I vått och torrt, under aftonstjärna och midnattssol...

Litegrann av den dåliga känslan kan kanske förklaras av väderomslaget. Det är sådär tungt och fuktigt i luften, sådär så att alla hasar omkring och har lite småont i huvudet.
Men det är också de där pulseringarna och vibrationerna "där nere", som har fått sällskap av ett och annat stick, som gör mig ytterst illa till mods.

Mitt landsting är mycket restriktiva med VUL, så något sådant lär jag inte få. Kanske måste kolla om det finns något privat ställe där man kan få betala för sig. Det kan ju vara värt priset för att få behålla förståndet.

Utbudet är ju inte jättestort här i trakterna. Såhär står det på en hemsida (för en privat aktör): "Vi gör ultraljud enbart på medicinsk indikation." Oro lär ju knappas kvala in som medicinsk indikation.

Oj. Det är ju på gång nu! *kniper ännu lite hårdare med tummarna*

Loggar in med en snabb tanke som slog mig: finns det någon klinik i Stockholm som har helgöppet och som hypotetiskt sett skulle kunna tänka sig ta emot mig nu på lördag eller söndag?

Hola!

Ninnis: så spännande med besluten! *sjukt nyfiken. Eller lite iaf* Hoppas på att allt faller på plats på absolut bästa sätt.

*tar emot positiva tankar och kramar. Och kramar hårt tillbaka förstås*

Igårkväll fick jag bekräftat att den dåliga känslan i kroppen med stor sannolikhet inte är något annat än en förkylning i kroppen: lite ont i halsen och småsnuvig. Sällan har en aning om förkylning känts lika välkommen.
Just idag känner jag att jag inte tänker propsa på eller fara ovarsamt fram med sanningen för att få ett VUL. Jag tänker helt enkelt försöka hålla tankar och känslor i strama tyglar. Det finns ingen anledning till att oroa sig förrän blodet kommer. Om det kommer. Så nu är det stenhårt: jag ska inte överanalysera alla konstiga sensationer som förekommer. Jag. Ska. Inte. (hur jag sedan lyckas är ju som bekant en helt annan historia Coachning, Ninnis? *försöker se bedjande ut*).

*hakar på*

Ja, nog är det sannerligen brudöverlämningstrådarnas brudöverlämningstråd. Den känns viktigare än någonsin.

Oj.

Ja, hurra! Och hurra för mina otrevliga tandborstningsupplevelser!

Åh! *hjärtar*