<!-- /* Style Definitions */ p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal {mso-style-parent:""; margin:0cm; margin-bottom:.0001pt; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman"; mso-ansi-language:EN-US;} p {mso-margin-top-alt:auto; margin-right:0cm; mso-margin-bottom-alt:auto; margin-left:0cm; mso-pagination:widow-orphan; font-size:12.0pt; font-family:"Times New Roman"; mso-fareast-font-family:"Times New Roman";} @page Section1 {size:595.3pt 841.9pt; margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt; mso-header-margin:35.4pt; mso-footer-margin:35.4pt; mso-paper-source:0;} div.Section1 {page:Section1;} -->
Hej alla.
Ursäkta att jag inte hängt med i tråden. Det ser ut som om ni greppat det ändå. Tack.
Det var verkligen inte min mening att förolämpa någon. Min tro är att alla föreningar mellan två väsen är heliga oavsett tro eller spirituallitet. Det är självklart samma värde som ska tillskrivas alla typer av ceremonier oavsett storlek. Jag själv gör ibland till exempel ceremonier i min ensamhet för min egen skull. Det är känslorna som ger den värde. Och det är det som är det allra viktigaste, att få som man vill ha det så att det känns rätt. Det är därför jag ville lyfta fram att det finns ett större spektra av, ja faktiskt borgerliga vigslar. För det blir väl det antar jag om man hämtar ut papper från rådhuset och sedan håller en egen ceremoni. Små ceremonier blir onekligen mer påtagliga och personliga i min åsikt. Inte i det att man lägger sin egen prägel på ceremonin men i gemenskapen i en liten grupp. Skrämmande kan det vara.
Det är även ett underbart verktyg för de som har en tro som inte har präster eller prästinnor med vigselrätt i Sverige. Eller till de som inte kan hitta en präst av sin egen religion som då kan vända sig till en multispirituell präst eller prästinna.
Lev väl.