I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...

Daa jag tror det stålar något alldels underbart om dig.

Vi diskuterade här för ett tag sedan om man var knäpp när man tyckte det var jobbigt när folk rycker barnen ur ens famn etc. Efter en vistelse i Oslo har jag kommit på att jag inte är knäpp för där klarade jag av att någon annan höll E hur bra som helst. Varför??? JO makens faster visade hänsyn. E rycktes aldrig ur våra famnar även om fastern ville vara så mycket som möjligt med henne. Allt skedde hela tiden på E´s vilkor, var hon trött så var hon, ville hon leka så busade de. Det viktiga för fastern var att spendera tid med E men hela tiden på Es vilkor. Skrek E av någon anledning så tog hade hon hörsamat från tidigare hur vi brukar göra och testade detta, försökt inte uppfinna egna sätt bara för att hon inte ville göra som oss.

Idag däremot så kom E´s farfar hit han hann inte innanför dörren innan E var ryckt ur min famn. Denna gång gick det som tur var bra utan gallskrik. Men jag fixar det inte, det går så fort så jag hinner inte hindra det och vad skall jag säga när han väl gjort det? "ge tillbaka mitt barn???" Det är ju ändå farfar som bara är glad över att se sitt barnbarn. Men ajg blir fullkomligt galen, mår dåligt och det ända jag tänkte på under resterande kvart han var här var att han ryckt mitt barn ur min famn. Det var egentligen trevligt att ha honom här men det hjälper inte jag blir mer o mer anti för att jag måste slåss om mitt barn.

Ja ge hit!!!

Blommis vilket äventyr. Tänk om embryot fäster och det blir en knodd då har ni en rolig historia att berätta om några år.  *hoppas hoppas hoppas, skickar iväg en bön, dansar lite extra i fertilitetsdansen och vad helst annat som kan hjälpa till*

Jag har inte hunnit logga in men har tjuvläst här så jag satt här och vinkade förtvivlat till dig igår även om du inte märkte det.

skickar en extra kram till Fru E

Ni har helt rätt att vi behöver prata med våra föräldrar om hur vi tycker de skall skärpa sig lite. Det är inte bara svärfar som kan reta mig till skogstokig.
 Mina har nog lugnat sig när det gäller att rycka E ur våra famnar, pappa är dock lite väl alert mellan varven men jag har lättare att hantera mina föräldrar. Idag fick dock mamma sig en tillsägelse vänlig men bestämd. HOn höll på att råka väcka lilltjejen som sov så gott i vagnen bara för att hon skulle dit och flytta o pilla i onödan vilket jag bad henne låta bli just av för risken att väcka henne. Nu gick det bra men jag fick i allafall talat om att det vore skönt om de kunde lyssna lite mer på oss.

Imorgon skall vi träffa hela Peters familj, lite nervös är jag för hur det skall gå. Där finns många som kan slita o dra enormt i E. Maken har ialla fall förstått hur jag känner och han håller ju med mig även om han inte psykiskt reagerar som jag. Så han har sagt att han skall ta E när vi kommer till släkten imorgon och säga till dem att lugna sig om de börjar rycka i henne. Så får vi se hur det går....

Ja alltså av det förra inlägget får ni anledningen till att jag varit frånvarande hela dagen. Jag har varit hos mina föräldrar och myst. Fick en sådan stark längtan efter dem och att låta E mysa med dem en hel dag så jag tog bilen och pyste upp.

Daa morr vad jobbigt när allt går fel. HOppas det gick bättre senare.

Ninnis hur känns svensson livet???

Hur är det med Fru Bygg?

Villemoa gott med sommarlov snart.

Nu skall jag krypa ner hos mannen som jag inte sett mycket av idag.
gonatt

♥Lillskruttan♥

Jag har precis kommit in från en sådan promenad; en trött i vagnen som bara gnäller men vägrar stänga ögonen. men till slut så, nu borde jag äta lunch och stryka makens skjorta inför kvällens student.
Men först vill jag ju mysa lite med er.