I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...
Leksi: så skönt att det verkar ha vänt. *kramar om*
Leksi: så skönt att det verkar ha vänt. *kramar om*
Kul att det känns bra att måla. Snart är det dags för oss att ta oss an huset.
Jag tyckte det lät lite märkligt med tanke på att du har börjat jogga för inte så länge sedan. Men en liten stund tänkte jag "Wow!"
Känns det bättre med joggingen nu?
Härligt. *blir varm i hjärtat*
Nu ska vi iväg för att servera på en ungdomskväll i kyrkan. Det är ett gäng lokala unga förmågor som spelar. Ska bli intressant. Både musiken och att se hur jag reagerar på lukten från den kryddstarka köttfärssåsen (antingen blir det plågsamt eller så kommer jag att nalla från den hela kvällen. )
GAAAH! *håller fru E:s hand hårt*
Sonja-mil (förlåt Sonja , men...)
Ja, vi hoppas på det bästa!
Det gick bra. Eller ganska. Den luktade så fantastiskt gott, så bara efter några minuter började jag längta tills mitt pass var över så att jag kunde få mig en macka. Men tiden gick jäääättesakta. Och där stod jag och nästan dreglade.
Har en dålig känsla i kroppen idag och är av och till djupt orolig. Just nu har den värsta oroskänslan lugnat ner sig, men den hämtar sig nog snart.
Skitjobbigt. Jag är less på att gnälla över min oro, för den kanske är helt obefogad, men den är verkligen en del av min tillvaro just nu.
I helgen har vi varit lite nöjda över att vi har klarat oss förbi 5+6, som ju var den dagen då allt tog slut sist.