tjejer dom gör väldigt ofta saker utan att koppla in hjärnan. Vissa saker som vi ser som självklara ser inte dom och tvärt om, vissa saker dom ser som självklara ser inte vi. Det bästa är att lära sig sin partners tankemönster. Det tar tid men ökar förståelsen för varandra. TS har ju sagt att han periodvis blir bättre så det behöver inte alls ha med själviskhet att göra det kanske bara är tanklöshet.

I vår värld, min och min sambos, handlar det mer om respekt för varandras tid än kontrollbehov.Jag vill veta när folk i huset kommer hem ifall jag ska lägga möda på matlagning. Kommer ingen kan jag fasen lika gärna käka gröt.Drar min smabo iväg på något så påverkar det ju vad jag kan göra med MIN dag också, nu när vi har barn framförallt. Att fråga är det OK, innebär inte att behöva be om lov utan att man kollar av ifall den andre har planer som påverkas av mina val.Och ett visst mått av kompromisser-ofta ett rätt stort-ingår i att leva med en annan människa. Jag vill heller inte behöva oroa mig vare sig för att sonen blivit överkörd när han är ute och cyklar eller att sambon somnat vid ratten. De ska heller inte behöva undra vart jag tagit vägen. Det är därför man skriver en lapp eller skickar ett sms. Min son är bra mycket tryggare hemma ensam om det ligger en lapp "är på promenad, kommer snart/mamma". Jag tycker det är väldigt fint och väluppfortsat och omtänksamt ifall han själv hör av sig så jag vet när tider ändras och inte bara försvinner. Blir min sambo sen hem från jobbet uppskattar jag om han ringer hem så jag slipper undra. Särskilt med det snökaos vi hade i vinter.Att man sedan ibland prioriterar och värderar tiden och olika stunder olika högt, det är ännu en sak och något man knappast bara behöver prata om en gång.Jag kan höra min sambo "jag diskar väl för fan när JAG vill" ja fast det gör mig ledsen att du inte vill göra det medan jag nattar sonen så vi sedan kan få sätta oss tillsammans och ha lite gemensam tid i vardagen...Men du kan ju inte göra så mycket annat än berätta vad du vill ha ut av din dag och ert förhållande, vad som gör dg rädd, glad orolig och så vidare.